Vår västerländska dekadens är vår storhet

Constantine, decadent westSeriefiguren John Constantine är en ovanlig demonjägare – han en är en tuff arbetargrabb från Liverpool. Ständigt rufsig i håret, med en cigarett i munnen och en slarvigt knuten slips. Han uppträde första gången som bifigur i Alan Moores serie ”Swamp Thing”. Sen fick han en egen tidning: ”Hellblazer”. I oktober 2014 kom teveserien ”Constantine” och Matt Ryan är perfekt i huvudrollen. Allting stämde – förutom att han inte rökte så mycket som han borde. Anglofilen är en person som inte är engelsk, men som har ett stort intresse för den engelska kulturen. Jag är inte arab, men arabofil och en vän av det arabiska. Därför gladde det mig när Constantine läste en arabisk besvärjelse i episod 4.

Men John Constantine har också besökt arabvärlden. Inte i teveserien, men i ett av seriealbumen – ”Hellblazer: Pandemonium” (2010). Han reser till Irak för att reda ut en sak. Men innan han beger sig av befinner vi oss i London. British Museum utsätts för ett bombattentat och i samband med det möter han en arabisk, muslimsk kvinna klädd i svart heltäckande slöja som bara visar ögonen. Constantine misstänker att hon är inblandad i attentatet. Han tar henne med till sitt kyffe. Han tror att hon en djupt religiös muslim. ”Welcome to the decadent West, luv”, säger han i sin vanliga fräcka ton. ”Don’t expect much respect for the sacred in this land of post-modern fucking infidels.”

Enligt Constantine är det detta som utmärker västvärlden idag – en brist på respekt för det heliga, dekadens och otro. Vi är ”post-modern fucking infidels”. Jag håller med. Som samhälle håller vi inte Gud och hans profeter för heliga. Det är inte förbjudet att häda. Guds rättigheter är inte skyddade i lag. Vi bryr oss mer om människans värdighet. De mänskliga rättigheterna får man inte kränka.

Hellblazer PandemoniumEn ärkekonservativ svensk tänkare – Tage Lindbom – menade att vi i väst igenom sekulariseringen gått från idén om Gudsriket till idén om Människoriket. Lindbom ser detta som ett förfall. Vi har gått från något högre till något lägre. Vi har blivit dekadenta. I detta står han på samma sida som islamisterna, även om de är olika på många andra sätt.

I en småskrift med titeln ”Människoriket. Tankar om Västerlandets sekularisering” (1978) skildrar Lindbom utvecklingen i väst sedan renässansen. Han menar att den franska revolutionen 1789 symboliserar Gudsrikets fall och upprättandet av Människoriket på dess ruiner. ”Människoriket är utropat, och de mänskliga rättigheternas förklaring är dess magna charta”. ”Sekularisering”, skriver Lindbom, ”betyder nu, i 1789 års fullbordade form, att människan faller ned i tillbedjan av sig själv.”

Islamister brukar citera tre kända verser i Koranen som säger att de som inte dömer efter Guds lag är ”fasiqun”, syndare, ”dhalimun”, förtryckare och ”kafirun”, otrogna, eller ”fucking infidels” för att tala med John Constantine. De tolkar inte Guds lagar som bara morallagar utan som riktiga lagar som alla i samhället har att rätta sig efter. De vill ha ett Gudsrike istället för det Människorike vi har i det dekadenta väst.

John Constantine, RTVi är också dekadenta i en annan mening: vi vill njuta av livet. Man hör ofta islamister säga att de älskar döden liksom vi andra, i deras ögon otrogna, älskar livet. Det ligger mycket sanning i det. Vad de glömmer att namna i sina agitationstal är att många muslimer egentligen också älskar det här livet och dess njutningar mer än det paradis som beskrivs i Koranen.

När man älskar livet mer än döden föreställer jag mig att man blir mer benägen att försöka skapa en god tillvaro på jorden – ett jordiskt paradis. På samma sätt föreställer jag mig att den som bara ser den här världen som ett fängelse, som det heter i ett yttrande av profeten Muhammed, och döden som en befrielse ur fångenskapen, riskerar att inte riktigt känna sig som hemma.

Reformera islamDetta är något som Ayan Hirsi Ali, vars första självbiografi inte hette ”Fucking Infidel” men väl ”Infidel”, tar upp i sin nya bok ”Reformera islam” (2015). Hon menar att det finns fem saker i den islamiska traditionen som behöver reformeras för att islam ska kunna fungera i moderna, sekulära demokratier. En av sakerna är ”fokuseringen på livet efter döden i stället för livet före döden”. När man inte bryr sig så mycket om den förgängliga världen, menar Hirsi Ali, minskar de intellektuella och moraliska incitamenten till att bygga, skapa och uppfinna. En fatalistisk mentalitet riskerar att breda ut sig. ”Det anses opassande att säga det”, skriver hon, ”men den islamiska fatalismen är en trovärdigare förklaring till att den muslimska världen inte har medverkat i innovation och upptäckter”. Jag skulle hellre tala om ”alienering” eller främlingskap i världen. Känslan av att världen inte är vårt hem. Det är också en metafor som återkommer i flera yttranden av profeten Muhammed – den troende som främling.

Vårt samhälle är dekadent på så vis att vår tro på Gud har förfallit. De flesta av oss västerlänningar är inte längre säkra på att det finns en Gud. Fler anser nog att sannolikheten att det inte skulle finnas en är större. Vi vill att påståenden ska styrkas med bevis. Denna svaghet i vår tro är något som islamisterna föraktar. Profeten Muhammed hyllade den som kunde tro utan att se. En sådan bergsäker och blind tro är en dygd, medan tvivlet är skadligt och sataniskt.

Hellblazer Pandemonium bildMen denna brist på tro, ja, denna dekadens, har förmodligen bidragit till att göra oss västerlänningar så bra på vetenskap. Vi är inte bara bra förresten, vi är bäst. Jag tvivlar på att det är en slump att den mest dekadenta kulturen, den som älskar livet, är så bra på vetenskap, medan den mest troende kulturen, som älskar döden, inte är lika bra.

Den muslimska kvinnan i heltäckande slöja som Constantine vid deras första möte i London tog för djupt religiös visade sig sedan vara en agent för MI6 och minst lika dekadent som han själv. Hon hette Assera Al-Aswari och de inleder ett romantiskt förhållande. De utforskar också en gammal sumerisk stad som ruvar på demoniska hemligheter.

Det som väcker islamisternas förakt för väst, vår dekadens och brist på respekt för det heliga, borde istället väcka deras förundran och nyfikenhet, för jag tror att just i dessa egenskaper ligger en del av förklaringen till vår storhet i denna värld, en storhet som jag är ganska säker på att även de drömmer om, trots att de påstår att det bara är livet efter döden som räknas.

Läs den här krönikan på sajten Det Goda Samhället här

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

En reaktion på ”Vår västerländska dekadens är vår storhet

  1. Pingback: Jag skriver om John Constantine i tidskriften Sekvenser | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s