Muhammed och poeterna

Muhammed till häst

Den 2 december högtidlighöll SVT profeten Muhammeds födelsedag med ett halvtimmeslångt program. Här kan du se det på SVT Play

Prästen Mikael Billemar intervjuade sin vän, imamen Ali Bourouine, som berättade om hur han firade denna dag. Billemar ställde inga kritiska frågor utan det var idel myspys. Det är synd, för det behövs mer kunskap om Muhammed.

I programmet berättade imamen att man på profetens födelsedag högläser ur en dikt som kallas Al-Burda, på svenska ”Manteln”.

Poeten Al-Busiri (1211–1294), som levde i Egypten, var förlamad och skrev en dikt för att prisa Muhammed. Han såg sedan Muhammed i en dröm. Muhammed var nöjd, och som ett tecken på detta, satte han på honom sin mantel. När Al-Busiri vaknade var han frisk.

Salafister, islams puritaner, avskyr Al-Burda och menar att alltihop bara är en skröna. De firar inte heller profetens födelsedag eftersom varken profeten själv eller hans tidiga följare gjorde det. Och de citerar Muhammed som varnade för påfund, ”bida’a”, i religionen, som kunde lede folk till helvetet. Det är tryggast att hålla sig till Koranen och sunnan, Muhammeds sed.

Legenden om Al-Busiri och manteln anspelar på en annan dikt, som också hette Al-Burda, som skrevs en Kaab ibn Zuhayr, en av Muhammeds tidiga följare. Kaab läste upp sin dikt för Muhammed efter att ha omvänt sig till islam. Muhammed blev så rörd av detta att han tog av sig sin mantel och satte den på Kaab. Han tyckte om när man prisade honom.

Men de poeter som häcklade Muhammed tyckte han inte alls om. Han lät faktiskt mörda dem. Om detta sades inget i SVT. Har Billemar inte läst Muhammeds biografi?

I den svenske orientalisten Tor Andraes Muhammedbiografi från 1930 återberättas en mindre smickrande episod ur profetens liv. En poet vid namn Ka’b ibn Al-Ashraf hade ”särskilt ådragit sig profetens bittra hat”. Orsaken var att poeten diktade satiriska verser. ”Muhammed”, konstaterar biografen, ”var som hans landsmän i allmänhet synnerligen känslig för den poetiska satiren. Förolämpningar av sådan art glömde han icke lätt.”

Andrae redogör sedan för hur det gick till när profeten Muhammed skickade sina män för att mörda Ka’b. De lockade ut poeten ur hans hus med hjälp av list: de påstod sig vara missnöjda med Muhammeds styre. När Ka’b kom ut halshögg de honom under ropet ”Allahu akbar!” Muhammed var mycket nöjd.

Det var inte den ende poeten som profeten Muhammed lät mörda. ”Vi få icke glömma”, kommenterar Andrae, ”att i det dåtida Arabien den politiska smädedikten var ett synnerligen effektivt vapen. För en man som Muhammed, vars framgång i hög grad berodde på den prestige han kunde lyckas vinna, kunde en elak paskill bli farligare än en förlorad batalj”.

I den franske orientalisten Maxime Rodinsons utmärkta Muhammedbiografi från 1961 kan man läsa historien om hur en kvinnlig poet mördades. Historien finns i den äldsta kända Muhammedbiografin av Ibn Ishaq från 700-talet.

Efter slaget vid Badr i mars år 624 e. Kr., då muslimerna slagit de hedniska araberna, återkom Muhammed i triumf till Medina, staden där han hade sitt säte:

”Återkomsten från Badr gjorde det klart att uppgörelsens timme hade slagit. Hedningarna, först och främst bland dem ordets konstnärer, poeterna.”

Det var poeterna Muhammed avskydde och fruktade mest. De som hade ordet i sin makt. Nu ville han tysta en kvinna som skrivit vanvördiga verser om honom: Asma bint Marwan. Muhammed sade till sina anhängare: ”Kan ingen befria mig från Marwans dotter?”

”Det fanns då en man från diktarinnans klan, Umayr ibn Adi. Han hade inte varit med vid Badr liksom ingen annan från hans klan. Gott skäl att visa prov på hängivenhet. Samma kväll infann han sig hos henne. Hon sov mitt bland sina barn. Den sistfödda slumrade vid hennes bröst. Han genomborrade henne med sitt svärd och sökte dagen efter upp profeten. ’Han sade: Guds sändebud, jag har dödat henne! – Du har hjälpt Gud och hans sändebud, Umayr, svarade denne. Umayr frågade: Kommer jag att lida något straff på grund av henne, Guds sändebud? Han svarade: Två getter kommer inte att stångas med varandra för hennes skull. Umayr återvände då till sin klan där den den dagen rådde stor uppståndelse på grund av Marwans dotter. Hon hade fem barn…”

Profeten Muhammed lät alltså mörda en sovande fembarnsmor. För att hon skrivit verser som kränkt honom. Ingen historia som passar i SVT:s mysprogram!

I SVT:s program får imamen i stället läsa några rader ur Al-Burda, hyllningsdikten till Muhammed, om hur Muhammed är att likna vid en skinande sol. Det är den fina och trevliga delen. Det finns en mindre trevlig del av dikten, nämligen kapitel åtta, som handlar om jihad, det heliga kriget. Det var ju så att Muhammed spred sin tro genom svärdet.

I detta kapitel prisas Muhammed för att han injagade skräck i sina fienders hjärtan. Det berättas om hur han och hans män slaktade icke-muslimerna och hur svärden dröp av blod. Och om hur de muslimska krigarna hungrade efter sina fienders kött, fast beslutna att utrota otron.

Den engelska översättningen, som jag hittade på den islamiska sajten Deen Islam, är inte av särskilt hög kvalitet. Det finns en bättre översättning från 2009 av den brittiske konvertiten Abdal Hakim Murad (Timothy Winter): The Mantle Adorned. Jag har dock tyvärr inte tillgång till den, så denna får duga:

The hearts of his enemies were struck with terror at the news of his advent.
Just as a heedless goat that has strayed the heard becomes scared to a sudden alarm.
He never ceased to encounter them at every battle.
Until, by the effects of lances they were like meat on a chopping block.

[…]

It is as though the religion of Islam was a guest that visited their house.
With every brave warrior, greedy for the flesh of the enemy.
He used to lead an ocean of an army on galloping horses.
They would strike ( the enemy) with a massive wave of brave warriors.
Of every volunteer, having hope of reward from Allah.
Fighting to exterminate the roots of kufr and to destroy it.

Varför får vi inte höra något om denna del i SVT:s program? Det heliga kriget utgör ju en stor del av profeten Muhammeds biografi och har genom hela islams historia varit en källa till stolthet.

Avslutningsvis bör sägas att Al-Burda är en mycket vacker och välkomponerad dikt.

Bild: Härföraren Muhammed (till häst) tar emot den judiska stammen Bani Nadirs kapitulation. Ur Jami’ al-tawarikh, 1300-talet.

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Donate Button with Credit Cards

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s