Professor Arnstad triggad!

Historieprofessorn Henrik Arnstad är triggad! Det har nämligen kommit ut ett nytt nummer av Den Nya Välfärdens tidning, vilket innebär att ”rasismen” och ”antidemokratin” vinner mark i Sverige. Tidningen kom ut som bilaga till Svenska Dagbladet. Professorn måste ha satt kaffet i halsen!

Tidningen innehåller en intervju med Tino Sanandaji och krönikor av Paulina Neuding och Jens Ganman. Trots detta intressanta innehåll, väljer Professor Arnstad i sin ”varning” på Twitter ut just min krönika! Jag är smickrad!

Min krönika, ”Varför attackerar jihadisterna kvinnor?”, publicerades första gången på bloggen Det Goda Samhället den 19 augusti 2017 efter jihadattacken i Åbo, Finland.

NOT: Arnstad är inte professor på riktigt.

Skärmbild (31)

Varför attackerar jihadisterna kvinnor?

En jihadist attackerade folk med kniv i Åbo, Finland. Det skedde fredagen den 18 augusti och enligt vittnen ropade han ”Allahu akbar” när han gick till attack. Jihadisten var en invandrare från Marocko. Det har nu kommit fram att han valde ut kvinnor som offer. Två kvinnor dödades i attacken. Även de flesta av de skadade är kvinnor.

Varför attackerade han kvinnor? Jag tror att det beror på att, för muslimska fundamentalister, den obeslöjade och självständiga kvinnan är en symbol för den ”sataniska” västerländska kulturen. När muslimska fundamentalister talar om det man hatar med väst så kommer alltid detta fram: kvinnorna täcker sig inte, kvinnorna är ”horor”.

Egyptiern Sayyid Qutb (1906-1966) är en av den moderna islamismens viktigaste ideologer. På 1940-talet reste han till Amerika. Det han framför allt reagerade på – med fasa – var det könsblandade sociala umgänget och de lättklädda kvinnorna.

Qutb kom inte hem till Egypten för att berätta om Amerikas demokrati eller dess blomstrande vetenskap, litteratur och musik. Han kom hem för att berätta vilket vidrigt samhälle det var eftersom kvinnorna var lättklädda!

Detta synsätt är mycket vanligt i islamvärlden, man ser sin kultur som mer moralisk eftersom kvinnorna är beslöjade, deras liv är reglerat och könen lever segregerade. Jag minns en predikan i Uppsalamoskén då imamen sade: ”Vill ni att era döttrar ska bli som svenska kvinnor? Utan respekt, som gör vad de vill? Som ligger med vem de vill? Dom kommer att stoppa er i helvetet. För Allah kommer att fråga er vad ni gjort. Ni är ansvariga.”

Vad imamen ville ha sagt i sin predikan, som var riktad till fäderna i församlingen, var att om de inte ser till att deras döttrar uppför sig islamiskt, så kommer de också att straffas av Gud. Döttrarnas synder kommer att läggas på fäderna. Här ligger en av förklaringarna till hedersförtrycket.

Två konvertiter till islam, Pernilla Ouis och Anne Sofie Roald, publicerade 2003 boken Muslim i Sverige. Bägge har sedermera lämnat islam. Men de var akademiskt skolade muslimer när de arbetade med boken, vilket gav dem en unik inblick i muslimska miljöer i förening med ett kritiskt resonerande forskarperspektiv. På flera ställen tar de upp muslimernas syn på svenskar.

Många muslimer, förklarar de båda författarna, ”definierar sig utifrån den icke-muslimske västerlänningen”. De nämner sedan en händelse som ett ”typexempel” på hur vad de kallar ”västofobi” kan se ut:

”På en muslimsk fest i invandrarförorten Rosengård (Malmö) i februari 2003, talade en man om vad den muslimska högtiden Eid al-Adha står för. Han förklarade att på den muslimska högtiden samlas muslimer för att dyrka Gud medan ’svenskarna’ under sina religiösa högtider ’dricker’, och är ’otrogna’ och lever ett allmänt utsvävande liv.”
En viktig aspekt av det västofobiska synsättet bland muslimer, menar de två forskarna, är sexualiteten:

”Svenskar ses som sexuellt dekadenta, de kan ha sex med vem som helst inklusive sina familjemedlemmar och folk går halvnakna på gatan. Detta är vanföreställningar som inte bygger på egna erfarenheter, utan på fördomar som har sitt ursprung i tolkningen av det som visas i media. Få muslimer verkar känna till de svenska koderna och att de flesta svenskar har en moral i sitt sexuella beteende.”

Föraktet för den svenska kvinnan, och den västerländska kvinnan i allmänhet, är vida spritt både bland muslimska fundamentalister och i den större gruppen kulturmuslimer.
Attacken mot Ariana Grande-konserten i Manchester den 22 maj i år var också riktad mot kvinnor. Barn och ungdomar, mest tjejer, hade samlats för att lyssna på musik och ha kul. Så som vi gör i västvärlden. Men så gör man inte i strikta islamiska länder. Där kan inte unga tjejer gå ut hur som helst.

Profeten Muhammed krävde att kvinnor skulle hållas dolda, inte höja rösten och inte skratta. Han förbjöd musik. En konsert där unga flickor samlas – fria, glada, skrattande, sjungande – är alltså en symbol för allt jihadisterna hatar med västerländsk kultur.

Jag tror att det finns en koppling mellan dessa spektakulära jihadattacker och hatet mot den västerländska kulturen som tar sig uttryck på mindre spektakulära sätt i vardagen. För 17 år sedan delade fyra Rinkebykillar med sig av sin syn på svenska tjejer.

Reportaget, ”Det kan hända den snällaste kille”, publicerades i Dagens Nyheter den 11 februari 2000.

”Men det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som att våldta en arabisk tjej”, säger Hamid. ”Den svenska tjejen får ju massor av hjälp efteråt, och hon har nog redan knullat. Men arabtjejen får problem med sin familj. För henne är det en stor skam att bli våldtagen. Det är viktigt att hon har kvar oskulden när hon gifter sig.”

”En tjej som går ut på kvällen utan någon kille som kan skydda henne får skylla sig själv”, fortsätter Hamid, ”särskilt om hon är full.”

Hur har det gått för Rinkeby sedan dess? Det har bara blivit sämre. Kvällen den 24 augusti 2015 sände Aktuellt ett reportage från Rinkeby. Reportern befann sig på torget med den somaliska ex-muslimen Mona Walter. Ett gäng aggressiva ungdomar skrek ”Det här är inte Sverige!” och ”Hora!”

Det här är inte Sverige, sa de. De har rätt. För i Sverige får man lämna islam. I Sverige behöver inte en kvinna inte gå i heltäckande kläder.

Anständiga kvinnor ska beslöja sig. Detta synsätt riskerar att glida över i en syn på obeslöjade kvinnor som oanständiga eller till och med ”horor”. Det innebär ett förakt för icke-muslimska kvinnor och för muslimska kvinnor som inte följer islamiska ideal eller, som Mona Walter, lämnar islam.

Det är egentligen inte så stor skillnad mellan vad Rinkebykillarna säger till Dagens Nyheter och vad som sägs av vissa imamer i Sverige. I en föreläsning med rubriken ”Kvinnan i islam” säger imamen Muadh Zamzam att flickor måste täcka sig för att inte väcka männens lust. Och männen måste vakta på sina kvinnor.

“Inte vem som helst ska titta på våra kvinnor. Jag blir arg om jag ser att någon tittar på min fru. Jag vill inte att någon ska titta på min fru, på min mamma, min syster. Det är så muslimer ska vara.”

Så jämför imamen kvinnor med choklad. De som är insvepta i papper ska man ta, de som ligger utan förpackning tar flugorna.

Dessa imamer, även om de inte uppmanar till sextrakasserier och våldtäkter, underblåser föraktet för västerländska kvinnor och muslimska kvinnor som valt en västerländsk livsstil.

Kvinnorna som höggs ner i Åbo och flickorna på konserten i Manchester var inte så mycket värda enligt detta synsätt. De saknade ”förpackning”. De var flugmat.

Du kan läsa Den Nya Välfärdens tidning i pdf här

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Bli månadsgivare på Patreon

Donera via Paypal:

Donate Button with Credit Cards

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s