Häxjakt i Harry Potters värld och på riktigt

mary-lou-bareboneDen nya Harry Potter-filmen ”Fantastiska vidunder och var man hittar dem” utspelar sig i 20-talets New York. Harry själv är inte med, han är ju inte född än. Huvudperson är istället en viss Newt Scamander, magizoolog.

Magizoologi är ett ämne som behandlar fantastiska vidunder (eller varelser kanske man ska säga, vissa är nämligen små och söta) och studeras av eleverna på trollkarlsskolan Hogwarts. Newt, som spelas av Eddie Raymande, är en blyg, engelsk gosse som tittar fram under sin röda lugg. Han kommer med båt från Storbritannien, men redan i tullen på Ellis Island börjar det gå galet.

Några av de fantastiska vidundren han har i sin väska smiter iväg och vänder upp och ner på hela New York. Den lilla nifflaren, tjuvaktig som en skata, vill gärna nosa på allt som glittrar. Men metropolen är redan hemsökt av annan, betydligt mörkare magisk kraft. En svart virvelvind som river sönder sina offer och förstör hela hus.

Medan den tafatte Scamander jagar runt på stan för att stoppa tillbaka varelserna i sin väska blir han bekant med trollkarlarna och häxornas hemliga värld. Men han lär också känna deras fiender. En sekt kallad New Salem Philanthropic Society ledd av den fanatiska puritanen Mary Lou Barebone försöker med agitation och flygbladsutdelning piska upp hat mot häxorna. I sitt kapell, Second Salem Church, uppkallad efter byn Salem där de beryktade häxprocesserna hölls i slutet av 1600-talet, samlar hon sin församling, The Second Salemers. Målet är att utrota häxeriet.

Sektledaren Mary Lou har adopterat tre barn med magiska förmågor, barn till häxor alltså, som hon behandlar styvmoderligt, för att inte säga fruktansvärt. Hon försöker bokstavligen slå magin ur kroppen på dem. De hunsas, kränks och pryglas med bälte.

I vår moderna värld finns det åtminstone en stat som styrs enligt Mary Lou Barebones och The Second Salemers principer. Jag tänker inte på Islamiska staten i Syrien och Irak (IS), för någon kan ju invända att det inte är en riktig stat. Nej, jag tänker på vad jag benämner Islamiska staten i Saudiarabien (ISS). Där har man upprättat ett veritabelt mugglartyranni (en mugglare är på harrypotterska en icke-magiker) som förföljer de man i sin febriga fanatism inbillar sig är magiker.

Magi är strikt förbjudet i Islamiska staten i Saudiarabien. Människor blir faktiskt pryglade, fängslade och halshuggna, i denna dag, efter anklagelser om häxeri. Det finns ett speciellt telefonnummer man kan ringa för att rapportera häxeri. Det är ganska vanligt att saudiska husbönder förgriper sig på sina utländska hembiträden. Blir de anmälda kan de dock skylla på att de blivit förhäxade, vilket slutar med att mannen går fri och hembiträdet straffas. Mary Lou hade dock själv inte uppskattat Saudiarabien, hon predikar ju en annan tro än islam och hade därför förmodligen avrättats tillsammans med häxorna hon hatar. Som kvinna hade hon dessutom inte fått synas, än mindre agitera på gatorna.

Det är inte bara i Saudiarabien man tror att häxor finns på riktigt. Enligt en undersökning genomförd av Pew Research Center tror en stor del muslimerna i flera länder på häxeri, demoner och onda ögat. Alltså inte bara en liten sekt som filmens New Salem Philanthropic Society. I Koranen beskrivs häxeri, eller ”sihr” som det kallas på arabiska, som en verklighet, och häxor och trollkarlar som ondskans hantlangare. Och för de troende är Koranen fortfarande Guds ord som tas på stort allvar.

Även troende muslimer i Sverige. Imamen i Halmstadsmoskén, Abu Muadh, pekade i en predikan ut en kvinna som häxa. Predikan lades ut på YouTube den 1 maj i år, och i klippet som har rubriken ”Dhikr Allah”, anklagar Abu Muadh om en nyanländ, muslimsk kvinna för att syssla med häxeri, ”sihr”, och alltså vara en häxa, ”sahira”. För att understryka hur ond denna kvinna är kallar henne också hondjävul, ”shaytana”. Detta händer alltså i Sverige år 2016.

Församlingen sitter tyst och andäktigt och lyssnar på Abu Muadh. Ingen protesterar. Man kan bara ana vad det betyder för den stackars kvinnan att från predikstolen i stadens moské anklagas för häxeri. Utfrysning? Mobbing? Något ännu värre? Vi har en konstnär som hotas till livet på grund av ett vidskepligt bildförbud. Jag skulle inte bli förvånad om i framtiden också så kallade häxor kan komma att utsättas för attacker. För så är det ju i länderna där många av våra muslimer kommer ifrån.

Fantastiska vidunder får man tro på i Saudiarabien. Djinnerna förstås, den arabiska folktrons andar som profeten Muhammed tog med i sin Koran och i sin nya religion. Och så har vi den bevingade hästen Buraq med människohuvud som förde Muhammed genom de sju himlarna ända upp till Gud. När de fantastiska vidundren är nämnda i islams skrifter så inte bara får, utan måste man, tro på dem. Men man får inte hitta på några själv. Muhammed var den siste profeten och den siste som fick hitta på. Det betyder inga söta, tjuvaktiga små nifflare alltså.

Gillar du vad jag skriver? Swisha en peng till 0760078008

Annonser

Bort och hem igen

dnv-tidningen-2016Tankesmedjan Den Nya Välfärdens tidning är här! Jag har en kolumn i tidningen där jag berättar om min väg in och ut ur islam. Läs papperstidningen som DN-bilaga eller på skärmen här

Här är min kolumn:

Tolkiens saga om Bilbo, en äventyrlig hobbit från Fylke, har undertiteln ”Bort och hem igen”. Min egen resa in och ut ur islam känns så. Även om Kvarngärdet i Uppsala där jag tillbringade min barndom på 80-talet inte var lika idylliskt som Fylke, men vi var trygga där vi lekte på gårdarna. Det var så många barn att kvarteret kallades ”Indianbyn”.

Som barn var jag som vilken annan svensk pojke som helst. Jag hette Eddie, inte Mohamed. Jag såg samma filmer, lyssnade på samma musik och tänkte och tyckte i stort sett som mina skolkamrater. Min styvfar, som jag kallade pappa, var visserligen muslim. Men det visste jag inte då. Jag visste bara att han var mörkhyad och kom från Kenya. Han var inte det minsta religiös. Det var istället min mor som stod för det religiösa inslaget, vi gick i kyrkan vissa söndagar.

Min biologiska far kom från Iran. Jag hade ingen kontakt med honom, men blev efterhand nyfiken på mitt iranska ursprung och jag började fantisera om ett liv med honom. Det var det som ledde mig till islam. Jag trodde det skulle föra mig närmare honom. Ganska lustigt för när jag väl träffade honom visade han sig vara helt sekulär. Han drack öl och skämtade friskt om både Gud och Muhammed.

En kväll satt jag i moskén i Uppsala. Jag var 17 år och vid min sida satt en äldre man och såg på mig med en besynnerlig blick. Jag frågade vad det var och han sa: ”Jag blir så ledsen när jag tänker på att du kommer att komma till paradiset men din mamma kommer att komma till helvetet”. Han och de andra bröderna i moskén fick mig att skämmas för att min mor inte var muslim. Jag arg när jag tänker på att en man kan säga något sådant till en ung människa. Men jag blir också arg på mig själv som lät det ske.

BilboSedan följde många år som muslim, ibland var jag mer hängiven och ibland mindre. Men tvivlen gnagde i mig, hur mycket jag än bad så kändes det tomt. Det talades mycket om Gud, men jag upplevde honom aldrig. Det talades om änglar, men jag såg inga. Som muslimsk intellektuell fick jag senare utstå mycket kritik av icke-muslimer. Jag försökte svara så gott jag kunde. Men många frågor hade inget bra svar. Det gick inte att komma runt att profeten Muhammed gifte sig med en liten flicka. Att han lät stena en kvinna. Att han ledde i arméer i heliga krig och tog slavar. Hur kunde jag kalla honom min lärare och ledare? Enligt Koranen var Muhammed den bäste människa som någonsin levat, han var ett moraliskt föredöme.

Jag sa till mig själv: ”Om jag ändå vet vad som är rätt och fel, om jag kan döma Koranen efter mitt samvete, vad behöver jag den då till?” Så småningom stod jag inte längre. Jag ville vara sann mot mig själv. Därför lämnade jag islam. Det var någon gång 2010, skulle jag tro. Men det var en ljus och varm sommardag 2011 som fördämningarna verkligen brast och alla känslor och tankar jag gömt inom mig vällde fram.

Jag var Eddie innan jag blev Mohamed. Och när jag lämnade islam hittade jag tillbaka till Eddie. Men alla erfarenheter jag gjort under åren som muslim försvann inte. I slutet av Tolkiens saga om Bilbo, när hobbiten kommit hem till Fylke efter sitt stora äventyr, säger Gandalf till honom att det fanns en mening med alltihop. Han kom hem, han är fortfarande Bilbo, men ändå inte densamme.

Gillar du vad jag skriver? Swisha en peng till 0760078008

Gustav Adolfsdagen 6 november 2016

gustav-adolf-2016Gustav Adolfsdagen den 6 november är en viktig högtid i studentstaden Uppsala. Studenterna går i procession ned för Carolinabacken till Odinslund där den stupade kungen hyllas med sång. I Odinslund står en obelisk rest av Karl XIV Johan, den förste Bernadotten, för att hedra Gustav Adolf. I år sjöng man traditionsenligt bland annat Luthers psalm Vår Gud är oss en väldig borg och Heidenstams Sverigesång: ”Sverige, Sverige, Sverige, fosterland, vår längtans bygd, vårt hem på jorden!” Sverige är mitt hem på jorden, Uppsala mitt hem i Sverige.

En nation behöver sina högtider då vi firar vår gemenskap och påminns om vår historia. På Gustav Adolfsdagen minns vi upsaliensare numer framför allt hans betydelse för universitet. Det har blivit mycket viktigare än hans roll som protestantismens försvarare, militär nytänkare och stormaktsbyggare. Men det står förstås var och en fritt att komma ihåg just den sida av kungens gärning som man själv uppskattar. Gustav Adolf hade både bra och dåliga sidor, men om hans stora betydelse för Sverige råder ingen tvekan. Flera av mina katolska vänner deltog till exempel vid ceremoni i Odinslund. De är inte långsinta…

gustav-adolfDet man alltså framför allt tänker på idag är den så kallade gustavianska donationen år 1624 i vilken Gustav II Adolf till universitetet i Uppsala donerade närmare 400 gårdar men även torp, kvarnar och ängar. Donationen säkrade universitetets fortlevnad och än idag bidrar avkastning från den till att främja forskning och annan verksamhet vid universitetet. En blomstringstid inleddes och antalet studenter ökade kraftigt. Olof Rudbeck blev professor i medicin och företrädde den nya naturvetenskapen. Han upptäckte lymfsystemet, byggde den anatomiska teatern på Gustavianums tak. Huset är förstås uppkallat efter Gustav Adolf.

I en av Wennerbergs mest älskade gluntar heter det ju att Uppsala är bäst, ”bättre än någon annan fläck på hela jorden” och att fanns det en bättre plats ”så är det på en annan planet”. Ingen annan stad i Sverige har ett lika traditionellt och samtidigt levande studentliv. Det går att festa både dag och natt. Detta, att Uppsala är så bra som det är, har vi Gustav Adolf att tacka för. Inte bara honom, men ändå.

vi-spelar-lutzen-1Detta år firade jag och mina vänner dessutom dagen genom att återskapa slaget vid Lützen. Inte så att vi klädde ut oss till soldater och gick ut på en åker och sköt på varandra. Nej, vi använde små figurer som vi ställde upp på ett stort bord. Vi hade också små väderkvarnar, vägen med dikena som gick tvärs över fältet, och ett litet Lützen i brand. Jag var Pappenheim och stred på den katolska sidan. Mina trofasta pappenheimare kom fram, men gjorde ingen nytta. När vi slutade spelet levde fortfarande den svenske kungen. Men det gjorde även jag! Den verklige Pappenheim gjorde ju ett djärvt anfall med sina kyrassiärer, träffades av en kanonkula och stupade.

Att spela krigsspel är faktiskt ett bra sätt att lära sig historia. Man får en mer konkret bild av skeendena när man ser flyttar trupper på ett modellandskap. Jag vet inte om även Snoilsky lekte med tennsoldater, men i sin Lützendikt nämner han åtminstone brickor på ett bräde.

De drabbat samman med dunder och knall
I höstdagens ljusningstimma.
Det smattrar från grafvar och dikes-vall,
Det blixtrar i gulgrå dimma.

Kanonen plöjer bland rök och damm
I åkern för blodigt säde,
Och fäktande fylkingar flyttas fram
Som brickorna på ett bräde.

Bakelse på VG.jpgSången i Odinslund på kvällen var oerhört stämningsfull med studenter i frack som gick i procession med facklor och fanor. Sedan ställde de upp sig framför obelisken. Här kan man se ett filmklipp från ceremonin. Efter sången gick vi till Västgöta nation för kaffe, punsch och bakelse. Gustav Adolfbakelsen pryddes av kungens siluett i choklad. Och så lyssnade vi på Bengt Kylsberg, tidigare intendent vid Skloklosters slott, som höll ett föredrag om slaget vid Lützen. Han visade även bilder från sina resor i Gustav Adolfs spår i Tyskland.

punsch-pa-heimdalGustav Adolfsdagen är en allmän flaggdag i Sverige och Finland. Det finns ett begränsat antal dagar på året och vi kan inte fira alla länders stora män och kvinnor. Vi kan heller inte flagga varje dag. Vi måste göra ett urval och då är det naturligt att vi i Sverige väljer de svenska bemärkelsedagarna framför de utländska. Det är därför mångkultur inte fungerar i praktiken, alla världens kulturer kan aldrig behandlas lika i Sverige, den svenska kulturen har helt enkelt företräde. Vi bör erkänna detta för oss själva och för de som invandrar till vårt land. Och dessutom, tycker jag, verka för en medveten politik där den svenska kulturen görs till norm i alla offentliga sammanhang. På samma sätt som det svenska språket gjorts till huvudspråk i språklagen från 2009. I paragraf 4 står det att svenska är huvudspråk i Sverige, i paragraf 5 att svenskan är samhällets gemensamma språk som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla områden och i paragraf 6 att det allmänna har ett ”särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas”. Denna lag kunde tjäna som underlag och inspiration för hur en lag som gör svensk kultur till ”huvudkultur” skulle kunna se ut.

När man säger att svenskar ska anpassa sig till invandrarnas kulturer i lika hög grad som de ska anpassa sig till den svenska kulturen, vilken kultur menar man då? Den somaliska? Den kurdiska? Den irakiska? Det går förstås inte. Svensk kultur utgör den minsta gemensamma nämnaren för alla som lever här och en assimilationsmodell bör ersätta den ogenomförbara mångkulturmodellen. Vi kan inte fira somaliska, kurdiska och irakiska och alla andra länders historiska gestalter vid sidan om våra svenska. Årets dagar räcker inte till.

Gillar du vad jag skriver? Swisha en peng till 0760078008