Heidenstam och jag delar en egenhet

cropped-swedenborgs-grav.jpgMitt svärmande för gamla gravar har gjort att jag ibland kallar mig ”Gravdyrkare”. Det är också mitt namn på Twitter. Jag har skrivit här på bloggen om hur jag dyrkat Frödings, Geijers och Swedenborgs och andras gravar. Dock är denna dyrkan inte religiös: den innehåller inga övernaturliga inslag. Jag besöker dem i döden som jag inte kan besöka i livet. Människor som inte nödvändigtvis är goda eller upphöjda, men som jag finner intressanta på olika sätt. Heidenstam tycks ha delat denna egenhet. Det är egentligen inte förvånande. Sentimentala människor, nostalgiker, drömmare och poetiskt sinnade har alltid dragits till gravar och ruiner. Så här skriver Heidenstam:

”Var och en har sina egenheter. Några samla frimärken, andra köpa ihop trasiga antika stolar och bord. Jag blev specialist på mer och mindre kända personers gravställen, och som alla fackmän blev jag het som en examinand om jag någon gång kände mig svarslös. Det kunde medföra särskilda resor och åtskilligt huvudbry. Caesar Borgia, för att nämna ett fall, hade inte bara flera år under sitt liv gått med en svart mask för sitt vanställda ansikte utan hade också gömt sig i en grav som jag hade svårt att få reda på. Falskeligen påstods han jordad i Pampelunas katedral, men till väl för min frid letade jag mig slutligen fram till upplysningen att en morsk biskop helt enkelt kastat ut hans lämningar ur kyrkan i den lilla staden Viana och att en av hans historiografer sedan lyckades finna dem. Därmed fick jag ro i den frågan.”

(Läst i Samlade verk, vol. 21, 1944, s. 80)

På bilden ser ni mig, iklädd fez, dyrka Swedenborgs grav i Domkyrkan i Uppsala. Det är stort att ha en profet i sin egen hemstad! Finns ingen anledning för en upsaliensare att åka hela vägen till Medina i Arabien där Muhammed vilar.

Advertisements

En reaktion på ”Heidenstam och jag delar en egenhet

  1. Som när sekulära hedningar besöker Uppsala Högar – skulle jag mycket kortfattat kunna bekänna. Dag Hammarskölds grav i Uppsala, besökte jag för övrigt när jag var styrelsemedlem i UFFN, Ungdomens Freds- och FN-förbund, även då som en hedersbetygelse. Numera är jag dock ingen ungdom längre. Ett besök vid Machiavellis grav i Florens kan jag rekommendera, den var nämligen vackrare än väntat – Frödings stora graniturna i Uppsala är också väldigt vacker, men Verner von Heidenstams grav vid Övralid har jag ännu inte besökt. Kanske skulle jag rent av nedlägga en ensam ros där, i Midsommar-tid, eller strax efteråt. Samt – läsa en dikt. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s