Balder – den hedniske Kristus

”Som påpekats av Ragnar Josephson och andra forskare, är framför allt Fogelbergs Balder ett intressant exempel på en fusion mellan nordiskt och klassiskt, kristet och hedniskt. I Josephsons analys visas hur Fogelberg i sitt formspråk sammansmälter den då nyupptäckta Venus från Milo och den danske skulptören Berthel Thorvaldsens nyklassicistiska Kristusgestaltning med ett fornnordiskt mytologiskt innehåll. Balder från asaläran i grekisk tappning, med en framtoning som Kristus.”

Ur Hugo Palmskölds artikel ”Ett uppsökande av det gamla. Fornnordiska motiv i svensk 1800-talskonst” i antologin Hedendomen i historiens spegel (2005).

Josephsons analys finns i artikeln ”Fogelbergs nordiska gudar” i Nationalmusei årsbok 1922, s. 81-125

Skulptören Bengt Erland Fogelberg levde mellan åren 1786 och 1854.

Om Baldersprästen i Fritiofs saga:

”Tegnérs Fritiofsgestalt har det äkta vikingahumöret: trotset, självkänslan och en oförvägenhet, som ständigt bjuder faran spetsen. Men han är samtidigt storsint och ädelmodig som ett medeltida riddarideal och visar slutligen en modern människas känslighet och ömhet, skuldkänsla och försoningsbehov.”

”Genom förödelsebringande lidelser, uppbrusande vrede, hat och övermod, ådrar sig Fritiof en skuld, som han småningom blir medveten om och strävar att försona. I slutdikten förkunnar Baldersprästen gudens krav på människohjärtats seger över sig självt, och vi får se Fritiof räcka handen till sin fiende. Fritiof är en symbol för den humanitetens anda, som diktaren förkunnar i andra sammanhang. I den meningen är Fritiofs saga också en av skaldens tankedikter.”

”Tegnér har alltså i hög grad mildrat den ursprungliga sagans hårda stämning. Det vilar över hans verk en måttfullhet, vars inspirationskälla är den antika dikten. Baldersprästens ord kunde emellertid också till stor del ha yttrats av den kristne prästen i Nattvardsbarnen. I denna sammanställning av nordiskt, antikt och kristet, som också var ett uttryck för Tegnérs livssyn, ligger en förklaring till den förtjusning, med vilken Fritiofs saga togs emot av såväl gustavianer som göter och fosforister, av diktens samtid både inom och utom Sverige.”

(Ur Svensk litteratur, del 1, författad av Hilding Sallnäs och Staffan Björck, 1955)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s