S:t Hansnatten

Idag är det midsommarafton. Midsommarafton firades tidigare den 23 juni, dagen före midsommardagen, Johannes Döparens dag, även kallad S:t Johannes eller S:t Hans.

Namnet Johan var år 2018 det sjunde vanligaste förnamnet i Sverige; Jan var det tionde, Hans det tolfte och John det 31:e. Alla dessa namn är varianter av Johannes. Min morfar, född 1920, hette John. Den formen av namnet kom till Sverige på 1700-talet. Hans far hette Johan.

Förutom namnet i kalendern har det folkliga svenska midsommarfirandet haft föga med S:t Johannes att göra. I kyrkan har Johannes födelsedag firats sedan gammalt, förmodligen ända sedan 200-talet. Enligt den bibliska traditionen var det ett halvår mellan Johannes’ och Jesu födelsedag. När man bestämt att Jesu dag skulle firas den 25 december, måste följdriktigt Johannes dag komma sex månader tidigare.

Jesu födelsedag firas alltså kring vintersolståndet, Johannes kring sommarsolståndet. Enligt Johannesevangeliet 3:30 säger Johannes Döparen: ”Det är såsom sig bör att han växer till, och att jag förminskas”. På samma sätt tillväxer dagarnas längd efter Jesusdagen och minskas efter Johannesdagen.

Dikten ”S:t Hansnatten” skrevs av konstnären Ernst Josephson (1851-1906). Den är hämtad ur diktsamlingen Gula rosor från 1896.

Ernst Josephson föddes 1851 i Stockholm i ett judiskt borgarhem. Han är begravd på Mosaiska norra begravningsplatsen i Solna. Vid 16 års ålder började han på Konstakademien, där han studerade 1869-76. Sedan reste han till Paris och Nederländerna för att fortsätta studera. Redan som tjugoåring hade han bestämt sig för vad han ville bli: ”Jag ska bli Sveriges Rembrandt eller dö”.

När jag tittar i Josephsons diktsamlingar framgår det att han hade en stark kärlek till den svenska naturen, svenska sagor och svensk folktro. Hans kanske kändaste målning vittnar också om denna kärlek: ”Näcken” från 1882.

S:T HANSNATTEN

Nordens blomsterfest, S:t Hans,
ljusast bland de nätter ljusa!
När från fjället forsar brusa,
gigor gå i daln och dans.

Ensam, på en knutig stig,
sällan sökt av människofötter,
vilar jag på furans rötter
stämd till sinnet underlig.

Mellan block, som skjuta fram
ovan, kastade av jättar,
om en sagovärld berättar
björkens dvärglikt knutna stam.

Den knutiga stigen, furans rötter, den underliga sinnesstämningen, stenblocken som kastats av jättar och den dvärglika björken frammanar en scen som påminner om skogarna i Tolkiens Midgård. Det beror nog på att Tolkien hämtade stor del av inspirationen till sin sagovärld från germansk mytologi. Hans förnamn var för övrigt John.

I skogen Fangorn i Midgård finns det levande träd som kallas enter. Namnet ent är saxiska och betyder jätte. Tolkien älskade träd, särskilt den gamla svarttallen i Oxford-universitetets botaniska trädgård. Han brukade sitta under det trädet. Tyvärr avverkades det år 2014. Det var i Oxford som Tolkien skrev sina sagor om härskarringen. Midsommar är en högtid även i Midgård. Hjälten Aragorn och den fagra halvalven Arwen firar bröllop på midsommardagen.

J. R. R. Tolkien

I dikten nämner Josephson som sagt block som kastats av jättar. Förr trodde man att stenblocken som påträffades på höjder var bergstycken som jättarna slungat iväg.

Ernst Josephson har en tråkig anknytning till min hemstad Uppsala. Liksom den något yngre poeten Fröding blev Josephson vansinnig och satt på Ulleråkers hospital.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s