Vår! Jag hälsar dig, till Norden

Idag är det den 17 april och dymmelonsdag, den fjärde dagen i stilla veckan. Men idag var också den vackraste vårdagen i år. Solen sken när jag och mina vänner möttes vid gravkapellet på Gamla kyrkogården i Uppsala. Vi var där för att hälsa våren välkommen tillsammans med några av våra döda skalder.

Vid kapellet läste jag följande dikt av Emilia Fogelklou:

HUR KAN MAN GRÅTA I PÅSKENS TID?

Hur kan man gråta i påskens tid?
Solen lyser ju stilla och blid,
så ljus över griften.

Står där ej liljor på varenda grav,
som tack för allt vad kärlek gav?
Det ligger i mullen.

Vårskyar segla på himmelens blå.
Crocus, vivor och bellis stå
– på kyrkogårdskullen.

Därifrån gick vi till Erik Gustaf Geijers grav, lade ner påskliljor och läste följande dikt:

VÅRSÅNG

Vår! Jag hälsar dig, till Norden
var välkommen, sköna gäst!
Med din ljusström över jorden
och med dina lärkors fest.
Böljan dansar, träden knoppas,
hjärtat åter leva vill.
Själva sorgen åter hoppas,
ljus och blommor äro till.

När dikten var läst, så skålade vi punsch. Sedan gick vi vidare till Gustaf Frödings grav. Där läste jag följande dikt:

EN ARIERS VÅRVISA

Sänd, sol, din hulda gåva
av värme om nysprungns blad,
du regn, jag vill dig lova
ditt friska befuktande bad!

Du ök, var starkt i bogen,
giv säden dess växtkraft, du mull,
och riktigt framför plogen
fall, gödsel, du lantmannens gull!

Bered, att allting dignar
av livskraft, du liv, och bered
att all din rikdom signar
min unga hustrus kved.

Några av dem som var med på kyrkogården.

Även hos Fröding skålade vi punsch. Kall punsch smakar gott på våren! Sedan gick vi till Olof Thunman, Upplands lurvige Pan. Där läste jag följande dikt:

VÅRDAGJÄMNING

Vårdagjämningen nalkas i glans, och solvagnens ekrar
gnistra på virvlande färd bland moln, som skingras och ljusna.
Knoppande alar skifta i brunt, och sälgen står redan
klädd i ett silverskimrande flor av duniga hängen.
Björken sig mornar vid stranden och rodnar och sveper
tätare om sig än förr sitt grenverks luftiga slöja.

Drivorna smälta i skogarnas djup, och bäcken som dansar
lustigt med växande sorl i Billingens vaknande lider
sjunger som förr var vår för häpet lyssnande tuvor
sången om blånande slätt, om färden till Vänern och havet.
Isarna tinat på Hornborgasjön, där sunnan beställsamt
städar i vikarnas vrår och fejar vassarnas ruggar.

Undan, undan med fjolårets skräp! Hör svanarna komma!
Mylla det luktar och jord. Och våroxen tokas på heden,
narrande vresiga enar till dans i soltöcknets dunster.
Korna i båsen råmande stå och rycka i tjudren –
redan de drömma om vajande gräs och saftiga beten,
skällornas sång och gökarnas rop och lockande vallhjon.

Plogarna spöka i vintriga skjul, och hästarna skrapa
hårt i spiltornas rad och yvas, gnägga och längta.
Luften är sval som en kylig dryck, men tumlande fläktar
komma med rymdernas budskap om vårens leende antåg.
Högt däruppe klingar en kör av vårgalna lärkor,
klingar bland drivande moln så klar som i tidernas morgon.

Påsken är när. Hör, klockorna sjunga om lidandets törne,
Golgatas blodiga stig och templets rämnande förlåt,
mumla om syner i Österland och om under i Juda.
Tunga klockorna gå. Men på slätter, åsar och backar
ungdom skall samlas kring flammande bål och sprakande eldar,
samlas som fäderna gjort sedan sagans gråaste tider,
trogen urgammal arisk sed att med heliga elden
hälsa solens rullande hjul, som skuggorna krossar.

Nejden skall glimma av hundrade bål och skott skola lossas,
följda av rungande rop – de gamla goternas härskri! –
rop, som jaga de ledaste troll och de argaste jättar
åter till skuggornas land från nordens ljusnande bygder.
Spel skola klinga smekande mjukt i vaggande rytmer,
sången skall stiga ur vidgade bröst med rökskymda stjärnor.
Dansen, den heliga dansen, skall gå till solgudens ära.

Vi befinner oss i årets fjärde månad då jorden öppnar sig och grönskan gror. Namnet kommer ju troligen av latinets aprilis, en avledning av aperire, ”öppna”. I Sverige kallades av samma anledning april förr gräsmånad eller grödemånad. I en dikt skriver Karin Boye:

Jag väntar och väntar. Det är april,
en ljum och lyhörd natt i april,
då gräset växer och stjärnorna lyssna –

April påminner om advent: det är väntanstider. Vintern har inte gett upp utan kämpar fortfarande emot sommarens blomsterhär. Förr brukade man hos oss framföra stridslekar mellan Vintergreven och Sommargreven. Vintergreven och hans knektar förlorade förstås alltid.

Idag åt jag också min första chokladhare. Glad påsk!

Här är ett kort videoklipp jag spelade in innan jag gick till kyrkogården:

Stöd mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s