Mithras och Kristus

Särskilt har Mithrakulten betytt oerhört mycket för kristendomens omskapande. Mithrakulten hade utvecklat sig ur persernas Avestareligion och utgjorde en egendomlig blandning av persiska föreställningar, babyloniska myter, syriska kult-former och hellenska spekulationer. Den blev de romerska soldaternas speciella kult och under Julianus Apostata till och med för en kort tid romersk statsreligion. Medelpunkt i denna kult var guden Mithra, medlaren -mellan himmel och jord. Mithra ansågs ha stigit ned till jorden, där levat en människas liv och utfört många under; efter en sista måltid med sina anhängare hade han farit till himmelen i en brinnande vagn. Vid världens slut skall han återvända till jorden, återuppväcka de döda och hålla dom. Mithra-dyrkarna bildade organiserade församlingar, som hade ett flertal ceremonier, s. k. invigningar eller ”sakrament”. Bland dessa var dopet, som skedde genom neddoppning, och som enligt Tertullianus symboliserade uppståndelsen från de döda (jfr den kristna döpelsens symbol). Man firade även en gemensam helig måltid, varvid man invigde och utdelade bröd och en kalk med vatten eller vin till de troende, som kallades för ”bröder”. Denna måltid skulle dels vara en åminnelsemåltid för att fira minnet av den måltid, som Mithra höll med sina följeslagare före sin himmelsfärd, dels ett mystiskt medel att tillägna sig gudomliga krafter och ett evigt liv. Paralleller till denna nattvard finnas för övrigt i de flesta orientaliska mysteriekulter från denna tid. I en ännu bevarad Mithraliturgi kunna vi skönja den ceremoni, varigenom de troende sattes i gemenskap med guden såsom en genom ett symboliskt-mystiskt döende och en pånyttfödelse åstadkommen försoning och livsförlängning, varför också de invigda kallades ”födda på nytt till evigt liv” (renati in œternum). Den regelmässiga kulten bestod i en bön till solguden, som lästes tre gånger dagligen; en särskild gudstjänst ägde rum på solgudens dag, söndagen. Den förnämsta högtiden var solgudens fest, som firades den 25 december. Helt visst har läsaren redan dragit sina slutsatser — likheterna mellan de ovan omtalade ceremonierna och de kristna sakramenten äro så iögonfallande både beträffande de yttre formerna och de föreställningar, som ligga bakom dessa, att vi knappast behöva påkalla läsarens uppmärksamhet. Den kristna nattvarden som är instiftad till minne av Jesu sista måltid med sina lärjungar täcks ju fullständigt både till form och innehåll av Mithramåltiden.

Ur artikeln ”Kristendomens uppkomst” av Leon Fried. Tidskriften Tiden n:r 2-4, juni 1925.

Bild: Freskomålning från Mithrastempel i Marino, Italien, 300-talet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s