Premiär för Gluntens Drängar!

Lehman och Omar på GH

Igår var det premiärframträdande för den nybildade duon Gluntens Drängar, som består av Michaël Lehman, även känd som Charles Keatington, och undertecknad, även känd som ANTIKALIFEN, en superhjälte utan superkrafter. Varför heter vi som vi gör?

Sångsällskapet Orphei Drängar, OD, är en känd upsaliensisk manskör. Gluntens Drängar, GD, är en okänd upsaliensisk manskör. Frågan är om GD kan kallas kör. Vi är två glada amatörer, vissa skulle kalla oss klåpare. Men det vi inte har i talang, tar vi igen i glädje. Medan OD stämmer sina strängar och knäpper till Apollos pris, sjunger vi Gluntens pris. Den Evige Studenten. OD är apolloniskt, det är konstfärdigt framförda sånger. GD däremot är dionysiskt, det är yvigt och skråligt. Kanske blir vi bättre med tiden? Kanske inte. Det gör detsamma. Vi är alla Zeus söner.

Jag och Lehman möttes fredagen den 16 juni på Gästrike-Hälsinge Nations krog GHuben för att dricka brännvin och öl och samtidigt spela in pilotavsnittet av Gluntens Drängars öden och äventyr i staden af evig ungdom. Självklart började vi med att sjunga Sveriges riktiga nationalsång: Helan går! Här kan du se oss:

 

Antikalifen, jag alltså, brukar ha fez på mig. Men jag hade tyvärr lämnat den hemma på premiärkvällen. Det fanns dock en fez i sällskapet! På väggen bakom oss hänger ett porträtt av Alfred Jensen (1859-1921). Jensen lade grunden till den radikala studentföreningen Verdandi när han under tidigt 1880-tal ledde en petitionsrörelse för religionsfrihet. Han var en framstående slavist och översatte Turgenjev, Gogol, Pusjkin och Dostojevskij till svenska. Till sin läggning ska han ha varit en stor bohem.

Gästrike-Hälsinge nation var från början två nationer som den 2 november 1811 efter konsistoriets godkännande slogs samman till en. År 1911 hålls en bankett, märkligt nog på Gillet, för att fira hundraårsdagen av sammanslagningen. Jensen, hedersledamot av nationen, är en av högtidstalarna. Det var originellt, noterar en samtida kommentator, och långt ifrån en panegyrik över talarens eget studentliv. Jensen berättar bland annat hur han i ett anfall av olycka och hopplöshet försökt dränka sig i Fyrisån. Åhörarna uppfattar detta som ett utslag av studentikost skämtlynne och brister i skratt, vilket förargade talaren som just gjort en allvarlig bekännelse.

I Svenskt biografiskt lexikon hittar jag fler uppgifter om Jensen:

”Redan under studenttiden hade Jensen gjort sig känd som poet. Hans första dikt publicerades 1881 i tidskriften Tule, och han utgav senare flera diktsamlingar, inspirerade av reseiakttagelser (På fjärran stig m fl) eller världshändelser (t ex Gnistor från världsbranden), naturmålningar eller stämningsbilder från hemlivet. Hans sista diktsamling, Stilla stunder, är en åldrandes meditationer.”

”Han bodde sedan 1903 om somrarna på Utö, där han gick omkring i en röd fez”.

I sitt tal vid Svenska Akademiens Nobelbiblioteks hundraårsjubileumden insköt Per Wästberg att den ”stundom i röd fez klädde slavisten Alfred Jensen är ett lärdomsöde värt sin egen levnadsteckning”.

Så här i ramadan, muslimernas fastemånad, passar det ju bra med en visa om att lämna islam. Vi sjöng inte helt samstämmigt. Jag sjöng Kandahar, Lehman sjöng land. Men det gör inget. Gluntens Drängar har en regel: gör aldrig om! Learn by doing och övning ger färdighet och blicka framåt, icke bakåt och så vidare.

Besök även Michaël Lehmans blogg The Daily Cavalier!

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Den vita mumien

The Mummy 2017Mumien har uppstått från det döda! Ännu en gång… Trots att den evigt unge stjärnan Tom Cruise spelar huvudrollen i den nya mumiefilmen The Mummy har den fått usel kritik. De flesta recensenter tycks föredra originalet från 1932 med Boris Karloff som tragisk mumie. Han var skrämmande, men väckte samtidigt medkänsla.

Mellan Karloff och Cruise har det kommit tre andra filmer på ungefär samma tema: Mumien (1999), Mumien – återkomsten (2001) och Mumien: Drakkejsarens grav (2008).

Men 2017-års The Mummy har inte bara sågats för att den är fullproppad med klyschor, karaktärer vi sett tusen gånger förut och explosioner som gör en trött. Den har också fått en annan typ av kritik från den lättkränkta armén av ”Social Justice Warriors” på Twitter.

Vad kallar vi dessa Social Justice Warriors på svenska? De där som alltid är framme och ska förstöra glädjen med sina pk-pekpinnar. De som aldrig verkar kunna koppla av och bara njuta av en film utan att räkna hur många kvinnliga respektive manliga karaktärer som var med. Ettriga vänstermuppar, helt enkelt.

Har man inga riktiga u-landsproblem, så får man hitta på i-landsproblem. Nu har alltså mupparna hittat en ny sak att känna sig kränkta av – mumien Ahmanet spelas av en vit skådespelare! Det räcker inte att mumien är kvinna, hon borde vara svart också.

”They cast a white woman to play the mummy instead of a black woman”, skrev en SJW-twittrare medan en annan, som valt den svarte separatisten Malcolm X som sin profilbild, skrev: ”I knew The Mummy would be a European/American woman and not an African woman”.

Men, saken är den, att den vandöda inte alls spelas av en europeiska, utan av Sofia Boutella. Och hon härstammar från Algeriet! Det ligger varken i Europa eller Amerika. Men en arab, eller så kanske hon är berber, duger förmodligen inte åt Malcolm-X-profilen och de andra upprörda twittrarna. De vill ha en skådespelerska med lätt igenkännliga, ja, stereotypa afrikanska drag.

Det finns nämligen en myt, som från början skapats av afrocentriska intellektuella, om att de gamla egyptierna ska ha varit subsahariska afrikaner. Det har varit ett sätt för afrikanskättade i Amerika att känna stolthet över sitt ursprung. Ok, ni uppfann det ena och det andra, men vi byggde minsann pyramiderna! Myten har omhuldats av allt från svart makt-aktivister, religiösa svärmare till hip hop-artister. Men den saknar grund.

Helt nyligen lyckades forskare analysera DNA från 151 mumier. Resultatet visade att egyptierna var genetiskt besläktade med folk i östra Medelhavet och Europa. Däremot saknade de helt släktskap med afrikaner söder om Sahara. Läs mer om studien här

Gillar du vad jag skriver? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Gluntens Drängar

Sångsällskapet Orphei Drängar, OD, är en känd upsaliensisk manskör. Gluntens Drängar, GD, är en okänd upsaliensisk manskör. Frågan är om GD kan kallas kör. Vi är två glada amatörer, vissa skulle kalla oss klåpare. Men det vi inte har i talang, tar vi igen i glädje. Medan OD stämmer sina strängar och knäpper till Apollos pris, sjunger vi Gluntens pris. Den Evige Studenten. OD är apolloniskt, det är konstfärdigt framförda sånger. GD däremot är dionysiskt, det är yvigt och skråligt. Kanske blir vi bättre med tiden? Kanske inte. Det gör detsamma. Vi är alla Zeus söner. Här är Gluntens Drängar: jag och min broder Michaël Lehman. Vi kommer att lägga upp videoklipp med våra sånger på YouTube. Håll utkik!

Lehman och Omar

Både jag och min broder Lehman har alter egon. Jag är Antikalifen, en superhjälte utan superkrafter. Det vill säga skrivbordskrigare. Lehman är Charles Keatington, en engelsk gentleman utan herrgård i exil i Sverige. Fantasi är vad som utmärker den västerländska, faustiska människan! Och en gnutta humor…

Besök Michaël Lehmans blogg The Daily Cavalier!

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock). 

Som turkar och få heta folk ändå

Wennerberg 1 maj 2017

Gunnar Wennerberg är Uppsalas Bellman. Han skildrade studentlivet så som Bellman skildrade Stockholmsbohemen. Han skapade på 1840-talet bilden av hur studenten skulle vara, och inte minst, hur studentlivet skulle levas i Staden af evig ungdom. Den bilden har blivit normgivande och lever fortfarande kvar. En student skulle gå på som en ”turk”:

Nej! Ingenstäds i vida världen finns en vrå,
där man hela dygnet om kan leva så
utan risk och bara immerbadd gå på
just som turkar och få heta folk ändå.
Och finns det, så är det på en annan planet,
vars namn ej självaste Bredman vet. *

Mycket i Wennerbergs gluntsånger handlar om detta ”turkiska” leverne och det därpå följande bakruset…

Här ser ni mig den 1 maj 2017 vid Wennerbergs staty i Slottsbacken. (Jag har ljus kavaj och fluga) Varje år anordnar Västgöta nation, där Wennerberg var förste kurator, en middag på 1 maj. Men före middagen tågar man till nationsgraven på Gamla kyrkogården och på vägen stannar man till vid statyn.

I Uppsala finns ett sällskap för Uppsalaromantiker som kallas Konservativa Måndagsklubben (KMK). Är du intresserad att vara med? Kontakta mig på Facebook eller Twitter.

* Johan Bredman (1770-1859) var fram till 1841 professor i astronomi vid Uppsala universitet och en tid dess rektor.

Stening är fantastiskt!

Stening

I ett blogginlägg den 9 juni granskar Rebecca Weidmo Uvell det islamiska studieförbundet Ibn Rushds ekonomi. Det har formligen regnat skattepengar över förbundet. För pengarna har man köpt ett hotell, Granhedsgården AB. Det är mycket som inte verkar stämma.

Skumraskaffärerna åsido, vilken typ av islam står Ibn Rushd för? År 2009 gav förbundet ett hederspris till sajten Islamguiden. Så här motiverades valet:

Ibn Rushd Studieförbund delade den 28 mars 2009 ut sitt årliga Hederspris. I år gick priset till Islamguiden och Aso Asinger. Det var tredje gången Ibn Rushd Hederspris delades ut och den högtidliga prisutdelningen skedde under studieförbundets årliga konferens, som denna gång hölls i Göteborg och hade temat ”Islam och fred”. 

Islamguiden är en oerhört betydelsefull mötesplats full av information för både muslimer och icke-muslimer. Den är en brobyggande, informativ kunskapskälla som är möjlig att nås av alla, oberoende av geografisk hemvist. Islamguiden bidrar väsentligt till att öka förståelsen för och kunskapen om islam och muslimer i Sverige.

Under rubriken ”Om oss” på Islamguiden kan man läsa att det är en ”ideell och politiskt obunden organisation som grundades 1997”. Målsättningen är bland annat att:

Förmedla en sann bild av islam, denna fantastiska religion som missförståtts av många. Dels p.g.a. terrorhandlingar som begås av några i islams namn, och dels p.g.a. den vridna och negativa bilden av islam som massmedia försöker förmedla.

Så vad är den sanna bilden av islam som Islamguiden vill förmedla? Under rubriken ”Islam och straff” kan man läsa att islam föreskriver det straff ”som är rättvist i enlighet med sund logik och klokt resonemang, och det får inte påverkas av brottsteorier eller nationella och individuella nycker.”

Alltså, i stället för ”nationella och individuella nycker”, det vill säga svensk lag, vill man ha islamisk lag. I denna lag ingår straffet stening:

Islam föreskriver att både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan ska stenas, men den tillämpar inte sådana straff om det inte gäller gifta personer och avgörande bevis finns genom fyra ögonvittnen, det vill säga när två personer in flagranti begår ett så skändligt brott.

Det var ju snällt av dem, att inte stena kvinnor utan tillräckliga bevis! Först får vi veta att islam är en fantastisk religion och sedan att stening ingår i denna religion. Ergo: stening är fantastiskt! De som tycker att stening är hemskt har missförstått och behöver utbildas. Kanske på någon av Ibn Rushds studiecirklar?

År 2015 bjöd Islamguiden.com och Märstas Unga Muslimer in den muslimska predikanten Haitham Al-Haddad, som anser att äktenskapsbrytare skall stenas till döds, till Märsta. Han sa så här i en tv-debatt:

If the crime is committed by a man, he should be stoned to death. Once the conditions and circumstances are met. I receive so many requests from western women who committed adultery, and they were begging me to be stoned to Death.

Det låter ju precis som det som stod på Islamguidens sajt! Likheten beror på att både artikelförfattaren på Islamguiden och predikanten Haitham al-Haddad har hämtat sin syn på stening från samma källa: profeten Muhammed.

Eventet blev aldrig av. Inte för att Islamguiden kommit fram till att stening är fel, nej, det stoppades av kommunen.

Förra året sände den danska tevekanalen TV2 ett dolda kamerareportage inifrån moskéer i Danmark. I ett klipp får vi se imamen Abu Bilal vid Grimhøjmoskén i Århus predika att kvinnor som haft utomäktenskapliga sexuella relationer ska stenas till döds, om de var gifta, eller pryglas, om de var ogifta. Han säger även att muslimer som lämnar islam, och muslimer som vägrar att fasta i månaden ramadan, måste dödas.

Även Abu Bilal har lärt detta av profeten Muhammed.

Troende muslimer har ett problem: man kan inte fördöma Muhammed eller säga att han gjorde något avskyvärt och barbariskt. Han är ju enligt Koranen en god lärare och ledare. Han är ju den som kom med Guds bok till mänskligheten och lärde oss hur vi ska leva våra liv. Säger man att stening är barbariskt, säger man alltså indirekt att profeten Muhammed var en barbar. Så kan inte en troende muslim säga, än mindre en imam.

Bilden tagen ur Monty Python-filmen Life of Brian. Se steningsscenen här

Gillar du vad jag skriver? Swisha ett bidrag till 0760078008

Antikalifen har glasögon också

antikalifen-3-framsidaNär jag växte upp på 80-talet fanns det varken internet eller smartphones. Serietidningar var stort och vi fantiserade om att bli superhjältar. Serietidningarna förmedlade också värderingar – demokratin måste försvaras mot onda galningar som vill ta över världen.

Det var när Abu Bakr al-Baghdadi i Irak, Usama bin Ladins efterträdare i positionen som ärketerroristen nummer ett, utropade sig till Kalifen i bestämd form singularis, som jag bestämde mig för att bli Antikalifen. En ensam superskurk gör ingen bra story, tänkte jag. Idén snodde jag från den kristna traditionen av antipåvar, en som gör anspråk på påvevärdigheten, men som inte har erkänts av Rom. En superhjälte måste ha en dräkt också. Jag valde mörk kostym, fluga och en röd fez. Men jag har inga vapen och inga superkrafter och är inte ute och slåss och fångar bovar. Det enda jag gör är att sitta en fåtölj och läsa. Så egentligen har jag nog inte blivit någon riktig superhjälte utan fortsätter bara att dagdrömma!

Nu har mitt alter ego Antikalifen har skaffat ett par retroglasögon. Och så har han glömt fezen hemma! Här ser ni honom på Uppsala Comix den 1 april i år. Han måste ju lära sig mer om serier så att han kan utveckla sin karaktär och sin bakgrundshistoria. Jag plockar en bit här, en annan där.

Runda glasögon

Här är den onde egyptologen Morgan Sinclair (Jonathan Hyde) med likadana glasögon. Bilden är hämtad ur filmen The Curse of King Tut’s Tomb (2006). Sinclair tillhör den hemliga organisationen Hellfire Council som söker efter ett magiskt föremål. Med föremålets hjälp, en bit av en tavla som håller demonerna nere i underjorden, hoppas de uppnå världsherravälde. Den gode egyptologen Danny Freemont måste hitta tavlan först!

Morgan Sinclair

Hellfire Council verkar hemskt, men långt ifrån lika hemskt som kalifatet! Antikalifen har en betydligt svårare uppgift än Danny Freemont! Och dessutom är kalifatet verkligt…

Gillar du vad jag skriver? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Du kan också köpa Antikalifens senaste bok BORT OCH HEM IGEN för 200 kr. Ange adressen dit boken/böckerna ska skickas.

Aha – vita kvinnor!

På 80-talet fanns varken internet eller smartphones. När vi inte spelade på Commodore 64 roade vi oss med att läsa och samla på serietidningar. Framför allt Fantomen, men även andra, som till exempel Agent X9. Där publicerades agent- och deckarserier i svart/vitt. Tidningens populäraste serie var den lika snygga som tuffa Modesty Blaise. Men där fanns också den brittiska dagspresserien om äventyraren Garth, som började komma ut 1943.

I Agent X9 nr 2/1990 finns Garth-äventyret ”Slavhandlaren” som utspelar sig någonstans i Nordafrika. Det publicerades första gången som dagsstripp mellan 11 juli 1949 och 26 november 1949 under titeln ”Selim The Slaver”. Skurken är en arabisk slavhandlare vid namn Selim, även kallad den förskräcklige. En brittisk karavan blir överfallen av slavhandlarna som tar två vita kvinnor tillfånga. ”Aha – vita kvinnor! Selim kommer att bli nöjd”, utropar en av rövarna.

Selim 2

Selim den förskräcklige är muslim, en av profeten Muhammeds trogna, och på åtminstone tre sätt liknar han sin profet. 1) Både Selim och Muhammed är slavhandlare, 2) Både Selim och Muhammed plundrar karavaner och 3) Både Selim och Muhammed tycker om vita kvinnor.

I boken The Myth of the Andalusian Paradise (2016) slår den amerikanske forskaren Darío Fernández-Morera slår hål på myten om Andalusien, det islamiska Spanien, som en mångkulturell idyll. Det var snarare ett slavsamhälle där kristna levde under förnedrande förhållanden. Spanien blev efter den islamiska erövringen blev ett centrum för handel med sexslavar. Vissa av flickorna var barn som såldes till harem för att utnyttjas. Men även små pojkar var omtyckta. Sexslavarnas pris berodde på deras ålder och utseende. Vita slavinnor, särskilt blonda, var mest eftertraktade och kostade mest, förklarar Fernández-Morera. De togs från kristna, europeiska områden genom piraträder, och från de kristna delarna av Spanien. Slavhandlarna brukade behandla icke-vita slavar med särskilda krämer för att deras hy skulle bli ljusare så att de kunde ta mer betalt för dem. Och håret blonderades.

Selim 1

Profeten Muhammed köpte en gång en arabisk slav till priset av två svarta slavar. De svarta var alltså värda mindre. Muhammed hade flera svarta slavar som han utnyttjade som bl.a. bärare. Han kallade svarta människor ”russinhuvuden”.

I en berättelse om profeten Muhammed frågade han en av sina följeslagare, Jadd bin Qays: ”Vill du ha de gula döttrarna?” Med detta ord, på arabiska ”Banu al-Asfar” menade han de blonda flickorna i det östromerska riket. Det var Muhammeds sätt att locka honom att ansluta sig till jihad mot de kristna grekerna. Som lön skulle han få sexslavar i detta liv, och om han stupade, 72 jungfrur i paradiset.

Arabiska och muslimska skurkfigurer i film, serier och litteratur avfärdas numera ofta slentrianmässigt som ”islamofobiska stereotyper”. Men när man undersöker saken visar det sig att det inte är så enkelt. Det finns en viss sanning bakom. Den islamiska slavhandeln är något som behöver uppmärksammas mer.

Gillar du vad jag skriver? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)