Det är tanken som räknas

Magnus Sandelins bloggTankens makt bör inte underskattas. Ett svenskt uttryck säger att det är tanken som räknas. I den islamiska traditionen finns flera kända yttranden som tillskrivs profeten Muhammed i vilka han ska ha inskärpt att människans inre – avsikten, tankarna, idéerna – är viktigare än hennes gärningar.

Profeten Muhammeds ord kan hjälpa oss att förstå islamistiska terrorgrupper som Al-Qaida och Islamiska Staten. Dessa är så kallade salafi-jihadistiska grupper, det vill säga de förenar den salafitiska tolkningen av sunniislam med jihadistisk aktivism. Salafismen är tanken, jihadismen gärningen.

De muslimska ungdomar som ansluter sig till salafi-jihadistiska grupper som Al-Qaida och Islamiska Staten har ofta gått igenom en stegvis radikaliseringsprocess. De har inte bara vaknat en morgon som övertygade jihadister, packat sina väskor och gett sig av till Syrien eller Irak. Först anammade de salafismen, sedan salafi-jihadismen. Ju fler muslimer som anammar salafismens tankar, desto fler potentiella salafi-jihadister. Utan salafism, ingen salafi-jihadism.

I stort sett alla problematiska element i salafi-jihadismen finns redan närvarande i den icke-våldsamma salafismen. Där hittar vi synen att muslimer bör imitera de allra tidigaste muslimerna, kallade ”salaf” eller ”föregångarna”, att nya tolkningar av islam är ”bid’a” eller ”kätterska påfund” som måste förkastas, att de stränga kroppsstraff som beskrivs i islams grundtexter bör tillämpas även idag, att muslimer bör sträva efter att upprätta en teokratisk stat, att islam spreds av Muhammeds följeslagare genom jihad eller heligt krig och att detta var något ädelt och så vidare.

Min jihadDet är därför föga förvånande att det finns tydliga kopplingar mellan den icke-våldsamma salafitiska missionen i Sverige och den våldsamma salafismen eller salafi-jihadismen. Den liberala muslimska debattören Hanna Gadban har kartlagt några av dessa kopplingar i sin bok ”Min jihad” (2015). Hon skriver att ”det finns klara beröringspunkter mellan iERA:s dawah-rörelse och den våldsbejakande extremismen”. Gadban fortsätter sedan med att konstatera: ”Som vi ska se, finns tydliga samband mellan iERA:s missionerande verksamhet och rekryteringen av svenska jihadister till stridande förband inom Islamiska Staten, Jabhat an-Nusra och liknande grupperingar i Irak och Syrien”.

Islamic Education and Research Academy (iERA) är en salafitisk missionsorganisation som grundades i Storbritannien 2009 och är aktiv i flera länder. I Sverige vinner organisationen proselyter bland framför allt ungdomar med sunnimuslimsk bakgrund som ”upptäcker sin tro på nytt”. Gadbans bok börjar med en scen från Gustaf Adolfs torg i Malmö hösten 2014. En grupp salafitiska missionärer kallar förbipasserande till sin förståelse av islam. Men denna kväll talar de också tyst om något annat – en ur kretsen, en ”broder”, som dött i Syrien som jihadist. De är stolta över honom.

Journalisten Magnus Sandelin har stor kunskap om salafi-jihadismens nätverk och aktiviteter i Sverige. År 2012 gav han ut boken ”Jihad: svenskarna i de islamistiska terrornätverken”, en viktig bok och den första i sitt slag på svenska. I ett blogginlägg den 31 juli, ”Borlängebo poserar med efterlyst IS-terrorist”, kan Sandelin avslöja en 25-årig svensk dawahaktivist, det vill säga salafitisk missionär, som på bild poserar med en internationellt efterlyst IS-terrorist.

Den svenske, salafitiske missionären har varit mycket aktiv inom dawarörelsen. ”Han har”, skriver Sandelin, ”arrangerat möten och föreläsningar med inriktning på ungdomar, med syfte att sprida den typ av islam som han sympatiserar med. På nätet har han varit tydlig med sina extrema sympatier för bland annat Islamiska staten. De senaste dagarna har han publicerat statusuppdateringar på sin facebooksida som tyder på att han nu befinner sig i ett område kontrollerat av IS.”

Det är tydligt att den icke-våldsamma salafismen bereder mark för salafi-jihadismen. Den sprider de skadliga tankarna som leder till de skadliga gärningarna. Vi kan inte, som vi gör idag, fortsätta finansiera denna missionärsverksamhet med skattemedel samtidigt som vi diskuterar mer effektiva åtgärder mot salafi-jihadistiska terrorresor. Tankarna, inte bara gärningarna, måste utmanas. Det minsta vi kan göra är att dra in det ekonomiska stödet.

Hanna Gadban tar upp det paradoxala förhållandet att salafitiska missionsorganisationer får skattepengar för att ”motverka islamofobi” samtidigt som en stor del av deras eget budskap handlar om fördomar och hat mot andra muslimer. Denna ”muslimska islamofobi” som salafiterna sprider tar sig ibland så grova uttryck som regelrätta uppmaningar till folkmord på shiamuslimer.

Läs det här inlägget på sajten Det Goda Samhället här

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s