Karl XII:s dödsdag

karl_xiis_likfc3a4rd_-_gc3b6teborgs_konstmuseum_-_gustaf_cederstrc3b6mIdag är det den 30 november, Karl XII:s dödsdag. När jag var barn tyckte jag mycket om tennsoldater (jag gör det fortfarande!) och jag hade många karoliner, både infanteri och kavalleri. Jag minns att jag grälade med en grekisk klasskamrat om vem som var störst: Karl XII eller Alexander den store! En av mina förfäder, på min mors sida alltså, var faktiskt karolin. Han hette Jon Hansson Råbock och föddes i byn Bleckåsen i Jämtland 1692. Han tillfångatogs under Karl XII:s misslyckade fälttåg i Norge 1718. I kyrkboken är han ihågkommen med följande ord: ”en mycket god kristen, ärlig och redelig samt trofast man.” Han dog 1768. För en Uppsalapoet är dock den 30 november också ett viktigt datum av ett helt annat skäl: det var då Glunten och Magistern träffades för första gången! Lyssna på ”Uppsala är bäst” här

Annonser

Min bok Antikalifen: Mina fatwor får fin recension av Thomas Nydahl

Framsida, mina fatworMin nya bok heter Antikalifen: Mina fatwor och består av 46 artiklar och ett förord. Artiklarna, eller fatworna som jag kallar dem, har varit publicerade på bloggen Det Goda Samhället under sommaren och hösten 2015. En röd tråd genom alla artiklarna är kritiken mot islamismen och försvaret för sekulär demokrati. Mot trångsynt fanatism ställer jag humorn, fantasin och det kritiska tänkandet som tillsammans har gjort den västerländska kulturen så framgångsrik. Omslagsbilden är tecknad av serietecknaren Christoffer Saar och föreställer mitt alter ego Antikalifen i sin röda fez. I boken blandas alltså humor och allvar, men som helhet är dock budskapet både allvarligt och angeläget. Nu har boken recenserats av författaren Thomas Nydahl på bloggen Nydahls Occident (25/11):

Sedan han själv lämnade islamismen har Mohamed Omar skrivit mycket om vad denna dödskult egentligen innebär, både i artikel- och i bokform. På nätsidan Det goda samhället skriver Omar sedan i mars i år. Och hans skrivande år från 24 maj fram till 14 oktober har samlats i denna nya volym med krönikor som Omar med glimten i ögat kallar Mina fatwor. Detta är således den andra volymen med texter från verksamheten på sidan Det goda samhället, den första högst läsvärda hette Därför älskar jag västerländska värderingar.

I den nya boken säger Omar: ”En förståelse av islam är nödvändig för att förstå islamisterna.” Jag tror att det är viktigt att framhäva just detta. Hur många i vårt arma land har ens en minimal kunskap i ämnet? Hade man det skulle man också se varför islamismen har sina rötter i religionen islam och varför den utvecklats till en dödskult. Islamisterna förväntar sig allt det goda i döden, medan en sekulär människa i vår del av världen istället anstränger sig för att få det i livet. Det är just denna diametralt motsatta filosofi som visar sig i Parismassakrerna; islamisterna slår till och mördar de människor som en fredagskväll söker just livets goda på café, restaurang eller konsert. Omar säger att islamismen ”är en ideologi som innebär att en viss tolkning av islam görs till lag i samhället. Den är alltså teokratisk.” Det har han förstås rätt i, och när han sedan gång på gång understryker att det är salafiternas rigida världsbild som styr dödskulten lyckas han också klargöra hur det dödliga hotet mot oss ser ut, och varför det ser ut just så. Man bör understryka att rigiditeten drabbar såväl oss ”otrogna” som muslimer. Alla som anses ha fel tro eller misstro ska mördas. Vägen till paradiset tycks alltid gå genom floder av blod.

Man måste betona att Mohamed Omar har en mycket stor erfarenhet av den muslimska kulturen i Sverige. Han vet vad han talar om när han skildrar landets olika moskéer och imamer. Han har själv mött det gränslösa hatet mot alla som inte besitter den rätta tron. Han har med egna öron hört imamer lovsjunga mord på judar. Han har hört deras hat mot homosexuella. Och han kan med ett enda enkelt handgrepp klä av hela den hycklande svenska offentlighet som ”kärleksbombar” moskéer utan att ens veta vad det är för hat som predikas inne i dem.

Omars nya bok handlar förvisso om mycket annat än detta. Jag är särskilt förtjust i hans sätt att demaskera mångkulturella myter. Han har erfarenhet på den punkten med. Han lever i det som ofta, på kultur- och ledarsidor, beskrivs som drömmen vi vill förverkliga, den mångkulturella förorten med alla sina mer eller mindre våldsamma motsättningar. Och just den mediala elitens hyckleri är han en mästare att avslöjande skildra, i den här boken till exempel när han skriver om Emma Dominguez som i tidskriften ETC uttrycker sin önskan ”att alla statyer krossas” sedan hon fått se IS påbörja sin förstörelse av arabvärldens rika kulturarv. Bildstormaren är i vår tid en reaktionär människa som inte tycks förstå vems ärenden hon går. Eller som när Omar visar hur antikoloniala författare i vårt eget land helt glömmer bort att skildra eller fördöma det koloniala helvete som islam historiskt gjort sig skyldigt till. Det räcker att jag nämner ett exempel, som Omar tar upp: turkarnas – det vill säga ottomanernas – folkmord på armenierna. Sådant nämner förstås inte Sven Lindqvist i sin då den kom så rosade bok Utrota varenda jävel (1992). Och det är väl så det ser ut för det mesta. Omar skriver bland annat om denna problematik: ”En mogen människa och en mogen civilisation kan leva även med de mörka och obehagliga sidorna av sitt förflutna.” Om vår egen västerländska civilisation är mogen nog att möta islamismen som hot återstår att se. Hittills har det varit si och så med den saken. Och den vänsterliberalism som härskar i vårt eget land har visat sig oförmögen att inlemma det förflutnas obehagliga sidor och istället ägnat sig åt att producera falskt medvetande på löpande band.

Vill man förstå, lära och dra slutsatser av ämnen som dessa ska man definitivt skaffa Mohamed Omars nya bok. Det kan man göra här. Jag rekommenderar den varmt.

Läs Thomas Nydahls recension på bloggen Nydahls Occident här

Köp boken Antikalifen: Mina fatwor genom att swisha 200 kr till mobiltelefonnummer 0760078008 eller sätt in på bankkonto 8381-6 403 153 111-6 (Swedbank). Ange adress.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Vi pratar om Necronomicon i Upsala i podden Hög av serier

Hög av serierHög av serier är en podcast om serier. Programredaktionen består (enligt dem själva) av serie-Sveriges stiligaste trio: den oklanderligt klädda konnässörsduon Anders Lundgren och Freddie Kaplan samt orakade amatören Anton ”Bonobo” Bjurvald. Ett nytt avsnitt har skickats ut i etern varje måndag sedan november 2011. Måndag den 23 november var jag och tecknaren Rickard Fornstedt gäster i podden. Vi pratade om vår lovecraftianska seriebok Necronomicon i Upsala. Äventyret innehåller en konspiration, en hemlig kult, en galen ufolog och en Arkhamavdelning på Ulleråkers mentalsjukhus. Och sist men inte minst svartkonstboken Necronomicon, den galne araben Abdul Alhazreds bok. Lyssna på Hög av serier här

Det går att köpa Necronomicon i Upsala från mig direkt. Den kostar 100 kr. Betala 100 kr till bankkonto 8381-6 403 153 111-6 (Swedbank) eller swisha till mobilnr 0760078008. Ange adress.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Jag pratar om islamism i podden Amerikanska nyhetsanalyser

Med anledning av terrorattacken i Paris och min nya bok Antikalifen. Mina fatwor blev jag intervjuad av Ronie Berggren på podden Amerikanska nyhetsanalyser. Boken består av 46 texter som tidigare har varit publicerade på bloggen Det Goda Samhället.

Lyssna på podden här

Jag blev även intervjuad i podden i juni i år. Lyssna här

Köp boken Antikalifen. Mina fatwor genom att swisha 200 kr till mobiltelefonnummer 0760078008 eller sätt in på bankkonto 8381-6 403 153 111-6 (Swedbank). Ange adress.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Antikalifen. Ny bok ute nu!

Framsida, mina fatworNär jag växte upp på 80-talet fanns det varken internet eller smartphones. Serietidningar var stort och vi fantiserade om att bli superhjältar. Serietidningarna förmedlade också värderingar – demokratin måste försvaras mot onda galningar som vill ta över världen. När Abu Bakr al-Baghdadi i Irak, Usama bin Ladins efterträdare i positionen som ärketerroristen nummer ett, utropade sig till Kalifen i bestämd form singularis, bestämde jag mig för att bli ANTIKALIFEN. En ensam superskurk gör ingen bra story, tänkte jag. Idén snodde jag från den kristna traditionen av antipåvar, en som gör anspråk på påvevärdigheten, men som inte har erkänts av Rom.

En superhjälte måste ha en dräkt också. Jag valde mörk kostym, fluga och en röd fez. Jag är ju fezfetischist och säger som Doctor Who: ”I wear a fez now, fezzes are cool.” Men jag har inga vapen och är inte ute och slåss och fångar bovar. Det enda jag gör är att sitta en fåtölj och läsa. Så egentligen har jag nog inte blivit någon riktig superhjälte utan fortsätter bara att fantisera. Ibland delar Antikalifen med sig av sina läsupplevelser. Och han utfärdar också fatwor, det vill säga utlåtanden om vad man som icke-rättrogen bör tycka.

Antikalifatets säte har jag förlagt till Uppsala, centret för den förkristna kulten som Adam av Bremen i sin krönika benämnde caput supersticionis barbaricae, ”den barbariska vantrons huvud”. I sitt palats i ett grått höghus i förorten Gottsunda händer det att Antikalifen sätter på sig sin finaste fez och sin finaste kostym, tittar sig i spegeln och säger: ”Spegel, spegel på väggen där! Säg mig vem som fagrast i antikalifatet är!” Han får alltid svaret: ”Du, o högvärdige antikalif!” Och när han står där och beundrar sig själv tänker han att han skulle passa väldigt bra som en orientalistisk kliché i en serietidning.

I mars 2015 började jag skriva för bloggen Det Goda Samhället. Den 19 mars publicerade jag mitt första inlägg, eller fatwa som jag alltså kallar dem. Rubriken var ”Därför älskar jag västerländska värderingar”. Jag samlade sedan mina fatwor i en bok som jag gav ut under titeln Antikalifen. Jag älskar västerländska värderingar. Nu är det alltså dags för del två: Antikalifen. Mina fatwor! Den innehåller hela 46 fatwor publicerade på Det Goda Samhället sommaren och hösten 2015.

På omslagsbilden av serietecknaren Christoffer Saar ser ni Antikalifen stå framför Swedenborgs grav i Uppsala domkyrka. Den arabiske profeten Muhammed är visserligen mer känd, men låt oss inte glömma att svenskarna har sin! I flera av mina fatwor, liksom i detta inlägg, blandas humor och allvar. Som helhet är dock budskapet både allvarligt och angeläget, vilket inte minst terrorattacken mot Paris visade.

Köp boken Antikalifen. Mina fatwor genom att swisha 200 kr till mobiltelefonnummer 0760078008 eller sätt in på bankkonto 8381-6 403 153 111-6 (Swedbank). Ange adress.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Profeter efter Muhammed

Noble Drew AliMuhammed är den siste profeten. Så lyder en central dogm inom mainstreamislam. Det betyder att efter honom kommer det ingen ny uppenbarelse, inget nytt budskap från Gud till människorna. Av detta drar man slutsatsen att Gud nu sagt allt som är värt att säga. Det sista budskapet måste också vara det fullkomliga. Det behövs inga fler. Och det är också vad mainstreamislam hävdar.

Därför blir man så besviken när man upptäcker alla fel och brister i Koranen, den sista uppenbarelsen. Den motsvarar inte förväntningarna. Man undrar varför inte Gud tog chansen att säga allt som är värt att säga till människorna? Det skulle ju inte komma fler chanser.

Gud sa till exempel ingenting om evolutionen. Vi fick istället vänta ända till Darwins bok Om arternas uppkomst kom ut 1859, mer än 1200 år efter Muhammed. En ursäkt för denna försummelse skulle kunna vara att Gud kände till evolutionen, han är ju allvetande, men Muhammed gjorde det inte och Gud kunde helt enkelt inte förklara den för honom. Då uppstår frågan: vad är meningen med en profet när han bara kan förmedla sådant som han själv känner till och begriper? Är det inte meningen att vi människor ska få reda på något nytt, något som vi inte kan ta reda på själva?

Tyvärr innehåller Koranen ingenting som inte Muhammed och hans samtida själva skulle ha kunnat skriva. Påstår man att en människa inte skulle ha kunnat skriva Koranen för att den är så ”språkligt högtstående”, ja, då underskattar man människan och har förmodligen inte läst Shakespeare.

Om det skulle finnas en Gud, och han ville meddela människorna viktiga saker, vore det väl rimligare att göra det kontinuerligt, inte bara sluta abrupt mitt i en ofullständig mening så att säga. Nu finns det faktiskt muslimer som påstår att det har kommit fler profeter efter Muhammed. Ingen av dessa profeter lyckades dock med det som Muhammed misslyckades med, nämligen att komma med någon övermänsklig kunskap.

Den kändaste muslimske profeten efter Muhammed är förmodligen indiern Mirza Ghulam Ahmad (1835-1908). Hans anhängare kallas ahmadier. De har i övrigt ungefär samma trosuppfattningar och bruk som mainstreammuslimer. Dock försökte Mirza Ghulam Ahmad – till skillnad från Muhammed kände han till den – integrera evolutionen i sitt teologiska system. Det gick si så där. Men han försökte!

En mindre känd sådan grupp, och betydligt mer heterodox än ahmadierna, är det amerikanska samfundet Moorish Science Temple, grundat 1913. Dess profet var en afroamerikansk cirkusartist, ockultist och aktivist för de svartas rättigheter som kallade sig Noble Drew Ali. Han föddes år 1886 i North Carolina som Timothy Drew.

Det finns ett fint fotografi av profeten Noble Drew Ali. Han står och poserar i någon slags ”orientalisk” skrud med höger hand lagd på bröstet och en fez på huvudet. Jag tycker det är stiligt med fez och kan inte låta bli att digga hans stil. Han ser ut som en levande kliché av ”en vis och ädel oriental” som lösgjort sig ur sidorna i en serietidning eller ett av 20-talets billiga kiosklitteraturtidskrifter eller pulpmagasin som Weird Tales och Amazing Stories. Tur att Noble Drew Ali inte hade något emot att låta sig avbildas. Han föregångare Muhammed ska ha förbjudit avbildandet av levande varelser, sådana som har ”själ”. De flesta nutida muslimska teologer tillåter dock fotografering, men inte avmålning. Konstig distinktion, men foto gick väl inte att undvika.

Men kläder och pose gör inte en profet. Han måste ha en uppenbarelse att komma med, och det hade han: en helt ny Koran! Den nya Koranen kallade han De sju cirklarnas Koran (Circle Seven Koran). En bra sak med denna Koran är att den varken innehåller några otäcka straff eller maningar till jihad. En klar förbättring, alltså.

Noble Drew Alis budskap är en slags pulp fiction-religion som blandar tidens science fiction med ockultism och populärkulturell orientalism. Den liknar delvis scientologin, skapad av pulpförfattaren L. Ron Hubbard. Profeten Noble Drew Ali påstod sig ha mött en magiker i en pyramid i Egypten som initierade honom i hemlig kunskap, och gav honom en okänd del av Koranen, som ska ha gått förlorad. Han påstod sig dessutom inte bara vara en ny profet i Muhammeds efterföljd utan en reinkarnation av den arabiske profeten!

Imprisoned with the PharaohsNoble Drew hade inte bara ett pulpigt utseende, berättelsen om hur han blev kallad till profet i en egyptisk gravkammare skulle kunna gå för ett riktigt bra pulp fiction-äventyr, kanske av min favoritskräckförfattare, H. P. Lovecraft, som ju skrev för både Weird Tales och Amazing Stories. Jag tänker särskilt på den där skräckhistorien som Lovecraft spökskrev åt den fingerfärdige magikern Harry Houdini: ”Imprisoned with the Pharaohs” (1924).

Noble Drew Alis lära innehåller också en del underlig rasmystik: ett virrvarr av stolligheter, men kontentan tycks vara att afroamerikanerna egentligen är så kallade ”Moors” eller ”morer”, en påhittad orientalistisk kliché till ”ras”, och borde särskilja sig genom att lägga ”El” till sina namn (som Jor-El och de andra invånarna på planeten Krypton). De borde dessutom kalla Gud vid det arabiska namnet ”Allah”. Detta med ”morer” var väl ett försök att ge de svarta högre status. Slutligen, och detta är enligt min mening som fezfetischist det viktigaste budet, alla medlemmar var ålagda att bära fez!

När den amerikanske profeten dog 1929 utbröt en konflikt om vem skulle efterträda honom mellan brodern Edward Mealy El och chauffören John Givens El. Den senare hävdade att han var en inkarnation av Noble Drew och därför hade större rätt. En sista märkvärdig sak: Noble Drew Ali skulle bygga ett nytt Kaaba – det kubformade templet i Mecka – i Chicago! Synd att det inte blev av kan man tycka, med den senaste olyckan i Mecka i färskt minne, där hundratals pilgrimer dog. Amerikanerna hade nog skött vallfärden bättre än saudierna.

Om någon i våra dagar av globalisering och internet hade gjort samma sak som Noble Drew Ali hade han sannolikt fått en dödsfatwa på sig av de där – ni vet vilka – som saknar humor.

Den här artikeln har även publicerats på Det Goda Samhället här

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Jag läste poesi på Göteborgs stadsbibliotek

Omar i Göteborg 6 november 2015På den årliga Poesidagen den 6 november läste jag upp en dikt på Göteborgs stadsbibliotek. De andra poeterna var Gunnar Harding, Sara Hallström, Maria Küchen och Gabriel Itkes-Sznap. Alla var intressanta, men var särskilt intressant var det att lyssna till Gabriel, som kom ut med sin första bok i år. Efter uppläsningen hade jag efterfest i hotellobbyn med Lovecraftkännaren Martin Andersson och ett annat lokalt SF-fan.

Jag läste dikten ”Klosettpalatset” ur samlingen Skymning öfver Upsala, som kom ut 2012. Dikterna i mina senaste samling, den mer lovecraftianska Natt öfver Upsala, lämpar sig inte för högläsning på grund av sin längd. Då skulle jag ha behövt en halvtimme. Alla dikterna i Skymning öfver Upsala finns utlagda på YouTube med bakgrundsmusik av den italienske tonsättaren Giacinto Scelsi. Lyssna här

Scelsis musik är ganska obskyr, liksom han själv. Scelsi vägrade att låta sig fotograferas. De enda bilder som finns på honom är från ungdomen. Som namnteckning använde han en symbol: en cirkel med en horisontell linje undertill. Den enda gång hans musik har fått en större spridning var när den inkluderades i soundtracket till Martin Scorseses psykothriller Shutter Island (2010).

Diktsamlingen Skymning öfver Upsala fick fin kritik. Poetkollegan Kristian LundbergHelsingborgs Dagblad recenserade den på publiceringsdagen den 18 september 2012. Läs här

Det går utmärkt att köpa diktsamlingen direkt av mig. Den kostar 150 kr. Jag bjuder på porto. Sätt in beloppet på bankkonto 8381-6 403 153 111-6 (Swedbank) eller swisha till mobilnummer 0760078008. Ange adress.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter