Min bok Antikalifen: Mina fatwor får fin recension av Thomas Nydahl

Framsida, mina fatworMin nya bok heter Antikalifen: Mina fatwor och består av 46 artiklar och ett förord. Artiklarna, eller fatworna som jag kallar dem, har varit publicerade på bloggen Det Goda Samhället under sommaren och hösten 2015. En röd tråd genom alla artiklarna är kritiken mot islamismen och försvaret för sekulär demokrati. Mot trångsynt fanatism ställer jag humorn, fantasin och det kritiska tänkandet som tillsammans har gjort den västerländska kulturen så framgångsrik. Omslagsbilden är tecknad av serietecknaren Christoffer Saar och föreställer mitt alter ego Antikalifen i sin röda fez. I boken blandas alltså humor och allvar, men som helhet är dock budskapet både allvarligt och angeläget. Nu har boken recenserats av författaren Thomas Nydahl på bloggen Nydahls Occident (25/11):

Sedan han själv lämnade islamismen har Mohamed Omar skrivit mycket om vad denna dödskult egentligen innebär, både i artikel- och i bokform. På nätsidan Det goda samhället skriver Omar sedan i mars i år. Och hans skrivande år från 24 maj fram till 14 oktober har samlats i denna nya volym med krönikor som Omar med glimten i ögat kallar Mina fatwor. Detta är således den andra volymen med texter från verksamheten på sidan Det goda samhället, den första högst läsvärda hette Därför älskar jag västerländska värderingar.

I den nya boken säger Omar: ”En förståelse av islam är nödvändig för att förstå islamisterna.” Jag tror att det är viktigt att framhäva just detta. Hur många i vårt arma land har ens en minimal kunskap i ämnet? Hade man det skulle man också se varför islamismen har sina rötter i religionen islam och varför den utvecklats till en dödskult. Islamisterna förväntar sig allt det goda i döden, medan en sekulär människa i vår del av världen istället anstränger sig för att få det i livet. Det är just denna diametralt motsatta filosofi som visar sig i Parismassakrerna; islamisterna slår till och mördar de människor som en fredagskväll söker just livets goda på café, restaurang eller konsert. Omar säger att islamismen ”är en ideologi som innebär att en viss tolkning av islam görs till lag i samhället. Den är alltså teokratisk.” Det har han förstås rätt i, och när han sedan gång på gång understryker att det är salafiternas rigida världsbild som styr dödskulten lyckas han också klargöra hur det dödliga hotet mot oss ser ut, och varför det ser ut just så. Man bör understryka att rigiditeten drabbar såväl oss ”otrogna” som muslimer. Alla som anses ha fel tro eller misstro ska mördas. Vägen till paradiset tycks alltid gå genom floder av blod.

Man måste betona att Mohamed Omar har en mycket stor erfarenhet av den muslimska kulturen i Sverige. Han vet vad han talar om när han skildrar landets olika moskéer och imamer. Han har själv mött det gränslösa hatet mot alla som inte besitter den rätta tron. Han har med egna öron hört imamer lovsjunga mord på judar. Han har hört deras hat mot homosexuella. Och han kan med ett enda enkelt handgrepp klä av hela den hycklande svenska offentlighet som ”kärleksbombar” moskéer utan att ens veta vad det är för hat som predikas inne i dem.

Omars nya bok handlar förvisso om mycket annat än detta. Jag är särskilt förtjust i hans sätt att demaskera mångkulturella myter. Han har erfarenhet på den punkten med. Han lever i det som ofta, på kultur- och ledarsidor, beskrivs som drömmen vi vill förverkliga, den mångkulturella förorten med alla sina mer eller mindre våldsamma motsättningar. Och just den mediala elitens hyckleri är han en mästare att avslöjande skildra, i den här boken till exempel när han skriver om Emma Dominguez som i tidskriften ETC uttrycker sin önskan ”att alla statyer krossas” sedan hon fått se IS påbörja sin förstörelse av arabvärldens rika kulturarv. Bildstormaren är i vår tid en reaktionär människa som inte tycks förstå vems ärenden hon går. Eller som när Omar visar hur antikoloniala författare i vårt eget land helt glömmer bort att skildra eller fördöma det koloniala helvete som islam historiskt gjort sig skyldigt till. Det räcker att jag nämner ett exempel, som Omar tar upp: turkarnas – det vill säga ottomanernas – folkmord på armenierna. Sådant nämner förstås inte Sven Lindqvist i sin då den kom så rosade bok Utrota varenda jävel (1992). Och det är väl så det ser ut för det mesta. Omar skriver bland annat om denna problematik: ”En mogen människa och en mogen civilisation kan leva även med de mörka och obehagliga sidorna av sitt förflutna.” Om vår egen västerländska civilisation är mogen nog att möta islamismen som hot återstår att se. Hittills har det varit si och så med den saken. Och den vänsterliberalism som härskar i vårt eget land har visat sig oförmögen att inlemma det förflutnas obehagliga sidor och istället ägnat sig åt att producera falskt medvetande på löpande band.

Vill man förstå, lära och dra slutsatser av ämnen som dessa ska man definitivt skaffa Mohamed Omars nya bok. Det kan man göra här. Jag rekommenderar den varmt.

Läs Thomas Nydahls recension på bloggen Nydahls Occident här

Köp boken Antikalifen: Mina fatwor genom att swisha 200 kr till mobiltelefonnummer 0760078008 eller sätt in på bankkonto 8381-6 403 153 111-6 (Swedbank). Ange adress.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s