Hur mordet på Julius Caesar hänger ihop med muslimernas eid

Målning av italienaren Vincenzo Camuccini (1771-1844)

Varför skriva om ett mord som ägde rum i mitten av mars i mitten av juli? Jo, för alldeles nyligen så firade jag en väns födelsedag. Jag skulle säga några ord på kalaset. I detta syfte tog jag reda på vilken dag han var född – en tisdag.

Min vän föddes alltså på en tisdag, på guden Tyrs dag, i månaden juli. I Nordisk familjebok beskrivs Tyr som den asagud ”som är djärfvast och modigast och råder mycket för seger i strider”. Romarna kallade tisdag ”dies Martis”, Mars dag, efter krigsguden Mars.

Månaden juli har fått sitt namn efter Julius Caesar. Caesar mördades år 44 f.Kr. i mitten av månaden mars. Voilà, där hade jag mitt tal!

Julius Caesar mördades den 15:e mars på månadens mittdag, på den dag som kallas ”Idus Martii”. I Shakespeares pjäs från 1601 varnas Caesar av en spåman med orden ”Beware of the Ides of March!” eller i Hagbergs översättning ”Tag dig i akt för Idus Martii!”

Roms diktator lyssnade inte på spåmannens varning stacks ihjäl av de sammansvurna – en av dem var som bekant Brutus, av Caesar betraktad som en son.

Jag tycker att latinets ”idus” låter ganska likt det arabiska ordet ”eid”, som betyder fest eller högtid. Både orden beskriver tidpunkter kopplade till månens cykler. Ordet ”eid” är känt för många som namnet på den högtid som avslutar fastemånaden ramadan. Men på arabiska kan ”eid” betyda vilken högtid eller fest som helst, både sekulär och religiös. Ett födelsedagskalas kallas till exempel ”eid milad”.

Det här är spekulation från min sida. Jag har googlat, men inte hittat något som stöd för min gissning. Men, om det skulle stämma, så är ”eid” långt ifrån det enda ord som arabiskan har lånat från latinet. Ett annat ord är ”qaysar” som betyder kejsare. Och det kommer förstås från Caesar!

Mordet på Caesar, en scen ur teveserien Rome:

Ordet ”eid” förekommer i Koranens femte kapitel, ”Bordets kapitel”, vers 114, där Jesu sista måltid, nattvardens instiftande, beskrivs på ett väldigt konstigt sätt. Jesus ber Gud sända ner ett bord från himlen, så att han och lärjungarna kan inta en festmåltid, det vill säga fira en ”eid”. Så här låter versen i Zetterstéens översättning (1917):

Och Jesus, Marias son, sade: ”O Gud, vår Herre, nedsänd ett bord från himmelen till oss, att det må bliva en högtid för oss, från den förste till den siste, och ett tecken från dig, och försörj oss! Ja, du är den bäste försörjaren.”

När man läser denna vers, inser man hur rätt biskopen och orientalisten Tor Andrae hade, när han i sin Muhammedbiografi från 1930, skrev:

En kristen finner i islam mycket, som erinrar om hans egen religion, men det möter honom i en egendomlig, karikerad form.

Koranens första kapitel heter ”Öppningen” och det har ungefär samma ställning som ”Fader vår” bland de kristna. Kapitlet läses i alla muslimens tideböner. Kapitlets femte vers lyder:

Led oss på den rätta vägen,

Ordet som används för väg är ”sirat”, vilket kommer från latinets ”strata”! Det finns många fler arabiska ord med latinskt ursprung. Min poäng är att det inte är helt omöjligt att även ”eid” skulle vara ett sådant. Romarna styrde i perioder stora delar av den dåtida arabvärlden. Och ett tag, från februari 244 till oktober 249, styrdes romarriket av vad som kan ha varit en arabisk kejsare: Filip araben. Han kallades åtminstone araben och var född i provinsen Arabia petraea.

Här kan du höra mig och två vänner tala om teveserien Rome och populisten Julius Caesar: 

 

En reaktion på ”Hur mordet på Julius Caesar hänger ihop med muslimernas eid

  1. Pingback: Från Jupiter till Allah – Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s