Ett sätt att fira nationaldagen

Erik XIVTill skillnad från midsommardagen är Sveriges nationaldag inte en högtid med uråldrigt och dunkelt ursprung. Det är en ganska ny företeelse, men håller snabbt på att etableras. Det finns de som tycker att vi borde ändra datum till något mer meningsfullt, men det tycker inte jag. Det är för sent för det och bättre att fylla 6 juni med mening. I TV4:s morgonprogram på nationaldagen berättade Herman Lindqvist om dagens ursprung och hur man kan fira den. Man gör lite som man vill, menade han.

En historisk händelse som brukar lyftas fram är Gustav Vasas val till kung den 6 juni 1523. Sverige blev ett enat land och bröt med Kalmarunionen. Var det bra eller dåligt? Jag vet inte riktigt, men nog hade det sin betydelse. Själv var Gustav Vasa en fruktansvärd tyrann, fortsatte Lindqvist, vilket är helt sant om man mäter med vår tids måttstockar. Han var dock inte sämre än Henrik VIII i England eller någon annan av sin tids furstar.

Vad man än tycker om historiska personer så är det nyttigt att känna till sin historia. Ett underhållande sätt att berätta historia är genom teater. Eftersom det står en fritt att uppfinna nationaldagstraditioner skulle jag vilja föreslå historisk teater med motiv från Gustav Vasas tid.

Blackadder med vännerTeatern kan spelas på både inomhus- och utomhusscener, helst utomhus om vädret tillåter. Jag tänker mig ganska lättsamma stycken av spexig karaktär. En av mina favoritteveserier är Rowan Atkinsons Svarte Orm om den sluge antihjälten Edmund Blackadder. Det är något i den andan jag vill se! Komedi med historiska motiv. Teveseriens andra säsong utspelar sig under den elisabetanska epoken och i fantasin har jag ofta bytt ut Elisabeth mot Gustav och Svarte Orm mot Göran Persson, prins Eriks dryckesbroder och sekreterare. På den kända målningen av von Rosen från 1871 ser Göran minst lika mörk, lömsk och slug ut som Blackadder!

Det finns en rik källa att ösa ur. Mycket är skrivet om kung Gustav och hans äventyr. Och så behöver man ju inte hålla sig till sanningen. Det finns nog en del inspiration att hämta i Strindbergs historiska dramer Mäster Olof och Gustav Vasa. Själv är jag mest förtjust i de filosofiska samtalsscenerna med de två cynikerna prins Erik och Göran.

De sitter på värdshuset Blå Duvan. På bordet står vinkannor, tärningar och kort. Och så en luta att leka på förstås. Det är natt och de två är bleka och medtagna.

Göran: Ja, vad är detta livet?

Erik: Jag tycker det är ett enda dårhus. Tänk bara på min genomkloka, sunda bonförståndiga far! Bär han sig icke åt som en dåre! Han befriar landet från utländingen och så tar han huvet av befriarne; han befriar landet från utländingar och så drar han in utländingar och sätter dem, Peutinger och Norman, överst över alla rikets herrar och myndigheter; han är galen!

Göran ler tvivlande när han lyssnar till Erik.

Erik: Du ler, du! Haha! Det är därför du inte har respekt för någonting! Inte ens för dig själv!

Göran: Det allra minst!

Erik: Är du ett sådant as då?

Göran: Efter alla säger det, så måste jag ju tro det!

Här kan man tänka sig att Erik tar ännu en klunk av sitt vin, leker på sin luta med melankolisk och drömmande blick, suckar och tittar på sin vän.

Erik: Finns det intet gott hos dig?

Göran: Inte ett spår! För resten: vad är gott?

Här tänker jag mig att Erik brister ut i skratt. När de två dryckesbröderna ska prata teologi blir svartsynen ännu mer underhållande. Eriks far håller på att genomdriva reformationen, konfiskera kyrkklockor och riva kloster. Det är en kamp om himmel eller helvete och de religiösa lidelserna flammar som eldar över landet. Men Erik har en sval och loj inställning till det hela:

Erik: Men vi ha inte druckit så mycket att vi behöva disputera i teologin; här har disputerats i en mansålder så att alla profeterna ligga i håret på varann, och Luther själv har refuterat Augustinus, men Calvin har refuterat Luther och Zwingli Calvin och Johan av Leyden refuterade allesammans, så nu har man riktigt reda på det.

Göran: Ja, det är bara skoj alltihop, och hade inte det här skojet varit, så vore jag aldrig född.

Erik: Hur menar du?

Göran: Det vet du väl att min far var munk, och när klostren stängdes gick han åstad och gifte sig. Jag är således född i mened och tidelag, alldenstund herr fader bröt sin ed och ingick olovlig beblandelse med ett orent får.”

Erik: Du är ett as, Göran.

Ekman som prins ErikSom sagt: jag ser gärna att man gör det till tradition att sätta upp sådana här spel här och där i Sverige som en del av nationaldagsfirandet. Man skulle till och med kunna ta bort Gustav och bara ha med scener där Erik och Göran sitter och super och spelar tärning och pratar livets mening på värdshuset.

Vid ett tillfälle vill kungen att prins Erik ska sluta umgås med Göran, han har dåligt inflytande med sin nihilism och kan fördärva sonen. Men Erik svarar: ”Göran är icke sämre än andra, men har den förtjänsten inse att han icke är bättre.”

Visst är väl Strindberg ett geni! Tar vi in delar av hans dramer i våra nationaldagsspel så får vi på så vis fira även honom den 6 juni. Då hyllar vi hans konst, inte hans karaktär.

Den nedersta bilden föreställer Gösta Ekman i rollen som prins Erik vid en uppsättning av Strindbergs ”Gustav Vasa” 1922.

Gillar du vad jag skriver? Swisha en peng till 0760078008

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s