Mångkulturen blev ingen nöjespark

I år är det 25 år sen Steven Spielberg väckte liv i ödledjuren som varit döda i sextio miljoner år och lanserade den första delen av filmserien Jurassic Park. Handlingen är förmodligen bekant för de flesta. Företaget InGen använder gammalt DNA för att framställa nya, levande dinosaurier. Så öppnar man en nöjespark på ön Isla Nublar. Turisterna kommer att bli förtjusta och InGen kommer att bli stormrika. Men något går snett…

Det blev två filmer till i Jurassic Park-trilogin – den sista bör helst förbigås med tystnad. År 2015 började man med en ny trilogi i värld – Jurassic World. Även denna gång har vi en dinosauriepark som slutar i katastrof. I år kom del två i den nya trilogin – Jurassic World: Fallen Kingdom. Inget nytt, man har sett allt förut.

Fallen Kingdom tar vid tre år efter föregångarens slut. Nöjesparken på ön Isla Nubar är helt förstörd. Där finns inte längre några turister, men dinosaurierna är kvar. Men hur länge till? Ett vulkanutbrott hotar att utrota de märkvärdiga ödlorna. I USA råder delade meningar om hur man ska hantera situationen. Ska man låta naturen ha sin gång och dinosaurierna dö ut eller ska man försöka bevara dem?

Hjältarna Claire (Bryce Dallas Howard) och Owen Grady (Chris Pratt) rekryteras för att evakuera så många dinosaurier så möjligt från att dränkas att glödande lava. Men en ond entreprenör på en kuslig herrgård har andra planer. Och på herrgården finns flickan Maisie som smyger runt i korridorerna och tjuvlyssnar.

Eftersom den amerikanska filmindustrin är så vänstervriden som den är, så måste politiken pressas in. Självklart är tekniksnillet en mörkhyad kille med aftofrisyr och självklart är det den tuffa tjejen som undsätter hjälten när nöden är som störst. Inget fel i svarta nördar – sådana finns förstås. Det är bara det att det känns så påklistrat. Och nu för tiden känns det inte ens längre som om man bryter mot någon norm eller bryter mot någon stereotyp bild – i stort sett alla nördar och tekniksnillen i filmer och teveserier är ju icke-vita.

De obligatoriska referenserna till Donald Trump är också tröttsamma. Ja, vi vet att hela Hollywood hejade på Clinton. Men måste vi bli påminda om det i varenda ny rulle? När den onde vite företagarens onde vite legosoldatsboss inte är överens med en av de tuffa tjejerna, paleo-veteriniären dr Zia Rodriguez, som så klart är latina, mumlar han: ”Nasty women”. En uppenbar hänvisning till Trumps sätt att beskriva sin rival Hillary: “What a nasty woman”.

Filmen är alltså både tråkig och vänstervriden. Så varför ska man bry sig om den? Temat i dinosauriefilmerna är hur stor faran är med att sätta igång stora experiment utan att noga kalkylera konsekvenserna.

Mångkulturalismen skulle kunna ses som en enda stor nöjespark där man kan gå omkring och beskåda, och kanske till och med delta i, världens olika färgglada kulturer. Det skulle bli en enda stor mångkulturfestival med samba, bongotrummor och falafel. Man skulle till och med tjäna pengar på det!

Men nu har vi facit i hand. Hur många ser upp till Sverige på grund av mångkulturalismen och massinvandringen? Hur många turister besöker Rinkeby? Nej, det är fortfarande det typiska och så kallat töntiga svenska saker som turister gillar. På Turistbyrån kan man köpa vykort med Slottet och röda stugor, men inget med Rinkeby torg.

Man hade inte i tillräckligt hög grad räknat med konflikter och utanförskap. När InGen byggde sin park på Isla Nublar hade man i alla fall tagit med i beräkningen att vissa dinosaurier, till exempel Tyrannosaurus Rex, var farliga. Och man hade vidtagit åtgärder. Men när mångkulturalismen klubbades igenom i Sveriges riksdag 1975 var det ingen som ens nämnde radikal islamism. Vi var helt oförberedda.

Mångkulturalismen var egentligen ett ännu mer vansinnigt projekt än en nöjespark för människoätande dinosaurier. Nöjesparken i filmen var inhägnad, isolerad och kontrollerad, medan mångkulturalismen infördes i hela Sverige på en gång. Borde man inte ha prövat på en liten ö först?

I slutet av Jurassic World: Fallen Kingdom har flera dinosaurer räddats från ön och stängts in på den stora herrgården. Men en brand gör att de håller på att kvävas av brandröken. Återigen står man inför dilemmat: ska man rädda dem eller låta dem dö?

Den goda lilla flickan Maisie följer sitt hjärta. Hon trycker på den stora röda knappen och släpper ut monstren i världen. Vad som händer sen spelar ingen roll. Att dinosaurierna kommer att skrämma och äta upp människor och förstöra saker spelar ingen roll. Det viktiga är att det känns bra för Maisie just nu.

Det är en sådan kortsiktig godhetssyn som styrt det svenska etablissemanget i flera decennier. I alla fall när det kommer till invandringspolitiken. Att göra kalkyler, att betänka konsekvenser, är kallt och hjärtlöst. Bara tryck på knappen! Och helst ska man ta en selfie när man trycker och visa upp sin godhet på sociala medier. Sedan att vårt land gradvis förvandlas till Mellanöstern är inget man behöver prata om.

Jag saknar Jeff Goldblum i den här filmen. Han har en karisma som gör alla filmer han är med i lite bättre. I Fallen Kingdom får han bara vara med en minut i början och en i slutet. Men han får äran att spela rollen av matematikern dr Malcolm – den ende som förespråkar åsikten att låta dinosaurierna dö ut en gång till. Det låter kallt. Det låter hjärtlöst. Och visst kommer dinokramarna att gråta. Men det är bättre så.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie Råbock).

Annonser

Ny podd! Verklighetens folk gick fram i valet

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden pratar jag med Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau om hur det gick i valet. Förväntningarna var höga och många trodde att ”verklighetens folk” skulle gå starkare fram än de gjorde. Opinionen för en mer ansvarsfull och förnuftig invandringspolitik, något jag ser som vår ödesfråga, gick dock framåt och den så kallade ”normaliseringsprocessen” kommer att fortsätta.

Engellau menar att den katharsis, det klimax eller den omvälvning som många hade föreställt sig gick om intet. Det kommer krävas tålamod och mycket hårt arbete för att steg för steg flytta fram positionerna för ”verklighetens folk” medan det verklighetsfrånvända etablissemanget – både de röda och de blåa delarna – retirerar.

Vi talar också om det faktum att invånarna i så kallade ”särskilt utsatta områden”, det vill säga områden som präglas av hög andel invandrare och islamisering, överväldigande röstar vänster. Det ser ut som att socialdemokratins förvandling från arbetarparti till massinvandrings-, islamiserings- och bidragsparti håller på att fullbordas. Allt fler skattebetalande arbetare röstar höger.

Jag menar att de etablerade partiernas ideologi och program spelar en underordnad roll i förhållande till deras inställning till massinvandringen. För oavsett vad borgarna lovar, så leder till deras ansvarslösa invandringspolitik till en vänstervridning och en islamisering av samhället genom att demografin förändras. Vill du veta hur Sverige kommer att se ut i framtiden om den nuvarande politiken fortsätter? Titta på Rosengård och Rinkeby.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie Råbock).

https://soundcloud.com/tankarfranframtiden/valet-2018-vad-hander-nu

En sverigevänlig kulturpolitik för unga

Förr fanns det en populär litteratur som var till för att göra svenska barn och ungdomar intresserade av – och kanske till och med stolta över – sin historia.

Det fanns en författare som Carl Georg Starbäck (1828-1885), som faktiskt var en av Sveriges populäraste på sin tid, som skrev spännande berättelser om Engelbrekt Engelbrektsson och Nils Bosson Sture i samma romantiska anda som Walter Scott skrev om England på Rickard Lejonhjärtas tid. Vi har även Carl August Cederborg (1849-1933) som skrev äventyrsfyllda, historiska romaner om drabanter under trettioåriga kriget, karoliner och snapphanar.

En annan författare som är värd att nämna är Jon Olof Åberg (1843-1898) som skrev historiska spännande historiska romaner på ett enkelt språk. Några av hans böcker har titlar som Karl XII:s värja, Storm, Strid och Frid: tre småländingars äfventyr under trettioåriga kriget och Vålnaden på Stegeholm: berättelse från Engelbrekts befrielsekrig.

Journalisten Nils Hydén (1870-1943) skrev, inspirerad av både Alexandre Dumas och Walter Scott, romanen Gula brigadens hjältar (1899-1900) som lästes av många pojkar – och säkert en del flickor också – på sin tid. Gula brigaden var en av Gustaf II Adolfs mera kända brigader under trettioåriga kriget. År 1944 gavs den ut i en ny illustrerad upplaga som Pojkarnas Julbok.

Den mest erkände författaren som skrev i denna genre är förmodligen finlandssvenske Zacharias Topelius (1818-1898) med sin Fältskärns berättelser, som berättar Sveriges historia från 1631 till 1772 ur adelsfamiljen Bertelskölds perspektiv.

Den här genren är inte lika levande idag. I stället för att ingjuta stolthet berättar man för dem att de ska skämmas, att den svenska, och den västerländska kulturen i allmänhet, är rutten. Särskilt pojkar ska känna skuld för att deras förfäder var rasister och imperialister. Däremot gäller inte samma regler för icke-västerländska kulturer. Vänstern, som dominerar kulturen i hela västvärlden, gör allt för att förhärliga icke-västerländska kulturer, detta trots att dessa varit väldigt duktiga på rasism, förtryck och imperialism.

På vänstersajten Politism skrev Mohammed Ryback (19/2 2015) att även Sverige behöver en ”Black History Month”. I USA har man en hel månad då man förhärligar den svarta historien. Vi borde ha en sådan månad i Sverige också, menar Ryback, så att svarta och andra minoriteter får känna stolthet över sina ”stora ledare”.

Jag föreslår i stället ett ”Swedish History Year”, alltså att vi under årets alla månader ska uppmärksamma vår gemensamma svenska historia. Detta som motvikt mot den destruktiva kulturen som finns bland en del ungdomar som ser allt svenskt som töntigt.

Vad är svenska värderingar? För många intellektuella är det en knepig fråga. På landets kultursidor vet man varken in eller ut. Men för många av våra unga verkar det ganska enkelt. ”Svennighet” är att tala korrekt svenska, vara duktig i skolan, leva laglydigt och klä sig vårdat. ”Babbighet” är tala med brytning, ”rinkebysvenska”, begå brott, langa droger och ha taskig kvinnosyn. Svennighet är töntigt, medan babbighet är coolt.

Frågan är om det går att göra ”svennighet” till någonting coolt. För många invandrarfamiljer är förtvivlade över att deras ungdomar anammar den ”babbiga” ungdomskulturen istället för kulturen från hemlandet eller vår gemensamma svenska kultur. För det är sådana värderingar vi behöver om Sverige ska fungera bra. Tänk om vi kunde få fler unga att se upp till karolinerna i stället för värstingar? Eller svenska vetenskapsmän, tänkare och uppfinnare som berikat världen.

Både de som har helsvenskt ursprung och de som invandrarbakgrund behöver känna till vår gemensamma historia. Jag blev hoppfull när jag upptäckte den nya serietidningen om Karl Kämpe. Han är en karolin som efter slaget vid Poltava år 1709 ger sig ut på äventyr i Europa för att bekämpa ondskan. Det är en berättelse som förenar realism med övernaturliga inslag – i den här världen finns det både änglar och demoner: ”Om ondskan inte skall segra måste goda och rättfärdiga människor ta upp kampen. Rättfärdiga människor som Karl Kämpe”.

Serietidningarna om Karl Kämpe innehåller traditionella och hyggliga ”pojkäventyr”. De är väl tecknade, men manusen är tyvärr något tunna. Dessutom är det för tidigt att säga om Karl Kämpe, liksom många andra serier, kommer att anpassa sig till det auktoritära vänsteretablissemangets krav på att pressa in vänsterpolitik. Det brukar inte lämna någon del av kulturen i fred och många författare, konstnärer och musiker har svårt att stå emot.

Förutom serietidningarna finns det också ett antal prosaberättelser om Karl Kämpe, som manusförfattaren Jörgen Karlsson tänker sätta ihop till en novellsamling. Karlsson säger så här om sin ambition:

”Karl Kämpe är alltså mitt försök att skapa en svensk hjälte i samma stil som Robert E. Howards Conan Barbaren eller mer rättvisande Solomon Kane. Andra författare som jag har hämtat stor inspiration från är Joe Abercrombie, Peter Englund, Conan Doyle, J.R.R. Tolkien och i viss mån H.P. Lovecraft. Den svenska heroisk fantasy-genren är förbluffande liten och detta är mitt försök att skapa intresse för en till stora delar bortglömd och negligerad stormaktstid.”

Robert E. Howard, J.R.R. Tolkien och H.P. Lovecraft var skickliga författare som skrev underhållande och långlivade berättelser. Politiskt stod de till höger. Eftersom Karl Kämpe är egenfinansierad genom Kickstarter, så är författaren inte beroende av något vänstervridet eller ängsligt förlag. Men man bör som konservativ, sverigevän eller nationellt sinnad ändå avvakta med att stödja Karl Kämpe-projektet tills man är helt säker på att det inte kommer att anpassa sig till vänsteretablissemangets politiska korrekthet.

Ska man som 1800-talsförfattarna på sin tid nå barn och ungdomar så är dock serietidningar kanske inte rätt medium. Det är mest vuxna som håller på med serier nuförtiden, vilket alla vet som har besökt en seriemässa eller en seriebutik. Att många unga ändå känner till figurer som Batman och Spiderman beror nog mer på filmerna än på serietidningarna. Vill man nå unga är det snarare datorspel man ska satsa på. Men det kostar förstås att utveckla spel.

Men i framtiden, om vi skulle få en sverigevänlig kulturpolitik, skulle man kunna lägga skattepengar på sådana projekt, till exempel att utveckla datorspel för att stimulera intresse för svensk historia. Ett exempel på ett populärt historiskt datorspel är Assassin’s Creed där man spelar i olika epoker, som under korstågen under medeltiden, i renässansens Italien och i Amerika under självständighetskriget. Samma koncept, men där man spelar en svensk figur som Karl Kämpe under stora nordiska kriget, skulle kunna få stor betydelse.

Inom musiken har hårdrocksbandet Sabaton gjort en viktig insats för att väcka intresse för svensk historia. Här kan till exempel nämnas låtarna ”Lejonet från Norden” om Gustaf II Adolf och ”Karolinens bön” om karolinerna. Men hårdrock är smalare än datorspel. Framför allt är det väldigt svårt att nå ungdomar med ”mångkulturell” bakgrund, eftersom hårdrock är en väldigt ”vit” musikstil.

Heidenstams novellsamling Karolinerna kom ut i två delar 1897 och 1898. När han skrev novellerna hade han inte tillgång till de stora karolinska brevsamlingarna; han hade bara sin kunskap om perioden och sin intuition och inbillning att lita till.

Men enligt Alf Åberg, som skrev förordet till en utgåva av Karolinerna, kom Heidenstam ganska nära verkligheten i sin skildring av soldaternas hemlängtan, drömmen om Sverige. De längtar efter fru och barn och den fattiga, rödmålade gården.

I novellen ”Fredrikshall” får vi möta en utmattad armé, ansträngd till det yttersta, som belägrar Fredrikstens fästning i hopp om att ta Norge. ”Det var en här av bleka femtonåringar, av halvvuxna barn, som vid sina vapen stod i drivan”, skriver Heidenstam.

Heidenstams krigsskildring känns modern; soldaterna är individer. I Karolinerna är det inte bara herrarnas historia som berättas utan även de enkla soldaternas. Och de är psykologiskt komplicerade, med tvivel och ångest, inte ensidigt gossekäcka som i Fänrik Ståhls sägner. Och även kungen är en människa, svår att begripa sig på som verkliga människor är.

Novellsamlingen såldes i enorma upplagor och lästes i skolan under många år. Idag är det en bortglömd bok som få unga känner till. Jag tycker man ska läsa den för att den levandegör en tragisk och viktig period i vår historia. Soldaterna hemlängtan är rörande och kan få en och annan modern läsare att blir tacksam över det vi moderna svenskar har. Man kan behöva påminnas om knappheten för att bättre uppskatta rikedomen.

Det finns en tanke som förs fram i Karolinerna som känns angelägen i vår tid. Det är tanken om nationen som allas gemensamma hem. Hemmet är större än huset där du bor. I berättelsen ”Fångarna i Tobolsk” har löjtnant Leijon ett nattligt samtal med vännen Kraemer: ”Hemmet, ser du, det är något som begynner med ett litet frö och slutar som ett stort träd. Det begynner med barnkammaren, så växer det och blir flera rum och ett helt hus, en hel bygd, ett helt land.”

Ser man nationen, hela nationen, som sitt hem blir man sannolikt en god medborgare. En som vårdar och bygger, inte en som förstör. Det är en känsla som jag är säker på att man kan ha även om man inte är född här. Med egen vilja och uppmuntran och stöd från omgivningen. Som det heter i Heidenstams dikt ”Medborgarsång” där han talar om alla svenskars lika rätt, ”både arma och rika”, och avslutar med ”vi vilja blifva ett enda folk, och vi äro och bli det vi vilja”.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie Råbock).

Kändisar som känner

Kändisar lever i sina skyddade bubblor. Den tid då kändisar kunde plocka godhetspoäng genom att hålla floskelfyllda predikningar är över. De saknar kunskaper om den tilltagande islamisering som förvandlar vårt land till något annat.

Den 22 september 2015 skrev sångerskan Malena Ernman tvärsäkert på Facebook att det där med jihadister i flyktingströmmarna bara var en myt och att det är viktigt att ”vi rustar oss mot myterna”.

Sen smällde bomberna. Det som Ernman kallade myt var alltså verklighet. Jag tycker att vi ska rusta oss mot jihadisterna. Och om vi ska rusta oss mot myter så är det den farliga myten om att alla som söker asyl i Sverige är flyktingar som flyr för sina liv och som inget hellre vill än att bli svenskar. Man ska vara vaksam.

Vad visste egentligen Ernman om jihadister bland asylsökare? Hade hon gjort någon research? Hur kommer det sig att hon kunde uttala sig så tvärsäkert? Hon gick bara på känsla. Och hennes känsla ledde henne fel. Men kanske kände hon sig god. Och hon fick beröm. Det vill artister ha.

För mig som varit muslim och som umgåtts mycket med muslimer med invandrarbakgrund i Sveriges moskéer är det självklart att alla som söker asyl här inte vill oss väl. Det finns mycket hat mot västvärlden.

Men Ernmans kommentar handlar inte bara om känslor – utan också om okunskap. Man lever i en skyddad bubbla och har inte så mycket kontakt med Det Nya Sverige som växer fram i Rinkeby och Rosengård.

En annan kändis som känner mycket – och inte verkar veta så mycket – är Joel Kinnaman. Han är väl ingen toppskådis, men jag diggar honom. Hans roll som Johan ”JW” Westlund i Snabba Cash och som Frank Wagner i Johan Falk-serien som väckte minnen från klassiker som Stockholmsnatt (1987) och Sökarna (1993). Kinnaman gick vidare och gjorde karriär i Hollywood med filmer som The Killing, Safe House och Robocop.

Men hur mycket sympati jag än haft för honom, så blev jag besviken när jag såg Kinnamans videoklipp om det kommande svenska valet. Han sitter där i sitt fina hus i Amerika och varnar vanliga svenskar för att det blåser vindar som håller på att ”ta landet åt helt fel håll”.

Men landet har gått åt fel håll länge nu. Det är bara titta på hur det ser ut i så kallade utanförskapsområden som Rinkeby och Rosengård eller i Gottsunda utanför Uppsala där jag själv har bott i tretton år. Under alla år som politikerna pratat om integration, så har situationen bara förvärrats. Någon gång måste man fatta att integration och massinvandring inte går ihop. Integration kan bara fungera med en rimlig, förnuftig och ansvarsfull invandringspolitik.

Med Kinnaman sitter i Amerika och oroar sig över vindar som blåser fel, så oroar sig många vanliga svenskar för hur den ansvarsfulla invandringspolitiken, bristen på integration och den tilltagande islamiseringen förvandlar vårt land till något annat.

Hundratals unga muslimer har rest från Sveriges invandrartäta förorter för att ansluta sig till världens värsta islamistiska terrorgrupp – Islamiska Staten (IS). Hur många sympatisörer finns det kring var och en av dessa? Kinnaman har inte kommenterat islamiseringen med ett enda ord, därför har jag svårt att ta hans oro över Sveriges framtid på allvar. I klippet säger han att vi måste lära oss av historien.Ja, men vi kan börja med samtiden. Runtom i världen ser vi vad extrem islamism gör med samhällen.

Gängkriminaliteten i verklighetens Sverige ser inte ut som i Johan Falk-filmerna. En stor del av de som bränner bilar, langar knark, rånar och skjuter på varandra har bakgrund i Afrika och Mellanöstern. De är antingen första eller andra generationens invandrare. Det måste även en sådan som jag som själv har invandrarbakgrund kunna erkänna. En gängledare som Seth Rydell i Johan Falk-världen är väldigt sällsynt i den verkliga världen.

Det Kinnaman gör genom sitt ogenomtänkta utspel är att han riskerar att förlora fans. Året är inte längre 2014 då kändisar kunde plocka godhetspoäng genom att hålla floskelfyllda predikningar. För det är många vanliga svenskar som oroas över den islamiska extremismen och otryggheten som blivit en följd av den ansvarslösa invandringspolitiken, särskilt de som bor mitt i de områden som ”de goda” politikerna har skapat med sin kortsiktiga politik. Är det dem Kinnaman vill att vi ska belöna med våra röster?

År 2016 lovade Kinnaman att han skulle flytta till Sverige om Trump vann valet. Han bor fortfarande kvar i Amerika.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie Råbock).

Simon Alm från Sverigedemokraterna debatterade på Heimdal

Tisdagen den 4 september möttes Sveriges tre stora partier i en debatt på Föreningen Heimdal i Uppsala. De två gammelpartierna företräddes av Marta Obminska från Moderaterna och Johan Sundman från Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna företräddes av Simon Alm, ordförande för SD Uppland, och moderator för debatten var statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.

Gammelpartierna var som vanligt väldigt förutsägbara, tråkiga och föga övertygande. Både socialdemokrater och moderater har ju fått styra Sverige och visa vad de går för. Det blev massinvandring och mångkulturalism, ergo inte bra.

Förutom att Simon Alm företräder att nytt parti som inte bidragit till massinvandringen och mångkulturalismen, tog han också upp en annan fråga som jag bryr mig mycket om – det är hur den modernistiska arkitekturen förfulat våra städer. Alm förespråkade klassisk arkitektur, det vill säga sådana hus som de flesta människor tycker är vackra och vill bo i. Arkitekterna själva, de som ritar de tråkiga lådorna, vill ju själva leva i idylliska hus och stadsdelar.

Föreningen Heimdal grundades år 1891 i Uppsala och är Sveriges äldsta och största borgerliga studentförening. Föreningen är öppen för alla borgerliga studenter, såväl konservativa som liberala. Föreningen har sedermera i sin stadga formulerat sin politiska hållning såsom ”reformvänlig konservatism”.

Andra företrädare för Sverigedemokraterna som talat på Heimdal är Mattias Karlsson 2 april 2015 och partiledaren Jimmie Åkesson 12 oktober 2017.

Föreningen Heimdal finns i källaren på S:t Larsgatan 10.

Här kan du se debatten med Simon Alm:

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie Råbock)

Verklighetsfrånvänd vänster

För några år sedan upptäckte jag en libertariansk podd som heter Radio Bubbla. Jag minns inte när det var, men jag var nämnd i ett avsnitt. Jag tyckte att de båda poddpratarna Martin Eriksson och Boris Benulic var både smarta och roliga. Dock har jag ännu inte satt mig in i vad libertarianism är för något. Men jag har ambitionen. Ideologin ska tydligen vara indelad i minst två strömningar: höger- respektive vänsterlibertarianism. Radio Bubbla är höger.

Nu sitter en av poddpratarna, Boris Benulic, i fängelse, så man kan inte längre höra honom i podden. Benulic var nämligen mellan 2001 och 2011 VD för Kraft & Kultur. Han tvingades lämna bolaget sedan man upptäckt fel i räkenskaperna. Det fattades 1,8 miljarder kronor! Nu kan jag inte juridiken i dessa frågor och har heller inte satt mig in i fallet, men Benulic ger åtminstone sin version i självbiografi Inte mitt krig som kom ut tidigare i år.

Jag har läst biografin, men hoppat över de delar som handlar om fallet. Jag är mest intresserad av Benulic som intellektuell – och av hans liv och erfarenheter inom kulturen och politiken. Innan han blev libertarian var han vänster. Jag tycker om att läsa om människors resor, deras självkritik och omprövningar. Benulic skriver att han varit med i, och blivit utesluten ur, tolv olika vänsterorganisationer!

Den 17 juli, innan Benulic åkte in, spelade jag in en podd med honom. Vi pratade om kulturens tillstånd. Hur kommer det sig att kulturetablissemanget är så vänstervridet, undrade jag. Det beror på bidragen, sa han. Kulturfolket är vänster eftersom de vill ha bidrag. Det är finare att leva på skattepengar (att vara tvångsfinansierad) än att sälja. Benulic har även jobbat som marknadschef på Ordfront förlag. En stor del av förlagets inkomster kom från Henning Mankells deckare. De var beroende av deckarna, men föraktade dem, berättade Benulic för mig. I sin självbiografi skriver han: ”Många människor läste Mankell. Alltså kunde det inte vara bra böcker.”

Men det fanns också ett annat skäl till att kulturvänstern inte uppskattade Mankells böcker: de var mörka. Vår tids vänster, som ju hör till etablissemanget, vill ju prångla ut berättelsen om att allt går bra. ”Jag undrar ibland vad som håller på att hända i det här landet”, säger kommissarie Wallander i Mördare utan ansikte. Detta mörker gjorde Mankell suspekt. Benulic får mig att minnas en kulturkrönika jag läste i Göteborgs-Posten i januari i år: ”Nordic Noir banade väg för högerpopulismen”.

Det var vänsterskribenten Mattias Hagberg som lade pannan i djupa veck och med fundersam min försökte förstå hur Sverigedemokraterna kunde växa så de gjort. Kan de bero på ryska troll? Pengar från Putin? Nej, det beror på att svensken läst för många mörka deckare!

Det är alltså överdosering av dessa nordic noir-deckarna som förvandlat många tidigare goda och optimistiska svenskar till ”högerpopulister”. Det kan inte vara en slump, resonerar Hagberg. Connect the dots! Mankell-deckarnas popularitet och SD:s uppgång i opinionen hänger ihop:

”Allt oftare tänker jag att det finns en koppling mellan högerpopulismen framgång och kriminallitteraturens segertåg? Den grundläggande berättelsen är alltför lik för att det bara ska vara en slump. Mellan Kurt Wallander och Jimmie Åkesson finns ett märkligt band.”

Deckarförfattarna, förklarar Hagberg, ”målade en bild av ett Sverige i förfall, ett land där det gamla och trygga var på väg att falla sönder under trycket av något nytt och skrämmande.”

Krönikan är ett utmärkt exempel på kulturvänsterns verklighetsfrånvända synsätt. Det är inte verkligheten som har gjort att allt fler svenskar börjat begripa att utvecklingen är på väg åt fel håll och att det behövs en mer ansvarsfull och rimlig invandringspolitik, nej, det är deckarna. Det är typiskt för vänstern att söka långsökta och orimliga förklaringar för att slippa behöva prata om det besvärliga, nämligen att massinvandringen och mångkulturalismen har havererat.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie Råbock).

Ny podd! En höger för vuxna

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden pratar jag med Nikodemus Ungh. Han är skribent på bland annat den libertarianska sajten Mises.se. Sajten tillhör Ludwig von Mises-institutet, en tankesmedja grundad 2010 och uppkallad efter den österrikiske ekonomen och tänkaren med samma namn (1881-1973).

Ludwig von Mises blev på 1920-talet den huvudsakliga ekonomiska rådgivaren till den österrikiska regeringen. Han utvecklade sina egna ”privata seminarier” som lockade till sig framstående unga ekonomer, samhällsvetare och filosofer från hela Europa. När Hitler marscherade in i Wien flydde von Mises till Amerika. Där skrev han några av sina viktigaste verk. Året efter att von Mises dog, 1973, tilldelades hans mest berömda lärjunge, F. A. Hayek, nobelpriset i ekonomi för sitt arbete med att utveckla Mises teori om konjunkturcykeln under det senare 1920- och 1930-talet. I podden förklarar Ungh vad libertarianism är och hur den kan förenas med inslag av konservatism och västerlandets kristna arv. Libertarianism är en politisk ideologi som förespråkar individuell frihet att leva som man vill och en minimal stat. Jag frågar Ungh hur man ska kunna förverkliga denna frihet i ett samhälle som befinner sig i en kraftmätning med radikal islamism.

Ungh tar också upp sin kritik av ideologier som kommunism och fascism. Fascismen förklarar han, vill upplösa individens frihet. Staten är allt, individen inget. Ungh citerar ur fascismens manifest som är skrivet av Mussolini och Giovanni Gentile. Ett betydligt mindre känt och läst dokument än Marx och Engels Kommunistiska manifestet.

Vid sidan av von Mises nämner Ungh en annan nu levande libertariansk tänkare, den tyske nationalekonomen Hans-Hermann Hoppe. Han utmärker sig genom att argumentera för ett monarkistiskt statsskick. Hoppe menar att en monark har starkare incitament att bevara landet och att förvalta dess jordegendomar eftersom hon eller han skall ge detta vidare i arv, medan en parlamentarisk politiker inte behöver ta ansvar för längre tidspreferenser än mandatperioderna då politikern vill genomföra så mycket som möjligt och på kortast möjliga tid. En monark har längre tidspreferenser än fyra år.

I podden pratar vi också om författaren J.R.R. Tolkiens politiska filosofi och hur den kommer fram i hans mest kända verk: Sagan om ringen. Man kan läsa mer om detta i Unghs artikel ”En höger för vuxna” som publicerades på Mises.se den 18 augusti i år.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie Råbock)