Premiär för Antikalifens podcast!

Antikalifen läser stor bok 1Antikalifen. Podcasten där öst möter väst. Varför heter den så? För finns det en kalif, så måste det finnas en antikalif! Finns det en skurk, måste det finnas en hjälte. Annars blir det ingen bra story, tänker jag. Jag är ingen hjälte, långt därifrån.

Till omslag har jag valt en teckning av Gustave Doré som föreställer baron Münchhausens möte med den turkiske sultanen. Baronen blir ju fånge i det ottomanska kalifatet, och faktiskt också slav.

Münchhausens sagor, där vi får läsa om hur han lyfter sig själv – och sin häst – i håret, ider på en kanonkula och flyger till månen, utspelar sig på 1700-talet, men det här att bli slav, är tyvärr ett öde som vi känner igen från dagens värld där drömmen om ett kalifat fortfarande lever.

Münchhausen får alltså på den här bilden representera väst. För är det något som väst står, tycker jag, för så är det fantasi och äventyrslust, och det har Münchhausen i övermått!

”Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två”, skrev Rudyard Kipling i sin dikt. Det är ett yttrande som fått utstå mycket kritik. Men jag tror det ligger någonting i det, för ibland blir det snarare krockar än möten. Det kan gå bra, det kan gå galet.

Och för podcastens musik står ingen mindre än Mozart. Enleveringen ur seraljen, heter ju operan där öst möter väst. Det gick ganska galet!

I detta första pilotavsnitt möter jag kulturjournalisten Simon O. Pettersson som för inte så länge sedan gav ut boken Svenska konservativa profiler. Vi pratar om västvärldens kris och konservatismens återkomst.

För att kunna hålla på med det jag gör, skriva artiklar, ge ut böcker, göra YouTube-videor och podda, behöver jag ditt stöd. Swisha till 0760078008 (Eddie).

Du kan också bli månadsgivare på Patreon. Jag heter Antikalifen!

Lyssna här!

Annonser

Professor Arnstad triggad!

Historieprofessorn Henrik Arnstad är triggad! Det har nämligen kommit ut ett nytt nummer av Den Nya Välfärdens tidning, vilket innebär att ”rasismen” och ”antidemokratin” vinner mark i Sverige. Tidningen kom ut som bilaga till Svenska Dagbladet. Professorn måste ha satt kaffet i halsen!

Tidningen innehåller en intervju med Tino Sanandaji och krönikor av Paulina Neuding och Jens Ganman. Trots detta intressanta innehåll, väljer Professor Arnstad i sin ”varning” på Twitter ut just min krönika! Jag är smickrad!

Min krönika, ”Varför attackerar jihadisterna kvinnor?”, publicerades första gången på bloggen Det Goda Samhället den 19 augusti 2017 efter jihadattacken i Åbo, Finland.

NOT: Arnstad är inte professor på riktigt.

Skärmbild (31)

Varför attackerar jihadisterna kvinnor?

En jihadist attackerade folk med kniv i Åbo, Finland. Det skedde fredagen den 18 augusti och enligt vittnen ropade han ”Allahu akbar” när han gick till attack. Jihadisten var en invandrare från Marocko. Det har nu kommit fram att han valde ut kvinnor som offer. Två kvinnor dödades i attacken. Även de flesta av de skadade är kvinnor.

Varför attackerade han kvinnor? Jag tror att det beror på att, för muslimska fundamentalister, den obeslöjade och självständiga kvinnan är en symbol för den ”sataniska” västerländska kulturen. När muslimska fundamentalister talar om det man hatar med väst så kommer alltid detta fram: kvinnorna täcker sig inte, kvinnorna är ”horor”.

Egyptiern Sayyid Qutb (1906-1966) är en av den moderna islamismens viktigaste ideologer. På 1940-talet reste han till Amerika. Det han framför allt reagerade på – med fasa – var det könsblandade sociala umgänget och de lättklädda kvinnorna.

Qutb kom inte hem till Egypten för att berätta om Amerikas demokrati eller dess blomstrande vetenskap, litteratur och musik. Han kom hem för att berätta vilket vidrigt samhälle det var eftersom kvinnorna var lättklädda!

Detta synsätt är mycket vanligt i islamvärlden, man ser sin kultur som mer moralisk eftersom kvinnorna är beslöjade, deras liv är reglerat och könen lever segregerade. Jag minns en predikan i Uppsalamoskén då imamen sade: ”Vill ni att era döttrar ska bli som svenska kvinnor? Utan respekt, som gör vad de vill? Som ligger med vem de vill? Dom kommer att stoppa er i helvetet. För Allah kommer att fråga er vad ni gjort. Ni är ansvariga.”

Vad imamen ville ha sagt i sin predikan, som var riktad till fäderna i församlingen, var att om de inte ser till att deras döttrar uppför sig islamiskt, så kommer de också att straffas av Gud. Döttrarnas synder kommer att läggas på fäderna. Här ligger en av förklaringarna till hedersförtrycket.

Två konvertiter till islam, Pernilla Ouis och Anne Sofie Roald, publicerade 2003 boken Muslim i Sverige. Bägge har sedermera lämnat islam. Men de var akademiskt skolade muslimer när de arbetade med boken, vilket gav dem en unik inblick i muslimska miljöer i förening med ett kritiskt resonerande forskarperspektiv. På flera ställen tar de upp muslimernas syn på svenskar.

Många muslimer, förklarar de båda författarna, ”definierar sig utifrån den icke-muslimske västerlänningen”. De nämner sedan en händelse som ett ”typexempel” på hur vad de kallar ”västofobi” kan se ut:

”På en muslimsk fest i invandrarförorten Rosengård (Malmö) i februari 2003, talade en man om vad den muslimska högtiden Eid al-Adha står för. Han förklarade att på den muslimska högtiden samlas muslimer för att dyrka Gud medan ’svenskarna’ under sina religiösa högtider ’dricker’, och är ’otrogna’ och lever ett allmänt utsvävande liv.”
En viktig aspekt av det västofobiska synsättet bland muslimer, menar de två forskarna, är sexualiteten:

”Svenskar ses som sexuellt dekadenta, de kan ha sex med vem som helst inklusive sina familjemedlemmar och folk går halvnakna på gatan. Detta är vanföreställningar som inte bygger på egna erfarenheter, utan på fördomar som har sitt ursprung i tolkningen av det som visas i media. Få muslimer verkar känna till de svenska koderna och att de flesta svenskar har en moral i sitt sexuella beteende.”

Föraktet för den svenska kvinnan, och den västerländska kvinnan i allmänhet, är vida spritt både bland muslimska fundamentalister och i den större gruppen kulturmuslimer.
Attacken mot Ariana Grande-konserten i Manchester den 22 maj i år var också riktad mot kvinnor. Barn och ungdomar, mest tjejer, hade samlats för att lyssna på musik och ha kul. Så som vi gör i västvärlden. Men så gör man inte i strikta islamiska länder. Där kan inte unga tjejer gå ut hur som helst.

Profeten Muhammed krävde att kvinnor skulle hållas dolda, inte höja rösten och inte skratta. Han förbjöd musik. En konsert där unga flickor samlas – fria, glada, skrattande, sjungande – är alltså en symbol för allt jihadisterna hatar med västerländsk kultur.

Jag tror att det finns en koppling mellan dessa spektakulära jihadattacker och hatet mot den västerländska kulturen som tar sig uttryck på mindre spektakulära sätt i vardagen. För 17 år sedan delade fyra Rinkebykillar med sig av sin syn på svenska tjejer.

Reportaget, ”Det kan hända den snällaste kille”, publicerades i Dagens Nyheter den 11 februari 2000.

”Men det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som att våldta en arabisk tjej”, säger Hamid. ”Den svenska tjejen får ju massor av hjälp efteråt, och hon har nog redan knullat. Men arabtjejen får problem med sin familj. För henne är det en stor skam att bli våldtagen. Det är viktigt att hon har kvar oskulden när hon gifter sig.”

”En tjej som går ut på kvällen utan någon kille som kan skydda henne får skylla sig själv”, fortsätter Hamid, ”särskilt om hon är full.”

Hur har det gått för Rinkeby sedan dess? Det har bara blivit sämre. Kvällen den 24 augusti 2015 sände Aktuellt ett reportage från Rinkeby. Reportern befann sig på torget med den somaliska ex-muslimen Mona Walter. Ett gäng aggressiva ungdomar skrek ”Det här är inte Sverige!” och ”Hora!”

Det här är inte Sverige, sa de. De har rätt. För i Sverige får man lämna islam. I Sverige behöver inte en kvinna inte gå i heltäckande kläder.

Anständiga kvinnor ska beslöja sig. Detta synsätt riskerar att glida över i en syn på obeslöjade kvinnor som oanständiga eller till och med ”horor”. Det innebär ett förakt för icke-muslimska kvinnor och för muslimska kvinnor som inte följer islamiska ideal eller, som Mona Walter, lämnar islam.

Det är egentligen inte så stor skillnad mellan vad Rinkebykillarna säger till Dagens Nyheter och vad som sägs av vissa imamer i Sverige. I en föreläsning med rubriken ”Kvinnan i islam” säger imamen Muadh Zamzam att flickor måste täcka sig för att inte väcka männens lust. Och männen måste vakta på sina kvinnor.

“Inte vem som helst ska titta på våra kvinnor. Jag blir arg om jag ser att någon tittar på min fru. Jag vill inte att någon ska titta på min fru, på min mamma, min syster. Det är så muslimer ska vara.”

Så jämför imamen kvinnor med choklad. De som är insvepta i papper ska man ta, de som ligger utan förpackning tar flugorna.

Dessa imamer, även om de inte uppmanar till sextrakasserier och våldtäkter, underblåser föraktet för västerländska kvinnor och muslimska kvinnor som valt en västerländsk livsstil.

Kvinnorna som höggs ner i Åbo och flickorna på konserten i Manchester var inte så mycket värda enligt detta synsätt. De saknade ”förpackning”. De var flugmat.

Du kan läsa Den Nya Välfärdens tidning i pdf här

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Donate Button with Credit Cards

Tintin i Kalifatet

Tintins tårarEfter den jihadistiska terrorattacken mot Bryssel den 22 mars 2016 blev det populärt att dela bilder av en ledsen Tintin i sociala medier. Tintin skapades ju av den belgiske tecknaren Georges Remi (1907-1983), mera känd som Hergé, och har blivit en symbol för landet, särskilt huvudstaden. När Belgien är i sorg gråter Tintin.

Det är ett sätt att hantera händelsen, ett annat sätt är vrede. Själv delade jag en bild av en röd och ursinnig kapten Haddock som vrålar ”Hämnd!” under rubriken: ”Arg belgare reagerar”. För varför är det så att högerextremt våld ska mötas med vrede och hårda tag, medan islamistiskt våld ska mötas med nedstämd passivitet och kärlek? Jag tror att om Haddock hade fått möta jihadister i något äventyr skulle han ha drämt till dem en whiskyflaska och ett ”Pestråttor till jihadister! Jag ska lära er ett och annat!” Eller så han göra som Dupont: smyga sig på dem när de ber och ge dem en spark i baken när de minst anar det…

Haddock vill ha hämndEn Facebook-vän kommenterade under min bild att Haddock inte var belgare utan fransman från Bretagne. ”Jaha”, svarade jag, ”men han är en belgisk produkt”. Dessutom vet man inte säkert vad Haddock har för påbrå. Det är till och med troligt att han är lika belgisk som sin vän Tintin. I äventyret Koks i lasten kan man se kapten Haddock och Tintin visa sina pass vid en passkontroll. Båda har belgiska pass.

Den traditionella uppfattningen i islam är att det är förbjudet att avbilda levande varelser. Man stödjer sig här på yttranden av profeten Muhammed. Den salafistiska rörelsen strävar efter att hålla sig till islams två huvudkällor: Koranen och Muhammeds undervisning. Det innebär att salafister förbjuder Tintin såväl alla andra teckningar som föreställer människor och djur. Av någon anledning tillåter de dock både foto och video. De flesta av dem åtminstone.

Islamiska staten (IS) och Al-Qaida är salafistiska terrorgrupper som har det mesta av sin teologi gemensamt med andra, icke-våldsamma och missionerande salafistiska grupper. I Sverige domineras den islamiska missionen riktad till ungdomar av salafister. Det är den starkaste strömningen.

Tintin är en typisk modern västerlänning och på många sätt motsatsen till en inskränkt salafist. Han är öppen, kreativ och nyfiken. Han löser problem med logiken som verktyg. Jag tror att han självklart skulle bli ledsen av det som hände i Bryssel i mars 2016. Men sedan skulle han söka en lösning. Hitta de ansvariga och ställa dem inför rätta. Inte för att hämnas, som den lidelsefulla kapten Haddock, utan för att det är rätt och för att skydda Belgiens medborgare från jihadterror.

Men saken är den att den jihadistiska terrorn inte försvinner för att man fångar jihadisterna. Den är en idé och en idé kan inte låsas in eller dödas med kulor. Jihadismen har sina rötter i religionen islam och lyckas övertyga unga muslimer med argument ur Koranen och Muhammeds undervisning. Så länge det finns muslimer i väst som inte känner sig som en del av vår kultur, ja, som till och med hatar den, så kan jihadismen hitta rekryter.

Det här är ett problem som varken Tintin eller kapten Haddock kan lösa. Det är en historia som inte får plats i ett eller två seriealbum. Det är ett arbete som kan ta generationer. Jag talar om 1) hur islam ska reformeras och lämna den primitiva bokstavstron bakom sig och 2) hur muslimska invandrare och deras barn i väst ska kunna assimileras i vår kultur och känna sig som européer.

Jihadismen är en global rörelse och måste bekämpas globalt. Hur det går för jihadisterna på slagfältet i Syrien påverkar oss här. Det betyder att till exempel svensk, belgisk, fransk och engelsk polis har begränsade möjligheter att påverka den inhemska jihadismen. De unga muslimer som dras till denna idé är inte beroende av ledare och lokaler i länderna där de är bosatta. De är uppkopplade på nätet och lyssnar till de ledare som är stora på det globala planet.

Även om den svenska staten skulle lyckas med att knyta ett antal imamer till sig som predikar ett fredligt, antijihadistiskt budskap, en ”svensk islam” om man så vill, så kommer man inte att kunna nå alla svenska muslimer, särskilt inte de som finns i riskzonen och har lågt förtroende för staten och inte ens känner sig som en del av det svenska samhället. De inbitna salafisterna resonerar så här: vi följer inte imamer, utan profeten Muhammed.

Dupont

Men vi ska göra vad vi kan. Tintin är journalist och det journalistiska arbetet är en viktig del av kulturkampen som tyvärr länge varit försummad. Den salafistiska rörelsen har kunnat slå rot och växa ostört i Sverige medan journalister, som ju ofta har vänstersympatier, varit sysselsatta med att kartlägga högerextremister. Men det har börjat ändras. Allt fler journalister har börjat bevaka islamistisk extremism, och då särskilt salafismen, som är roten till Al-Qaida och IS.

I en intervju talade Hergé om idén till ett nytt äventyr, det som skulle bli Plan 714 till Sydney. ”Jag skulle gärna vilja att allt utspelas på en flygplats, från början till slut”, sa han. ”En flygplats är ett centrum som är rikt på mänskliga möjligheter, en mötesplats för olika nationaliteter; man finner hela världen i liten skala på en flygplats! Där kan allt hända – tragedier, skämt, exotism, äventyr…”

Han kunde nog inte ha anat att flygplatsen i hans egen stad skulle bli skådeplatsen för en tragedi av en sådan allvarlig art att den knappast lämpar sig för ett Tintin-äventyr.

Plan 714

Tintin hör till de mest populära seriefigurerna, men han är inte omtyckt av alla. För sjätte året i rad hölls seriemässan Uppsala Comix 2017 på den gamla biografen Grand i Uppsala. På premiärkvällen den 1 april talade Tintinöversättaren Björn Wahlberg. Hans översättning kom ut under 75-årsjubileet 2004. Det var en stor händelse.

En annan nästan lika stor händelse, men betydligt mindre trevlig, var den så kallade Tintin-gate hösten 2012. Det var då rapparen Behrang Miri rensade ut alla Tintinalbum från barnbiblioteket på Kulturhuset. Han menade att Tintin var rasistisk, bland annat eftersom de arabiska figurerna färdas på flygande mattor. Men Miri hade inte läst Tintin. Det finns inga flygande mattor! Miri fick pudla. ”Jag ville lyfta ett debattinlägg kring diskrimineringsfrågor, men inser nu att det är fel att plocka bort litteratur”, sa han i ett pressmeddelande.

Det finns en scen i Koks i lasten som illustrerar ett verkligt fenomen, något som de flesta svenskar i det moderna, mångkulturella samhället upplever. Jag tänker på det faktum att vissa muslimer inte vill, eller inte klarar av att, anpassa sig till den svenska kulturen utan fortsätter att leva som man gjorde i hemlandet. I Tintinalbumet är det Emir ben Kalish Ezab och hans följe som har flyttat in på slottet Moulinsart. De slår upp ett tält! De befinner sig i ett franskt slott, men vill leva som hemma i Arabien, eller snarare i det fiktiva landet Khemed.

Araberna i Moulinsart

Trots frånvaron av flygande mattor, finns det saker i Tintinberättelserna att anmärka på. Det är framför allt albumet Tintin i Kongo från 30-talet som gör vissa nervösa. De afrikanska figurerna är barnsliga och löjliga, heter det. Men då glömmer man att alla figurer i Tintins värld är karikatyrer. Både svarta och vita. För visst ser väl också Dupontarna löjliga ut med sina stora näsor?

Och Tintin i Kongo var aldrig menat som en realistisk skildring av Afrika. I sitt anförande på Uppsala Comix beskrev Wahlberg albumet som en hollywoodsk djungelfilm från stumfilmseran. Tänk Buster Keaton i Afrika. Historien är fullkomligt bisarr. Tintin slaktar till exempel en apa och iklär sig dess skinn för att lura en annan apa. Hur någon kan ta detta på allvar…

I vår tid är man lättkränkt, sa Wahlberg. Ja, åtminstone i vissa kretsar. Det är framför allt muslimska fundamentalister som verkar ha svårt att leva med en alltför vidsträckt yttrandefrihet. Karikatyrer av profeten Muhammed är en no go-zon.

Den antirasistiska gruppen Groupe d’intervention contre racisme i Frankrike tog saken i egna händer. Man gick in i bokhandlarna och satte varningsetiketter på Tintin i Kongo-albumen med texten: ”Giftig produkt, rasistisk stank, kan skada den mentala hälsan”.

I Sverige gick inte de lättkränkta lika långt. Två av dem, representanter för Afrosvenskarnas förbund, JK-anmälde Tintin i Kongo för “hets mot folkgrupp”. Kitimbwa Sabuni och Fatima Doubakil förklarade sina skäl i en debattartikel i Expressen den 23 augusti 2007. Bokförlaget Bonnier-Carlsen, skrev de två lättkränkta afrosvenskarna, sprider rasistisk propaganda genom att trycka Tintin.

Tintin i Kongo

Man ska inte behöva försvara Tintin i Kongo. Låt oss säga att den är rasistisk. Och? Den ska gå att trycka och den ska finnas tillgänglig ändå. En stor del av vår litteraturhistoria är rasistisk med dagens mått mätt. Det vet Wahlberg som är litteraturvetare i botten. “Hur blir det då med våra klassiker?” undrade han.

Ja, vart ska det sluta? Varje tid har sin pk-regim. Hur skulle det bli om biblioteken rensas vid varje regimskifte? Det är upp till de kloka, de som inte är helt förblindade av nu-fixering, att stå pall mot de lättkränktas drev. Om vi ska kunna fortsätta kalla oss civiliserade. Om vi ska fortsätta ha bildning och kritiskt tänkande som ideal.

De två lättkränkta, Sabuni och Doubakil, har aldrig invänt mot att Koranen trycks och finns tillgänglig i varenda bokhandel och på varenda bibliotek. Trots att det i den boken hetsas något fruktansvärt mot “månggudadyrkare”. För att inte tala om hur judarna beskrivs i islams heliga bok. Ingen antirasistisk grupp har heller dristat sig att sätta varningsetiketter på Koranen. Detta trots att tusentals jihadister bevisligen inspirerats av denna bok. Det är Koranen som citeras när jihadister halshugger, pryglar och lemlästar sina offer. Samtidigt har jag inte hört talas om ett enda våldsdåd som har inspirerats av Tintin i Kongo.

Koranen, som bevisligen skapat jihadister, ska inte förses med någon varningsetikett, men Tintin i Kongo, som mig veterligen inte har skapat en enda våldsam rasist, ska det varnas för!

Jag klandrar inte Sabuni och Daoubakil för att de underlåtit att gnälla på Koranen. De har gjort helt rätt! För Koranen ska inte bort. Inte heller Tintin i Kongo. Det som ska bort är lättkränktheten och dumheten. Svensk bibliotekslag slår fast att biblioteken ”ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning”. En lovvärd ambition.

Inte bara Tintin är utsatt för angrepp från de lättkränkta. År 2016 ututbröt åter en rasism-i-barnböcker-debatt när förlaget Bonnier Carlsen påstod sig ha hittat ”stereotypa skildringar av andra kulturer” i Jan Lööfs böcker. En av bilderna man inte gillade fanns i boken Morfar är sjörövare från 1966 och föreställer den arabiske piraten Omar.

Sjörövaren OmarJag läste då om boken och upptäckte att det ju är morfar som är skurken! Och morfar är en svensk man med typiskt europeiskt, nordiskt utseende. Det är morfar som seglar iväg med sitt piratskepp för att plundra Omars ö. Morfar lyckas också ta arabens skatt. Berättelsen handlar alltså inte om en god vit man som står emot en ond, mörk man. Båda är sjörövare, alltså skurkar, och av de två så är morfar den mest skurkaktige!

De ängsliga förläggarna på Bonnier Carlsen tror kanske att barn som läser boken kan få för sig att alla araber är pirater med kroksablar. Hur kan man vara säker på att barnen inte får för sig att alla svenska, gamla morfäder är sjörövare som vill ta andras skatter?

Förmodligen har man inte tänkt så djupt, man har bara lyssnat på någon nyvänsterjournalist som läst för mycket litteraturvetenskap på universitetet. Sjörövaren Omar är väldigt snäll jämfört med de verkliga, elaka araberna som araberna ser på tevenyheterna. Sådana som halshugger otrogna och förslavar kvinnor. Kanske bör man även klippa i nyheterna?

Det har funnits arabiska pirater på riktigt och de var inte särskilt snälla. De härjade på Medelhavet ända fram till början av 1800-talet och gjorde handeln otrygg. Den spanske författaren Cervantes, författaren till Don Quiojote, var en av många tusentals européer som rövades bort av sådana arabiska pirater. Även svenskar togs och hölls som slavar i Nordafrika.

Som arab och muslim bör man kunna stå ut med synen av de egna som skurkar. Svenska barn förväntas inte att bli kränkta av att se svenska skurkar i böcker eller på TV. Sjörövaren Omar är inte en värre skurk än den helsvenska Jönssonligan.

Om alla icke-vita figurer i fiktionens värld vore goda skulle det bli väldigt konstigt. Nu invänder någon att om det finns en elak arab i en berättelse måste det också finnas en snäll. Annars blir det ensidigt. Det måste det inte alls! Det är författaren som bestämmer utifrån berättelsens egna villkor. Om berättelsen handlar om en elak arab och en snäll svensk pojke så ska det finnas med en elak arab och en snäll svensk pojke. Handlar den om en elak svensk och en snäll arabisk pojke så ska dessa finnas med. De behöver inte ses som representanter för sina respektive etniska grupper utan som individuella figurer.

Varför gäller detta krav bara icke-europeiska kulturer? Man kräver ju inte att det för varje fuskande fransman, ska finnas en hederlig och för varje grym tysk, ska det finnas en barmhärtig. Det säger sig själv att under en sådan sträng regim så blir inga berättelser publicerade. Det är ingen som kräver att Asterix ska plockas bort från biblioteken eller sluta tryckas eftersom de innehåller ”stereotypa skildringar” av fransmän. Svarta män ser inte alls ut som figurerna i Tintin i Kongo, heter det. Men ser alla fransmän ut som Asterix och Obelix?

Asterix 1

Nu invänder någon att Goscinny var fransman och att det därför är det okej att han tecknar fransmännens förfäder på ett icke-smickrande sätt. Ja, svarar jag. Men Goscinny tecknade också vikingar på ett icke-smickrande sätt. Borde vi svenskar bli upprörda? Enligt denna logik krävs det en arabisk tecknare varje gång man ska teckna en arabisk skurk, en tysk varje gång man ska teckna en ond tysk och så vidare. Tänk er alla serieäventyr som har tecknas av icke-tyskar där hjältarna slåss mot nazister! Det blir omöjligt att producera serieböcker.

Barn är inte så dumma att de kommer att tro att varenda arab är pirat bara för att de har läst om piraten Omar i Jan Lööfs bok. De kommer heller inte tro att svarta människor ser ut och beter sig på ett visst sätt bara för att de någon gång har läst Tintin i Kongo. Lika lite som de kommer att få för sig att alla fransmän har lika stora näsor som Asterix och Obelix.

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Donate Button with Credit Cards

NY PODD! Extremismen är ganska mainstream

ArifiI ett nytt avsnitt av podden Amerikanska nyhetsanalyser (#492) pratar jag med Ronie Berggren om att axplock av de senaste nyheterna. Den populäraste imamen i världen på sociala heter Mohammad Al-Arifi och har har 21 miljoner följare på Facebook och 14 miljoner följare på Twitter.

Eftersom vi ofta får höra extremisterna inom islam bara är en liten minoritet så borde ju den stora stjärnan, särskilt bland unga, på sociala medier, vara en måttfull imam. Så är det inte. Al-Arifi ligger mycket nära Al-Qaida och Islamiska Staten i sina åsikter. För det som vi i väst kallar extremism är faktiskt ganska mainstream i islamvärlden.

Och Al-Qaida och Islamiska Staten har inte hittat på någonting nytt. De stödjer sig bara på Koranen och profeten Muhammeds budskap. Det är så de lyckas övertyga så många muslimer. När krisen i Syrien började hetsade Al-Arifi unga män att gå ut i jihad, det heliga kriget. Experter menar att Al-Arifis starkt emotionella framträdanden på YouTube – han till och med gråter – med maningar till jihad var en viktig anledning till att så många unga muslimska män reste till Syrien för att störta Assad och bygga en islamisk stat.

Lyssna här:

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Donate Button with Credit Cards

Gustav Adolfsdagen 2017

Gustav II Adolf var Sveriges kung 1611-1632 och hann under dessa år grundlägga det svenska stormaktsväldet som gjorde vårt land till en av Europas största och ledande nationer. Hans dödsdag i slaget vid Lützen firas varje år den 6 november. I år, 2017, började jag med kaffe, punsch och Gustav Adolfsbakelse på konservativa studentföreningen Heimdal i Uppsala.

Bakelse 6 nov 2017

Därefter gick vi vidare till obelisken i Odinslund, som restes av Karl XIV Johan för att hedra Gustav Adolf den store. Studenterna tågade med facklor och fanor från universitetsbiblioteket Carolina Rediviva. Det var stämningsfullt och värdigt. Fullmånen lyste.

Obelisken 6 nov 2017

Vid obelisken framförde Allmänna sången Heidenstams ”Sverige” och psalmen ”Vår Gud är oss en väldig borg”. Uppsala universitet står i tacksamhetsskuld till kungen. År 1624 donerade han närmare 400 gårdar, men även torp, kvarnar och ängar till universitetet.

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna, genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.

Efter hyllningen vid obelisken blev det föreläsning på Kalmar nation. Lars Munkhammar, tidigare förste bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek, talade över ämnet ”Gustav Adolf och böckerna”. Kungen var en stor främjare av lärdom.

Munkhammar 6 nov 2017

På Kalmar nation blev det också en bakelse till. Och punsch och kaffe – så ser den heliga treenigheten ut på 6 november.

Punsch 6 nov 2017

När föreläsningen var slut drog vi ut till Onkel Lehman, som är stormästare i Konservativa Måndagsklubben (KMK). Där blev det smörgås, öl och snaps. Vi sjöng ”Hjältar, som bedjen” och jag deklamerade en dikt av Snoilsky, ”Lützen” ur samlingen Svenska bilder (1886). Den slutar så här:

Vid Lützen, på bakgrund av aftonskyn,
med dimmiga droppar på kinden
jag såg det – en blodig dallrande syn,
som flyttades undan av vinden.

Snoilsky 6 nov 2017

Konservativa Måndagsklubben (KMK) sammanträder den sista måndagen varje månad på någon av Uppsalas studentnationer. Vi har också en gasque, det vill säga större sittning med sång, poesi och tal, varje månad. Hör av dig om du vill vara med!

Gillar du vad jag gör? Swisha ditt stöd till 0760078008 (Eddie)

Alla helgons dag 2017

Olof Thunman 4 nov 2017Det var fullmåne på Alla helgons dag den 4 november när de åtta tappra musketörerna i Konservativa Måndagsklubben (KMK) besökte Gamla kyrkogården i Uppsala.

Musketörer!? Ja, så kallar vi oss. I klubben har vi ett gradsystem som innebär att man börjar som musketör, efter tio sittningar blir man befordrad till Veneris fänrik, och efter ytterligare tio sittningar blir man titulerad Bacchi korpral.

Musketörsgraden har vi hämtat från Dumas roman De tre musketörerna. Vårt motto är också En för alla, alla för en. Veneris fänrik och Bacchi korpral har vi hämtat från Bellmans sång ”Kärlek och Bacchus”:

Kärlek och Bacchus helgas min skål;
bägge sku firas av ungdom och ålder;
en ger jag hjärtat, den andra min bål;
ty Bacchus ger Astrild härolder.
Femton års flicka och fuller pokal
är vad i världen helst mig behagar;
ack, vad jag önskar uti mina dagar;
hos Venus bli fänrik, hos Bacchus korpral!

På Alla helgons dag i år hedrade musketörerna fyra döda skalder: Geijer, Atterbom, Fröding och Thunman. Vi läste ur deras verk, ställde ljus på deras gravar och skålade i punsch. Den minsta kända av dessa är nog Olof Thunman (1879-1944). På hans och Atterboms gravar hade ingen ställt ljus innan vi kom dit. Mest ljus hade Fröding fått.

Thunman skrev förutom dikter flera visor, bland annat den kända ”Vi gå över daggstänkta berg”.

Vi gå över daggstänkta berg
som lånat av smaragderna sin färg.
Sorger ha vi inga,
våra glada visor klinga
när vi gå över daggstänkta berg.

I mänskor, förglömmen er gråt,
och kommen och följen oss åt.
Se, fjärran vi gånga
att solskenet fånga
ja kommen och följen oss åt.

De gamla och kloka må le,
vi äro ej förståndiga som de.
Men vem skulle sjunga
om våren den unga,
om vi voro kloka som de?

Så gladeligt hand uti hand,
nu gå vi till fågel Fenix land.
Till ett sagoland som skiner
av kristaller och rubiner,
nu gå vi till fågel Fenix land.

I efterskriften till antologin I Uppland (1985) skriver Teddy Brunius:

”Vi som har arbetat med detta urval har velat att Olof Thunman skulle komma till tals som skildrare av Uppland. Det var i detta landskap han vandrade omkring i sin särpräglade klädsel. Han var en symbolist som ville få alla konstarter att klinga samman till en helhet men också en nationalist och en provinsialist som ville visa människorna i i Uppland i vilket landskap de levde. I minnet lever han som en bohem och vandrande trubadur.”

Olof ThunmanI förordet till Valda dikter (1954) skriver Nils Ålenius:

”Olof Thunman gick hela sitt liv över daggstänkta berg – däri ligger hemligheten med hans konst, hans diktning och hans livsföring. För honom förlorade livet inte som för oss andra någonsin det glittrande morgonskimret över tingen. Med en ynglings hänförda blick såg han ännu i ålderdomen på naturen och på människorna, med friska, öppna sinnen upplevde han livets många under, varje dag var en ny saga. Han var en livets vandringsman, ständigt spejande efter nya syner, nya vidder. Och längst bort hägrade ’Fågel Fenix land’, sagolandet som ’skiner av kristaller och rubiner’.”

”Olof Thunman kände för sitt landskap mer än de flesta. Att i hans närvaro säga något ofördelaktigt om Uppland eller upplänningar var farligt – nästan livsfarligt.”

Ålenius upplyser också om att Thunmans älsklingsrätt var rotmos och fläsklägg. Bra att veta för oss i KMK om vi någon gång arrangerar en Thunmansittning.

Thunman dog den 23 oktober 1944. Jordfästningsakten ägde rum den 28 samma månad i Domkyrkan, som var fylld till sista plats. Begravningsprocessionen gick genom Odinslund förbi Carolina, via Övre Slottsgatan och in genom Åsgrändsgrinden. Den kantades av en tusenhövdad människoskara med facklor. Som nekrolog skrev Evert Taube ”Balladen om Olof Thunman”, som framfördes vid en fest på Uplands nation. Den slutar ”Nu är han död, men lever än – som Pan”. Thunmans första diktsamling, som kom ut 1919, hette Pan spelar.

Se där ett uppslag till en halloweenfest nästa år: att klä ut sig till den bockfotade Pan, den återuppståndne skalden Thunman som hemsöker nationshuset.

Hör av dig om du vill vara med nästa gång KMK hittar på något roligt!

Jesus var inte som Muhammed

The Sermon on the Mount
Carl Bloch, 1890När man påtalar våldet i Koranen och i profeten Muhammeds liv och lära, får man ganska ofta höra att Bibeln minsann inte är bättre. De som svarar så har dock inte tänkt så djupt. Det är stor skillnad mellan Koranen och Bibeln. Våldet i Bibeln, och det är i Gamla Testamentet man finner det, består för det mesta av skildringar av krig och grymheter i det förflutna, inte av ännu gällande påbud att gå ut i krig. I Koranen däremot hittar vi påbud, som är menade att gälla i dag, om att gå ut i jihad, heligt krig.

De som är måna om att försvara islams rykte lyfter ibland fram en vers i Lukas evangelium för att visa att även Jesus predikade våld. Hur detta, även om det vore sant, skulle göra profeten Muhammed bättre, begriper jag inte.

Så här lyder versen:

”Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit och huggen ned dem här inför mig.” (Luk. 19:27)

Enligt dessa skulle Jesus, som här kallar sig konung, i denna vers befalla sina lärjungar att hugga ned de som vägrar erkänna hans kungavärdighet.

Det är självklart humbug. Versen är hämtad ur en liknelse om en förnäm man som gav sina tjänare ett pund var att förvalta medan han var borta. När mannen kom tillbaka hade han blivit kung. Den som inte hade förvaltat pundet väl drabbades av kungens vrede. På samma sätt kommer den som inte förvaltar Jesus budskap på rätt sätt inte att vara tillsammans med honom i himlen. Det har ingenting med fysiskt våld i denna värld att göra. Jesus talar om vad som ska ske på domedagen.

Om Jesus predikade våld mot dem som inte erkände honom, varför använde inte hans lärjungar, som ju älskade och lydde honom, våld? Profeten Muhammed predikade våld, jihad, och hans lärjungar gick ut i jihad. De dödade Muhammeds fiender, erövrade städer, och tog byte och slavar.

En som nyligen ryckte ut till islams försvar på detta ohederliga sätt är vänsterjournalisten Gellert Tamas. I en artikel i Aftonbladet den 14 september 2017 använde han just denna vers ur Lukas evangelium för att visa att Jesus var lika våldsam och krigisk som Muhammed. Han påstår där att Jesus ”uppmanar till mord på dem som inte erkänner honom som sin konung”.

Som sagt, lärjungarna älskade Jesus och gick i flera fall i döden för honom. De blev förföljda för sin tro. Om Jesus uppmanade dem att använda våld, varför gjorde de inte det? Jo, därför att de till skillnad från Tamas begrep att orden var en del av en liknelse om domens dag.

Det bör också påpekas att profeten Muhammed var en riktig kung. Han styrde ett rike. Och han befallde faktiskt att de som var upproriska skulle dödas, bland annat genom korsfästelse. Jesus däremot, hans rike var inte av denna värld. Han korsfäste ingen, utan blev själv korsfäst.

Gellert Tamas bör fråga sig hur många terrorgrupper i världen idag som citerar Lukas evangelium innan de halshugger, korsfäster, stympar och spränger människor luften. Inga, vad jag vet. Däremot finns det många terrorgrupper som citerar Muhammeds väldigt tydliga yttranden när de utför hemska handlingar. Och det finns inte bara ett yttrande utan åtskilliga. I ett yttrande säger Muhammed: ”Jag har gjorts segerrik genom skräck”. Du hittar yttrandet i Bukharis samling, som av sunniterna räknas till de mest tillförlitliga samlingarna.

Skärmbild (29)

Tamas tror att han genom att citera versen ur Lukas har bevisat sin tes: att alla de tre abrahamitiska religionerna är lika våldsamma:

”Exemplen är en tydlig illustration på det som torde vara en självklarhet; samtliga de tre monoteistiska världsreligionerna, kristendom, islam och judendom, har skrifter som innehåller uppmaningar till våld – sida vid sida med budskapen om kärlek och tolerans.”

I själva verket har Tamas bara lyckats bevisa en av två saker: sin egen okunnighet eller sin egen ohederlighet. Det finns nämligen inga ”uppmaningar till våld” i evangelierna. I evangelierna kunde Tamas bara hitta denna enda vers – som han dessutom missförstod. I Koranen finns det ett överflöd av verser, som därtill är av en annan, tydligare karaktär, och som genom hela islams historia har tolkats som uppmaningar till heligt krig.

I syfte att likställa kristendomen med islam, Bibeln med Koranen, Jesus med Muhammed, förvränger Tamas inte bara evangeliet, utan även Koranen:

”En av Koranens mest citerade verser, sura 5:32, slår exempelvis fast att dödandet av en oskyldig människa kan jämföras med att döda hela mänskligheten. Och att den som räddar ett människoliv samtidigt räddar hela mänskligheten.”

Men vem är egentligen oskyldig? Tamas bör även läsa nästföljande vers där det står vilka Muhammeds följare bör döda. Här i Zetterstéens översättning från 1917:

”Deras lön, som bekämpa Gud och hans apostel och anstifta ofärd på jorden, varder blott, att de dödas eller korsfästas, eller att deras händer och fötter avhuggas korsvis, eller att de förvisas ut landet. Detta varder deras skam i detta livet, och i det tillkommande väntar dem ett förskräckligt straff.”

Detta är alltså inte en skildring av händelser i det förflutna, utan ett ännu gällande bud. Dessutom glömmer Tamas att nämna att orden, om att mordet av en oskyldig människa kan jämföras med mord av hela mänskligheten, var riktade till judarna, Israels barn, inte till Muhammeds samfund:

”Fördenskull hava vi föreskrivit Israels barn, att det, om någon dödar ett liv, utan att det föreligger någon blodskuld eller ofärd på jorden, skall vara, som om han hade dödat människor i allmänhet, och om någon frälser ett liv, skall det vara, som om han hade frälst människors liv i allmänhet.”

Tamas fortsätter:

”I dag är det militanta islamistiska grupperingar, nästan alla med bakgrund i den djupt konservativa salafistiska miljön, som påstår att Koranen rättfärdigar mord och folkfördrivning av muslimer, kristna och andra religiösa grupper. Men det innebär naturligtvis inte att denna tolkning är den enda rätta – eller möjliga.”

Menar han att det finns någon bättre uttolkare av Koranen än Muhammed? Profeten, som Gud utvalde för att ta emot uppenbarelsen, tolkade jihad som krig med svärd. Han bar själv svärd. Finns det någon imam som kan stå upp en moské och säga: ”Muhammed missförstod sin Koran. När Koranen talar om krig så betyder det inte krig utan fred.”. Låter det rimligt?

Visst skulle Tamas kunna hitta på alla möjliga fantasifulla tolkningar av Koranen. Frågan är om de kommer att övertyga de troende muslimer som ser Koranen som Guds ord och Muhammed som dess främste uttolkare och alla muslimers föredöme.

Kristna som utför terrorhandlingar gör det i strid med Jesus läror, medan muslimer som utför terrorhandlingar har stöd för detta i Muhammeds liv och lära. Tack och lov är många muslimer, trots att de kallar honom sitt föredöme, bättre än Muhammed.

Bild: Bergspredikan av Carl Bloch (1877)

Gillar du vad jag gör? Då kan du stödja mig genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Här är också en video: