Syndafallet. Människans upphöjelse

Första Mosebok, kapitel 3, vers 1-5

Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: ”Skulle då Gud hava sagt: ‘I skolen icke äta av något träd i lustgården’?”

Kvinnan svarade ormen: ”Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: ‘I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån dö.'”

Då sade ormen till kvinnan: ”Ingalunda skolen I dö; men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.”

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.

Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig.

Första Mosebok, kapitel 3, vers 22:

Och HERREN Gud sade: ”Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva evinnerligen.”

Ur 1917 års översättning.

Henrik Schücks kommentar

Den Jahve, som i denna saga träder oss till mötes, är mycket ålderdomlig och påminner snarast om Babyloniens gudomligheter. Ej blott att han fattas såsom fullkomligt kroppslig (t. ex. då han lustvandrar i Eden och Adam hör ljudet af hans fotsteg), ej blott att han alls icke är allvetande (han känner ej det första parets olydnad, utan måste genom ett förhör öfvertyga sig därom); han har också åtskilliga moraliska egenskaper af ganska tvetydig art. För det första är han afundssjuk på människorna och fruktar, att de skola blifva gudarnes likar, – ett äkta hedniskt drag. Men icke nog därmed; fruktan förleder honom också att tala osanning. Till Adam säger han nämligen, att ”när du äter däraf (af kunskapens träd), skall du döden dö.” Då ormen sedermera vill locka kvinnan att smaka af den förbjudna frukten, upprepar Eva Jahves ord, men ormen svarar: ”ingalunda skolen I dö.” Utgången besannar hans ord: Eva äter af frukten, men dör icke. I det följande angifver Jahve det verkliga skälet till förbudet: ”Se, mannen har blifvit såsom en af oss, så att han vet, hvad ondt och godt är. Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl af lifvets träd och äta och så lefva evinnerligen”, d. v. s. det verkliga skälet var just raka motsatsen till det uppgifna.

Ur Den israelitiska litteraturen (1906).

Henrik Schück var en framstående litteraturhistoriker (1855-1947).

2 reaktioner på ”Syndafallet. Människans upphöjelse

  1. Farao fick kunskap med hjälp av den där ureus-ormen han hade i pannan – blicken på svenska. Den sträckte han ut och lade på saker och ting. På runstenar ringlar dessa våra andliga organ fram fyllda med ord.

    ”Naga” (googla ordet och välj bild) är Indiens ord för själsväsen formade som ormar med människoansikte. Sådana fängslas i materiens bojor, som brukar väga ca 70-100 kg, där vi brukar sitt fast i ca 70-80 år. Är man riktigt jävlig, kan man fängslas många gånger.

    Dessa ofta befjädrade ormar spred sig under istiden till Amerika. Det här är gamla schamankunskaper från äldre stenåldern. På den tiden hade vi ju aldrig sett en ljusvåg, så vi fick förklara synförmågan på det här sättet i stället.

    Obs! Ibland är det två organ i pannan på farao (googla Tutankhamon – bild!). Det är dels den grubblande själen (det logiska intellektet, lögnens furste), dels anden. Den senare sysslar inte med logik utan med värderingar, estetik, kärlek och liknande saker.

  2. Schück och Wartburgs litteraturhistoria, som min farfar en gång ägde, står i mitt bibliotek, inrett i samma stil som Anti-kalifens. Jag har ännu ingen fez och rökrock, dessa två hart när oumbärliga plagg, men ämnar kanske införskaffa dem till Julen. Jag undrar varifrån den gamle professorn fick sitt påpekande om att driften att hindra människans förgudning skulle vara hednisk.

    Detta är ett ganska ologiskt påstående, ty alla mytologier, såväl den keltiska, romerska, grekiska och nordiska stipulerar, att det just finns halvgudar eller heroer, som gudarna själv har gett upphov till, liksom en hel del kungaätter (också den från Uppsala så bekanta Ynglingaätten 1) som ju åberopar sig på att härstamma från Yngve-Frej och gudarna..

    I huvudsak har Schück däremot rätt. Bibelns skapelseberättelse vittnar om det ovedersägliga faktum, att alla religioner var polyteistiska från början. Jehovas allsmäktighet kan inte vara så stor som det påstås, eller rättare sagt – den är fullständigt obefintlig.. Varför står det annars i första mosebok att ”du ska inga andra gudar hava” om dessa inte REDAN fanns ? Vidare en gud som måste fråga, ”Adam, var äst du” när adam gömmer sig bakom en buske efter syndafallet…En sådan gud är inte allvetande, eller allvis, utan logiskt sett mycket begränsad… Och hedendomen triumferar mycket riktigt igen… Läs även vad jag skrivit på min egen blogg om min judiske gamle favoritförfattare Harlan Ellison, och hans snabbtänkta variant på Genesis, syndafall och kristen skapelsemyt… (under konst & kultur på min egen blogg)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s