Kung Arthur och de tre kronorna i Sveriges riksvapen

”Pingst, hänryckningens dag, var inne.” Så inleds Tegnérs långa dikt ”Nattvardsbarnen”.

Den landtliga kyrkan stod hvitmenad i morgonens sken. På spiran af tornet, prydd med en tupp af metall, vårsolens vänliga lågor glänste som tungor af eld, dem apostlarna skådade fordom. Klar var himlen och blå, och Maj med rosor i hatten stod i sin helgdagsskrud på landet, och vinden och bäcken susade glädje och frid. Guds frid! med rosiga läppar hviskade blommornas folk, och muntert på gungande grenar foglarna sjöngo sin sång, en jublande hymn till den Högste.

”Nattvardsbarnen” är en idyllisk dikt som skildrar stämningen vid konfirmationen i en svensklantkyrka i pingstens tid. Det är ett helt annat land än Det Nya Sverige som vi lever i.

Pingstdagen var också den dag då kung Arthur kröntes till kung av England. Han bevisade ju att han var den rätte genom att dra ut svärdet ur stenen. Och på pingstdagen varje år höll Arthur hov i slottet Camelot med Riddarna av runda bordet. Har Arthursagorna något med oss svenskar att göra? Jo, Arthur hade tre kronor i sin vapensköld och det är möjligt att det är därifrån som vi fått de tre kronorna i det svenska riksvapnet.

I den här videon berättar Herman Lindqvist om svenska symboler. Från den tredje minuten talar han om de tre kronorna. De infördes av Albrekt av Mecklenburg som blev svensk kung år 1364. Albrekt var en bildad och berest man och hade förmodligen besökt katedralen i Köln där de tre vise männens reliker förvaras. De kallas också heliga tre konungar och deras symbol är tre kronor.

Heliga tre konungar var omtyckta och vördade i Europa under medeltiden och de tre kronorna finns i flera vapensköldar. Kung Arthur hade dem på sin sköld. Så avbildas han till exempel på en skulptur i Kölns rådhus. Och kronorna, säger Lindqvist, var ”precis så ordnade som Albrekt bestämmer att det svenska riksvapnet ska se ut”.

Den andra skulpturen från vänster föreställer kung Arthur med de tre kronorna i skölden:

Det är inte omöjligt att Albrekt varit i rådhuset och sett skulpturen, menar Lindqvist. Vid sidan om Arthur avbildas åtta andra hjältar. Under medeltiden hyllade man nio hjältar som de ypperste. Dessa kallades ”De nio ärorika” och delades in i tre triader – tre hedningar: Hektor, Alexander och Julius Caesar; tre judar: hertig Josua, kung David och Judas Makkabeus; samt tre kristna: kung Arthur, Karl den store och greve Gottfrid av Bouillon.

Lindqvist säger i videon att han tror att Albrekt av Mecklenburg läste berättelserna om kung Arthur och hans ädla riddare. Ja, sagorna var väldigt populära under denna tid. På tornerspel runtom i Europa brukade man ikläda sig roller ur sagorna, någon var Arthur, någon var Galahad och någon var Guinevere och så vidare. Man lajvade alltså. Detta kunde förresten vara ett roligt sätt att fira pingst på: att dramatisera Arthursagorna.

Dikterna om Arthurs riddare och deras äventyr var populära i hela Europa och de översattes och efterbildades. Här fann man de ridderliga idealen som alla ville eftersträva. I Sverige är riddarandan som mest levande under folkungarna på 1300-talet, vid den tid då riksvapnet med dess tre kronor införs, och flera riddarromaner översätts till svenska – de mest kända kallas Eufemiavisorna. På mödernet härstammade Albrekt av Mecklenburg från folkungarna. Han var son till Eufemia som var syster till Magnus Eriksson, Sveriges kung 1319–1364.

Det var på pingstdagen som kung Arthurs riddare svor den så kallade ”pingsteden” som innebar att de förpliktigas att följa ”riddarlagarna”. Vad var det för lagar? När engelsmannen Robert Baden-Powell (1857-1941) grundade scoutrörelsen gjorde han Riddarna av runda bordet till förebilder – scouterna skulle vara moderna riddare. I boken Scouting for Boys (1908, svensk översättning 1917) beskriver han riddarlagarna så här:

Kung Arthur, stiftaren av riddarlagarna, var alltid artig mot kvinnor av varje samhällsklass. En dag kom en flicka rusande in till honom och anropade honom om hjälp. Hennes hår klibbade av gyttja, armarna voro sargade och dräkten i trasor. Hon hade blivit misshandlad av ett rövarfölje som strök omkring i nejden. Då konungen hörde hennes berättelse sprang han upp på sin häst och red själv till rövarnes kula och nedgjorde dem alla med risk för sitt eget liv.

Ni patrullförare och scouter likna därför mycket riddarne och deras följe, särskilt om ni alltid sätter er heder i främsta rummet och gör ert bästa för att hjälpa andra, som äro i trångmål eller behöva hjälp. Ert valspråk är: ‘Var redo’ att göra detta, och riddarnes valspråk var ett liknande: ‘Var alltid redo’.

Den här boken var ämnad som en handbok för att göra pojkar till män. Det var i en tid då man inte skämdes för att säga att män skulle vara på ett visst sätt och kvinnor på ett visst sätt.

Det finns en gammal svensk sed att vid pingst klä upp en flicka som inför ett bröllop – hon kallades pingstbrud eller majbrud och ”majades”, det vill säga smyckades med blommor. Det anordnades också låtsasbröllop.

För att återknyta till Arthursagorna – det finns det en vacker målning från år 1900 av den engelske konstnären John Collier som heter ”Majningen av drottning Guinevere” och visar hur Arthurs hustru smyckas med vita blommor. I boken Riddarsagor, en svensk prosaversion av Alfred Tennysons Idylls of the King, beskrivs Guinevere som ”fagrast bland all världens ungmör”.

BILD: Målning Charles Ernest Butler 1903.

En reaktion på ”Kung Arthur och de tre kronorna i Sveriges riksvapen

  1. Pingback: ”Brons och Blod” – en bra blogg om Bronsålder, Hedendom och Asatro | Hedniska Tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s