I advent påminns vi om Jerusalems betydelse

johannes-i-fangelsetPå den tredje söndagen i advent minns man Johannes Döparen. Han som döpte i floden Jordan och förkunnade Jesus ankomst. Rösten som ropade i öknen. När Johannes satt fängslad och fick höra att Jesus gjorde under, att blinda såg och lama gick, visste han att han var den rätte. Det kan man tro vad man vill om. Men få förblir oberörda av evangelierna.

Advent är ett tillfälle, både för troende och icke-troende, att lära sig mer om den religion som mer än någon annan format vår europeiska kultur och våra värderingar. Själv gör jag så att varje söndag i advent läser jag de relevanta bibelställena och försöker lära mig mer om dem och deras betydelse. En annan sak är att vår europeiska konst rymmer en otrolig mängd bibliska motiv. Jag skulle tro att varenda bibelställe har illustrerats åtskilliga gånger av flera olika mästare.

När jag sökte på kapitel 11 i Matteusevangeliet, som skildrar hur den fängslade Johannes av sina lärjungar får nyheter om Jesu under, hittade jag en målning av den ganska okände italienaren Giusto de’ Menabuoi (1320–1391). Johannes ser allvarlig ut, runt hans huvud lyser en gyllene gloria. De är klädda i mantlar i pastellfärger och påminner om tre antika filosofer inbegripna i ett samtal om någon mindre brådskande fråga, ungefär som i Rafaels målning Skolan i Aten.

Den kristna trosglöden, Johannes profetiska rop i öknen, möter här den antika världens behärskning och tankfullhet. Och det är ju så den västerländska kulturen är uppbyggd, som en förening av den kristna tron, representerad av den heliga staden Jerusalem, med konsten, vetenskapen och filosofin i den antika kulturen, representerad av Rom och Aten.

En psalm som sjungs i adventstider är ”Veni, veni, Emmanuel!” (Kom, kom, Emmanuel!) Det är Jesus ankomst man längtar efter. Sedan sjunger man ”Gaude, gaude! Emmanuel nascetur pro te, Israel” (Var glad, Emmanuel ska födas åt dig, Israel). Den tredje söndagen i advent kallas ju också gaudatesöndagen, det vill säga var glad-söndagen. Julen har kommit närmare! Snart ska det stora undret ske i stallet i Betlehem. Det lilla gudabarnet som slumrar sött.

Den lille är också kung. ”Veni, Rex Gentium!” heter det i psalmen. Kom, folkens konung! Jesus är kung över alla folk. Men det är inget världsligt kungadöme, utan ett andligt. Han är inte som islams grundare Muhammed en härskare med en armé som utbreder sin religion med svärdets makt. Han är kung över hjärtan. Hans ord får människor att lämna sina gamla liv och bli som nya. Han är kungen som kröntes med en törnekrona och spikades upp på ett kors. När Muhammed erövrar Mecka gör han det med en armé. Men Jesus rider in i Jerusalem på en åsna.

den-korsfasteDet finns en episod som tydligt visar på skillnaden mellan Jesus och Muhammed. Folket förde fram en kvinna till Jesus, anklagade henne för äktenskapsbrott och ville stena henne. Då sade Jesus: ”Den som är utan skuld kastar den första stenen”. Han räddade hennes liv. Men när en kvinna, anklagad för samma brott, fördes inför Muhammed, befallde han att hon skulle stenas. Kvinnan väntade dock barn. Så Muhammed lät henne först föda barnet och amma det. Sedan, när det inte längre behövde amma, tog han barnet ifrån henne och lät stena henne. Det krävs hårdhet och kyla för att göra något sådant. Stening har på sina håll tillämpats även i modern tid av islamiska fundamentalister, de som håller strikt på Muhammeds läror.

I Matteus evangelium kan man också läsa om när Jesus frestades av Satan. Denne tog med honom till ett högt berg och visade honom alla riken i världen och sade ”Allt detta vill jag ge dig”. Men Jesus ville inte ha något av detta. Men Muhammed tvekade inte att bli kung av Arabien och han manade sina härförare att fortsätta det heliga kriget efter hans död. Och det gjorde de, Muhammeds män lade Bysans och Persien under islams välde. Hans efterträdare, kalifen Omar, intog Jerusalem. Staden förblev sedan islamisk, med undantag av en kort tid under korsfararnas kristna styre, ända fram till den 11 december 1917.

Den tredje advent i år inföll samma datum, den 11 december. Det var då den brittiske generalen Edmund Allenby gick in i Jerusalem efter att ha besegrat turkarna. Allenby steg av sin häst och inträdde till fots i den heliga staden genom Jaffaporten.

allenby-gar-in-i-jerusalemPå den tiden hade Jerusalem en större betydelse för västerlänningar än idag, eftersom västerlandet då fortfarande i hög grad uppfattade sig som kristet. Det märktes i pressen där man jublade över Jerusalems befrielse. Tidningen New York Herald hade denna rubrik: ”Jerusalem Rescued by British after 673 Years of Moslem Rule”. Därpå följde underrubriker som ”Great Rejoicing in the Christian World” och ”Jews Everywhere in Particular See the Restoration of Palestine as Part of Allies’ Programme”. År 1917 hade det alltså gått 673 år sedan islams arméer, ledda av Saladin, tog Jerusalem av korsfararna år 1244. Allenbys seger över turkarna och det ottomanska kalifatets sammanbrott gjorde det möjligt att förverkliga Balfourdeklarationen om ett judiskt nationalhem. Idag är Jerusalem Israels officiella huvudstad.

I väst finns inte längre samma medvetenhet om att höra till en ”kristen värld” med en någorlunda gemensam så kallad ”värdegrund” och anknytningen till Jerusalem blir allt svagare. Idén om en ”umma”, en panislamisk gemenskap är desto starkare i islamvärlden. Man hyllar fortfarande Saladin.

Det räcker med att besöka din närmaste moské här i Sverige för att höra talet om att erövra Jerusalem och slå tillbaka ”korsfararna”. Detta trots att islam har en svagare anknytning till Jerusalem i jämförelse med judendomen och kristendomen. Muhammed bad i riktning mot staden i början av sin profetbana, innan han bytte till Mecka. Det islamiska anspråket på Jerusalem handlar till stor del om en legend om Muhammeds himlafärd som ska ha börjat där.

I juli 2014 stod den före detta bostadsministern Mehmet Kaplan på Medborgarplatsen i Stockholm inför en stor folksamling och ropade ”Vi ska befria Jerusalem!” Kaplan var då miljöpartistisk toppolitiker och försökte ändå anpassa sig efter svenska medier och svensk sensibilitet. Om han uttrycker sig så kan ni föreställa er hur det kan låta bland de som inte bryr sig om att göra politisk karriär.

Kristus korsfäst, målning av Diego Velázquez, 1632

Gillar du vad jag skriver? Swisha en peng till 0760078008

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s