Från Greven av Monte Cristo till jihadister som skriker Allahu akbar

I inledningen till Alexandre Dumas roman Greven av Monte Cristo seglar ett skepp in i Marseilles hamn:

”Den 24 februari 1815 signalerade utkiken på Notre-Dame-de-la-Garde tremastaren Pharaon som kom från Smyrna, Triest och Neapel.”

Ombord på skeppet finns den unge Edmond Dantès, han som senare ska förvandlas till hämnaren Greven av Monte Cristo. Edmonds fästmö heter Mercédès och bor i byn Les Catalans. Byn beskrivs så här i romanen:

”En gång för länge sedan avreste av någon hemlighetsfull anledning en skara kolonisatörer från Spanien och slog sig ned på den landtunga där deras bebyggelse ännu i dag finns kvar.”

”Denna by som uppbyggdes i en bisarr och effektfull, till hälften morisk, till hälften spansk stil är ännu i dag bebodd av invandrarnas avkomlingar som fortfarande talar sina fäders språk.”

Då var denna ”moriska stil” det enda islamiska man kunde hitta i Marseille. Och jag är tveksam till om stilen överhuvudtaget var ”morisk” eller om det bara var Dumas sätt att försöka göra Les Catalans mer exotiskt.

Idag pågår dock islamiseringen av Marseille för fullt. Där finns ”moriska tempel”, det vill säga moskéer. Där finns även många ”morer”, det vill säga muslimer från Nordafrika. Ungefär en tredjedel av invånarna är muslimer. Andelen är ännu högre bland de unga. År 2015 skrev den brittiska tidningen The Guardian att de bodde 250 000 tusen muslimer i Marseille.

För inte så länge sedan, den 17 juni, drabbades den sydfranska staden La Seyne-sur-Mer, mellan Marseilles och Nice, av en islamistisk terrorattack. En svartklädd kvinna hugg två personer med en kniv samtidigt som hon skrek Allahu Akbar.

Jag har inte besökt Marseille, men jag har hört från muslimer som varit där att det är en väldigt islamiserad stad. Jag minns en imam i Stockholm som hoppades att Marseille skulle bli den första islamiska staden i Västeuropa efter reconquistan.

I en scen i Dumas roman förknippas Muhammed med fanatism. Det är rojalisten de Villefort, som ju bekämpar bonapartisterna, som jämför Napoleon med Muhammed. För att svartmåla Napoleon alltså.

– Jo, jag sade, Villefort, att bonapartisterna inte hade vår övertygelse, vår entusiasm, vår hängivenhet…

– Men fru markissina, de har åtminstone något som ersätter allt detta, nämligen fanatismen. Napoleon är västerlandets Muhammed. Han är för alla dessa simpla människor med en oerhörd ärelystnad inte bara en lagstiftare och en härskare utan också en symbol, en symbol för jämlikheten.

– Jämlikheten! utropade markissinan. Napoleon en symbol för jämlikheten! Vad är då Robespierre? Vill ni ta ifrån honom hans värdighet för att ge den åt korsikanen? Räcker det inte med en usurpation.

Villefort förklarar sedan för markissinan att han menar att Napoleon blev en symbol för jämlikheten (egalité) genom att upphöja de ringa medan Robespierres blev det genom att sänka de höga: han släpade en kung till schavotten.

Här är trailern för filmatiseringen från 1934:

När Dumas skrev sin roman var islam inget hot. Det fanns på andra sidan Medelhavet. Men Europa var på väg uppåt, islam på väg neråt. Napoleon hade invaderade Egypten 1792. Där mötte han slavmarknader, vidskepelse, förtryck och okunnighet. Det var som om tiden stått stilla.

Men det hade inte alltid varit så. Det fanns en tid då islam var starkare än Europa. Profeten Muhammeds arméer hade erövrat alla kristna länder i Nordafrika och Levanten och gjorde räder mot Medelhavets norra kuster för att plundra och ta slavar. Även Marseille råkade ut för attacker.

Och nu är vi i ett nytt skede där Frankrike håller på att islamiseras. Jag har inte varit i Marseille, men jag har varit i Saint Denis en knapp mil utanför centrala Paris. Där ligger kyrkan där Frankrikes kungar är begravda. Det som en gång var ”kungarnas stad” har dock blivit ”Frankrikes Mecka”. För miljön runt den medeltida kyrkan påminner om Rinkeby och Rosengård.

En gravvård i kyrkan föreställer Karl Martell, han som slog tillbaka den islamiska armén vid Poitiers år 732. Han var inte kung, men är avbildad med krona och spira.

Om Karl Martell hade förlorat hade den islamiska armén kunnat fortsätta sin framryckning. Och efter den hade andra kommit. Om Frankrike hade blivit islamiskt hade den franska filosofin, den franska litteraturen, den franska vetenskapen, aldrig uppstått. Vi hade inte haft Greven av Monte Cristo.

Bild: Filmen Greven av Monte Cristo 1934

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Donate Button with Credit Cards

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s