Hundra år sedan slaget vid Somme

Slaget vid SommeKrig är fasansfullt. Krig är helvetet på jorden. Allt det där är redan sagt och jag har inget att tillföra om den saken idag på årsdagen av slaget vid Somme. Med sina en miljon döda och skadade soldater räknas det till ett av de blodigaste slagen, inte bara under första världskriget, utan någonsin. Det var egentligen inget slag utan en väldig brittisk-fransk offensiv som varade mellan 1 juli och 18 november 1916 på åkrarna på båda sidor om floden Somme i Frankrike. Själva sinnebilden för första världskrigets vansinne, unga soldater som marscherar över ingenmansland mot fiendens skyttegravslinje och mejas ner i drivor av kulsprutor, beror till stor del på Sommeoffensiven.

Sista säsongen av komikern Rowan Atkinsons teveserie ”Blackadder” utspelar sig under första världskriget. Året är 1917 och kapten Blackadder befinner sig i en skyttegrav i Flandern och gör det ena desperata försöket efter det andra att ta sig därifrån för att undkomma en säker död under general Melchetts ledning. Melchett fjantig snobb helt utan kontakt med soldaternas verklighet.

Melchett och BlackadderEn dag meddelar Melchett att fältmarskalken Haig formulerat en briljant plan. ”Ah”, svarar Blackadder, ”innefattar denna plan möjligen att vi klättrar upp ur våra skyttegravar och mycket långsamt går mot fienden?”

Kapten Darling, Melchetts gunstling, utbrister då: ”Hur kunde du känna till det, Blackadder? Det är hemligstämplad information!”

”Det är samma plan som vi använde förra gången och sjutton gånger före den”, svarar Blackadder.

”Exakt!” utropar Melchett. ”Och det är vad som gör den så briljant! Det kommer att ta den annars så vaksamme hunnen med garden nere! Att göra just såsom vi gjort arton gånger förut är just det sista de förväntar sig att vi ska göra denna gång!”

Och så fortsätter det i hela serien. Man framställer den brittiska militärledningen som både okänslig för soldaternas lidande och totalt inkompetent. Men stämmer det verkligen? Så dum kan väl inte Haig ha varit. Han vann ju kriget!

Hm… jag är inte tillräckligt insatt för att ta ställning i frågan. Jag vet bara att historiker ifrågasätter bilden av fältmarskalk sir Douglas Haig som känslolös slaktare av sina egna soldater. Men en slakt var det: under slagets första dag den 1 juli stupade nära 20 000 man. Och förlusterna skulle ha varit ännu högre om inte ”hunnerna” blivit så illa berörda av slakten att de lät engelsmännen retirera.

Men hur det än var så har Somme blivit en symbol för det meningslösa dödandet. Män som rycktes bort i sin ungdoms vår. Många familjer drabbades av sorg och spiritismen fick ett uppsving, man ville ha kontakt med sina döda söners andar. En av de främsta förespråkarna för spiritismen var sir Arthur Conan Doyle, mästerdetektiven Sherlock Holmes skapare. Hans son Kingsley klarade sig med en skada på Sommeoffensivens första dag, men stupade senare i kriget, i oktober 1918.

Conan Doyle med andeMed hjälp av ett medium trodde sig Conan Doyle få kontakt med sin son. Och det var många föräldrar som gjorde likadant. Sherlock Holmes hade förstås fnyst åt saken, rationell och skeptisk som han var. Men Conan Doyle samtalade inte bara med sin döde son utan också med en arabisk ande vid namn Pheneas, vilket intresserar mig som arabofil. Besynnerligt namn på en arab! Conan Doyle kunde inte arabiska, men som tur var kunde anden engelska. Hemma i min bokhylla har jag en liten biografi med titeln Sir Arthur Conan Doyle. Liv och minnen, skriven av en svensk, Viktor Olsson, och utgiven 1930. I kapitlet ”Spiritisten Conan Doyle” kan man läsa att författaren under de sista femton åren av sitt liv sysslade uteslutande med spiritism, att ge spridning åt dess teorier och ”försvara dess principer gentemot en hånleende värld.”

Han ansåg till och med att spiritismen var viktigare än Sherlock Holmes, något som få av hans fans skulle hålla med om:

”Hur högt han satte sin uppgift som målsman för den psykiska forskningen framgår därav, att han ansåg hela sin litterära verksamhet av noll och intet värde jämfört med denna sin upplysningsgärning.”

De flesta av hans fans, även på hans tid, skulle hellre sett att han skrev fler detektivhistorier än missionerade för spiritismen. Många ansåg enligt Viktor Olsson att han blivit ”en smula vriden”. Men Conan Doyle var immun mot kritiken och reste runt i världen och föreläste och höll seanser. 1929 besökte han Sverige. Han jämförde sig själv med en soldat under första världskriget:

”Ju större svårigheterna äro att bryta ned muren av apati, okunnighet och materialism, desto ivrigare bör vårt manliga mod antaga utmaningen och gå till anfall gång på gång i samma bulldoggsanda som Foch angrep de tyska linjerna.”

För Conan Doyle var kriget bara en metafor, för jihadisterna är det sanning. De går bokstavligen till attack som galna hundar för att tvinga andra att ta deras illusioner på allvar. Profeten Muhammed har ju lovat att de som stupar i det heliga kriget lönas med orörda jungfrur i himlen. Livet fortsätter inte bara efter döden, det blir bättre.

Jag tror att risken att europeiska länder ska börja kriga med varandra igen är liten. Vår liberala demokrati, vår kultur som hyllar freden och omhuldar individens självförverkligande och lycka, talar emot det. Hotet mot Europas trygghet kommer snarare från den islamistiska terrorismen, som är en följd av de senaste decenniernas muslimska invandring.

Inom islam, men inte hos alla muslimer, finns som sagt en kultur som förhärligar martyrskapet och det heliga kriget. Där finns inte heller den humor á la Blackadder som är nödvändig för att skapa en sund distans till Koranen och profeten Muhammed. Allt tas istället på stort allvar.

Bill MaherNär Conan Doyle var ute och missionerade för spiritismen blev han hånad och förlöjligad. Med viss rätt eftersom det hela var humbug. Trosföreställningar behöver genomlysas. Spiritismen är dock inte en hundradel så farlig som jihadismen, om den alls är farlig. Men jihadisternas tro förlöjligar man inte lättvindigt. Man kan bli sprängd i bitar. Som den amerikanske komikern Bill Maher sa i ett skämt om uttrycket ”fredens religion”, på engelska ”the religion of peace”:

“Yeah, they blow you up. There’s a piece of you over there, there’s a piece of you over there, there’s a piece of you over there.”

Det är inte bara troende som kan bära på ”bulldoggsandan”. Den berömde biologen Thomas Huxley kallades för ”Darwins bulldogg” för att han stred för vetenskapens sanning med sådan envishet. I ett brev likställde Huxley spiritismen med ”gamla käringars sladder” och menade att om man, vilket hur som helst vore omöjligt, skulle kunna bevisa spiritismens anspråk, så skulle det bara medföra en fördel: ännu ett argument mot självmord.

”Jag skulle hellre föredraga att leva som en gatsopare än att efter min död vara dömd att prata dumheter genom ett medium för en louisdor i timmen.”

Visst låter det tråkigt! För oss som lever och älskar livet är spiritisternas liv efter döden att föredra framför jihadisternas paradis. Det får ju ingen att bli självmordsbombare.

Gillar du vad jag skriver? Swisha en peng till 0760078008

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s