En arabofil läser Sherlock Holmes

McKellen som HolmesDet hände någonting stort på midsommarafton: den efterlängtade ”Mr. Holmes” hade premiär på biografer i Storbritannien. Ian McKellen spelar en 93-årig mästerdetektiv i den nya filmen, som bygger på pastischromanen ”A Slight Trick of the Mind”. Året är 1947 och Holmes har dragit sig tillbaka till en stillsam tillvaro som biodlare. Av trailern att döma är McKellen lysande.

En del kritiker har ansett att McKellen visserligen är lysande, men att storyn inte håller måttet. Så är det ju också med flera av Sir Arthur Conan Doyles kanoniska, ursprungliga berättelser. Det har sagts att Sherlock Holmes är berättelsen om en detektiv snarare än detektivberättelser.

Det har pågått en Sherlock-feber under några år nu. I Uppsala har det till och med öppnat en pub med namnet Sherlock. Mycket tack vare BBC:s teveserie ”Sherlock” förlagt i ett modernt London med Benedict Cumberbatch i huvudrollen. När jag får åldersångest brukar jag trösta mig med att jag och Cumberbatch är födda samma år. Och han har många unga fans!

Jag har varit ett Sherlock Holmes-fan så länge jag kan minnas. När jag lämnade alla former av islamistiskt tänkande bakom mig gav jag ut en småskrift med titeln ”En opieätares bekännelser”. Till omslag hade jag valt en av Sidney Pagets klassiska illustrationer: en förklädd Holmes i opiumhålan! Men jag vågade inte kalla mig vare sig ”sherlockian” eller ”holmesian” förrän jag läste Mattias Boströms hyllade bok ”Från Holmes till Sherlock”, som kom ut hösten 2013.

Mattias Boström och OmarJag har haft förmånen att träffa Mattias Boström. Det har skrivits en del facklitteratur om Holmes på svenska tidigare, men det är bara Boström som har lyckats nå utanför den smala nördkulturen. Det beror dels på hans medryckande sätt att skriva och dels på hans personlighet, skulle jag tro. Han är utåtriktad, charmig och rolig. Men han är också ödmjuk och generös och får människor att känna sig delaktiga. Det finns vissa konnässörer, som är riktigt duktiga på något, som uppför sig på ett sätt som förminskar andra. Boström är raka motsatsen, han lyfter upp andra och bejakar deras entusiasm. Man behöver inte vara rädd för att göra bort sig. I sin bok betygar Boström att vem som helst får kalla sig ”sherlockian”. Det handlar om din egen kärlek till karaktären och berättelserna och ingen känner din kärlek bättre än du själv. Så jag är alltså ”sherlockian”!

Men jag är också arabofil, en vän av allt arabiskt, och därför tycker jag att det är roligt att söka arabiskheter överallt. Sir Arthur Conan Doyle var spiritist och påstod sig stå i kontakt med en ”arabisk” ande vid namn Pheneas. Denne skall ha levt i staden Ur i Mesopotamien (nuvarande Irak) före Abrahams tid. ”Den enda guidning i livet han hade”, skriver Boström, ”var en arab från Ur i Mesopotamien som levt före Abrahams tid, som numera var en ande och vars namn var Pheneas. På honom lyssnade Conan Doyle alltid.”

Från Holmes till SherlockHm… trots att anden kallas ”arab”, påpekade jag för Boström efter ett föredrag i Uppsala i februari 2014, kan den knappast ha talat en arabiska som vi skulle känna igen. Boström höll med och lade till att Conan Doyle inte alltid var så noga med fakta. Men även om författaren inte hade någon kontakt med araber, vare sig levande eller döda, så hade Holmes det. Efter att, tillsammans med ärkeskurken professor Moriarty, ha störtat ned i en avgrund vid Reichenbachfallen i Schweiz, återuppstår han från det döda i äventyret ”Det tomma huset”. Watson tror först att han sett ett spöke. När han försäkrat sig om att det verkligen är den gamle vännen vill han förstås veta var denne hållit hus. Ett av de ställen han besökt under sin frånvaro, berättar Holmes, är Mecka. Sherlock Holmes i Mecka! Den filmen vill jag se.

Jeremy Brett som HolmesMellan åren 1984 och 1994 spelade Granada Television in en mängd Holmes-äventyr. Jeremy Brett gestaltade Holmes och i sin bok hävdar Boström att han är den bäste rolltolkaren någonsin, och jag kan inte annat än instämma. ”Jeremy Bretts skådespeleri”, skriver Boström, ”vibrerade, man kunde ana ett drag av vansinne under ytan hos detektiven och just det kändes som en nytolkning av originalhistorierna som var fullt plausibel.” Och som han konstaterar lite längre fram: ”Det krävs ett geni för att spela ett geni.” Hur lysande McKellen än är, så kan han enligt mening inte mäta sig med Brett. Se honom här

Mattias BoströmVarför älskar jag Sherlock Holmes? För att tala med Boström, det handlar om ”viktoriansk verklighetsflykt”. Konsten som opium. Drömmarna om det vi saknar i det verkliga livet. Min morfar, som var bondpojke från en by i Jämtland och slet ont hela sitt liv, hade sitt opium i P. G. Woodhouses berättelser om Jeeves och Wooster. I samband med en pressträff om filmen passade McKellen på att säga sitt om Hollywood: ”Vänd dig inte till Hollywood för social förbättring. Det är en fantasivärld.”

Jag vet det och just därför älskar jag drömfabriken.

Läs den här artikeln på sajten Det Goda Samhället här

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Bloggen Amerikanska nyhetsanalyser recenserar min nya bok: ”Jag älskar västerländska värderingar”

Skärmbild (103)Min nya bok Jag älskar västerländska värderingar kom ut den 15 juni 2015. Jag har samlat ett antal krönikor med tankar om de västerländska värderingarna – och deras motsats.

Jag tar upp ämnen som den arabiska våren, Islamiska Staten, Charlie Hebdo och nödvändigheten av att reformera islam. Krönikorna har tidigare varit publicerade på sajten Det Goda Samhället under våren 2015. Den 22 juni recenserades boken av Ronie Berggren på bloggen Amerikanska nyhetsanalyser. ”Det är en välskriven och mycket läsvärd bok”, menar recensenten, ”p.g.a. Mohamed Omars resa från tråkig islamist till att bli en både intressant och relevant person.”

Framsida 1”Islamologen Mohammad Fazlhashemi (som jag själv inte alls anser vara speciellt balanserad eller vettig, utan i ungefär samma kategori av vänsterakademiker som Mattias Gardell) har många gånger efterlyst humor i kampen mot islamofobin (en kamp Fazlhashemi med stor sannolikhet vill rikta mot sverigedemokrater, islamkritiker, och ja – kritiker). Mohamed Omar använder humor, men riktar den mot islamisterna.”

”Mohamed Omars humor är inte den skadeglade islamofobens, som klistrar upp halvdana teckningar på stan där profeten Mohammed skildras som en pedofil. Inte heller islamofobernas spegelbildskomiker, som Özz Nûjen, som inte har något emot att skildra vänsterns meningsmotståndare på ungefär samma sätt som de halvrasistiska islamofoberna gör. Omar uppvisar istället en sansad, intellektuell och betydligt mer stimulerande humor.”

”Hans lättsamma humor i kombination med hans insikter om de faktiska problem som finns inom Sveriges islamiska miljö, gör hans röst väldigt unik i ett svenskt medieklimat där man under ca femton år varit helt inkapabla att hantera dessa frågor balanserat.”

Läs recensionen på Amerikanska nyhetsanalyser här

Du kan köpa Jag älskar västerländska värderingar direkt av mig genom att swisha 200 kr till mobilnummer 0760078008 eller sätta in beloppet på bankkonto 8381-6 403 153 111-6 (Swedbank). Ange namn och adress. Den finns också på Adlibris.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Författaren Thomas Nydahl recenserar min nya bok: ”Jag älskar västerländska värderingar”

Skärmbild (104)Min nya bok Jag älskar västerländska värderingar kom ut den 15 juni 2015. Jag har samlat ett antal krönikor med tankar om de västerländska värderingarna – och deras motsats.

Jag tar upp ämnen som den arabiska våren, Islamiska Staten, Charlie Hebdo och nödvändigheten av att reformera islam. Krönikorna har tidigare varit publicerade på sajten Det Goda Samhället under våren 2015. Den 22 juni recenserade författaren Thomas Nydahl boken på sin blogg Nydahls Occident. ”Alla texterna i den nya boken”, skriver Nydahl, ”har publicerats som krönikor i nättidskriften Det Goda Samhället. Där ingår Omar i ett resonerande och reflekterande sammanhang, raka motsatsen till fanatismens tvärsäkerhet”.

Framsida 1”Det som präglar den nya boken är reflektioner kring hur fanatismen ser ut och hur den i mångt och mycket präglar vår tid. Omar har djupa kunskaper om miljöerna och idéströmningarna i svenska moskéer och han visar hur inpyrda de verkar vara av salafistiska och extrema hållningar. I detta avseende är han alltid konkret. Han visar med exempel vad han menar, som när Muslimska Familjedagarna 2015 som talare bjuder in en britttisk-irakisk aktivist från Muslimska Brödraskapet, grundare av Cordoba Foundation.”

”Mohamed kom ut ur fanatismens med humorn i behåll. Jag kan rekommendera denna nya bok, som utifrån en svensk muslimsk synpunkt berättar något om farorna med fanatismen och rättrogenheten. Mohamed Omar vet vad han talar om och han har fått betala ett högt pris för sina erfarenheter och insikter.”

Läs recensionen på Thomas Nydahls blogg här

Du kan köpa Jag älskar västerländska värderingar direkt av mig genom att swisha 200 kr till mobilnummer 0760078008 eller sätta in beloppet på bankkonto 8381-6 403 153 111-6 (Swedbank). Ange namn och adress. Den finns också på Adlibris.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Min nya bok ute nu!

Framsida 1Min nya bok Jag älskar västerländska värderingar kom ut den 15 juni 2015. Jag har samlat ett antal krönikor med tankar om de västerländska värderingarna – och deras motsats. Jag tar upp ämnen som den arabiska våren, Islamiska Staten, Charlie Hebdo och nödvändigheten av att reformera islam. Krönikorna har tidigare varit publicerade på sajten Det Goda Samhället under våren 2015.

När jag växte upp på 80-talet fanns varken Internet eller smartphones. Serietidningar var stort och vi fantiserade om att bli superhjältar. Serietidningarna förmedlade också värderingar – demokratin måste försvaras mot onda galningar som vill ta över världen. När Abu Bakr al-Baghdadi i Irak, Usama bin Ladins efterträdare i positionen som ärketerroristen nummer ett, utropade sig till Kalifen i bestämd form singularis, bestämde jag mig för att bli ANTIKALIFEN. En ensam superskurk gör ingen bra story, tänkte jag. Idén snodde jag från den kristna traditionen av antipåvar, en som gör anspråk på påvevärdigheten men som inte har godtagits av Rom.

En superhjälte måste ha en dräkt också. Jag valde mörk kostym, fluga och en röd fez. Jag är ju fezfetischist och säger som Doctor Who: ”I wear a fez now, fezzes are cool.” Men jag har inga vapen och är inte ute och slåss och fångar bovar. Det enda jag gör är att sitta en fåtölj och läsa. Så egentligen har jag nog inte blivit någon superhjälte utan fortsätter bara att fantisera. Ibland delar ANTIKALIFEN med sig av sina läsupplevelser. Och han utfärdar också fatwor, det vill säga utlåtanden om vad man som icke-rättrogen bör tycka. Dessa fatwor kallar jag krönikor.

Du kan köpa Jag älskar västerländska värderingar direkt av mig genom att swisha 200 kr till mobilnummer 0760078008 eller sätta in beloppet på bankkonto 8381-6 403 153 111-6 (Swedbank). Ange namn och adress.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Väst är bäst. Jag blir intervjuad av podden Amerikanska nyhetsanalyser

Amerikanska nyhetsanalyserMed anledning av mina nya bok Antikalifen. Jag älskar västerländska värderingar blev jag intervjuad av Ronie Berggren på bloggen Amerikanska nyhetsanalysers podd. Bloggen starade 2008 och har som syfte att ge svenskar en ur deras perspektiv mer riktig bild av USA. Bloggen sympatiserar övergripande med den amerikanska konservatismen men är i första hand en brett pro-amerikansk blogg, med utgångspunkten att USA är en god kraft i världen, oavsett om landets sittande president är demokrat eller republikan. Jag och Ronie pratar i podd nr 86 med rubriken ”Mohamed Omar – från islamist till antikalif”. Min röst är ganska släpig eftersom jag just hade vaknat. Jag och intervjuaren var hyggligt överens om att väst trots allt är bäst. Lyssna här

I min nya bok Antikalifen. Jag älskar västerländska värderingar har jag samlat ett trettiotal krönikor som publicerades under våren 2015 på sajten Det Goda Samhället. De handlar om islamism och sekularism, diktatur och demokrati och en del annat som tidningen Charlie Hebdo, Star Wars, Harry Potter och nya Miss Marvel.

Framsida 1När jag växte upp på 80-talet fanns varken Internet eller smartphones. Serietidningar var stort och vi fantiserade om att bli superhjältar. Serietidningarna förmedlade också värderingar – demokratin måste försvaras mot onda galningar som vill ta över världen. När Abu Bakr al-Baghdadi i Irak, Usama bin Ladins efterträdare i positionen som ärketerroristen nummer ett, utropade sig till Kalifen i bestämd form singularis, bestämde jag mig för att bli ANTIKALIFEN. En ensam superskurk gör ingen bra story, tänkte jag. Idén snodde jag från den kristna traditionen av antipåvar, en som gör anspråk på påvevärdigheten men som inte har godtagits av Rom.

En superhjälte måste ha en dräkt också. Jag valde mörk kostym, fluga och en röd fez. Jag är ju fezfetischist och säger som Doctor Who: ”I wear a fez now, fezzes are cool.” Men jag har inga vapen och är inte ute och slåss och fångar bovar. Det enda jag gör är att sitta en fåtölj och läsa. Så egentligen har jag nog inte blivit någon superhjälte utan fortsätter bara att fantisera. Ibland delar ANTIKALIFEN med sig av sina läsupplevelser. Och han utfärdar också fatwor, det vill säga utlåtanden om vad man som icke-rättrogen bör tycka. Dessa fatwor kallar jag krönikor.

Boken Antikalifen. Jag älskar västerländska värderingar finns att köpa på Bokus och Adlibris. Man kan också köpa den direkt av mig för 200 kr. Swisha till mobilnummer 0760078008 eller sätt in beloppet på bankkonto 8381-6 403 153 111-6 (Swedbank). Ange namn och adress.

Lyssna på intervjun på Amerikanska nyhetsanalysers podd här

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

De vackraste verserna kom aldrig på pränt. Något om Satansverserna

SatansversernaFör mig som är Uppsalanörd är Ture Nermans namn främst förknippat med studentromanen Olympen, ett gammalt upsalahus (1913). Mitt exemplar är sönderläst och sidorna ramlat ut. Han föddes den 18 maj 1886 och i år använde jag och några vänner födelsedagen som ursäkt för att mötas på nationspub och skåla för våren. O hur härligt majsol ler! Jag hade med mig Ture Nermans fredsdikt ”Den vackraste visan om kärleken”, som jag deklamerade för sällskapet. Jag har gjort en kalender med viktiga Uppsalaprofilers födelse- och dödsdagar utsatta. Ibland, om de är begravda i staden, besöker jag även deras gravar.

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig parisstudent.

Studenten dör innan det mästerverk som låg gömt i hans hjärta hann bli känt. Nermans dikt är en hyllning till alla de pojkar som gick under skyttegravarna. Men den ansluter också till tanken att de bästa dikterna är de oskrivna. De skrivna är bara dåliga kopior.

I augusti 2012 anordnade jag ett föredrag med författaren Carl-Göran Ekerwald. Han skulle berätta om Swedenborg. Jag brukar skämtsamt säga att araberna har sin profet i Muhammed, svenskarna sin i Swedenborg. De vet att uppskatta sin, men vi vet inte att uppskatta vår. Det är för det mesta tomt på besökare vid graven i Domkyrkan.

Ekerwald var väldigt sysselsatt med Bibeln under den perioden, han arbetade på boken En fritänkare läser Bibeln (2014), och frågade mig vilka verser i Koranen jag tyckte mest om. Jag funderade ett tag, sen sa jag: ”De vackraste verserna kom inte med”. Han tittade förvånat på mig. ”Vilka då?” undrade han. ”Satansverserna”, sa jag med ett mefistofeliskt leende. Jag visste att Ekerwald skulle tycka om den typen av klurighet. Han kände väl till Ture Nermans dikt.

Widar om SatansversernaJag hade sagt vad jag sagt utan att egentligen tänka så djupt. Men ju mer jag forskade i saken desto mer sanning tyckte jag det låg i mitt svar. Satansverserna är oerhört vackra, språkligt såväl som moraliskt. De flesta svenskar är bekanta med namnet ”Satansverserna” som titeln på en hädisk roman av Salman Rushdie. Jag har försökt läsa den, men inte kommit så långt. Jag har upplevt den som tråkig. Till skillnad från romanen är de ursprungliga Satansverserna korta och kärnfulla.

Av namnet att döma kan man få för sig att verserna ska vara förskräckliga och skrämmande. Men de är inget av detta. De förkunnar tvärtom kompromissvilja och tolerans – motsatsen till den fanatism som har gett muslimer så dåligt rykte i väst.

Muhammed hade börjat predika en ny religion för sina landsmän. Det viktigaste i hans budskap, som var mycket influerat av judendom och kristendom, var monoteismen: Gud är en. Detta blev inte så väl emottaget av araberna, vilka till större delen var polyteister. De dyrkade både gudar och gudinnor. Det fanns ett myller av kultorter och i flera av dem vördade man ”himmelska stenar” som påminde om den svarta stenen i Mecka. I Mecka ska det förutom en sten ha funnits hundratals gudabilder, som tragiskt nog blev förstörda när muslimerna tog över. Så förstörelse av gamla skulpturer är inget som Islamiska Staten har hittat på.

Men det var inte bara tempel och idoler som utplånades av den nya religionens anhängare, utan även den arabiska skatten av myter, hymner och dikter, ja, som islamkännaren Tor Andrae skriver i sin Muhammedbiografi: ”När det gäller den diktning som ägde religiös eller magisk natur tillkommer också den omständigheten att islam genom sin fiendskap mot den gamla religionen kraftigt bidrog till att utplåna resterna av all förislamisk litteratur, i vilken de gamla gudarna omnämndes.”

Det hade dock inte behövt gå så illa. Den nya och den gamla religionen hade kanske kunnat samexistera, nämligen om den toleranta och försonliga sida som Muhammed uppvisade i Satansverserna hade kommit med i Koranen. Så här lyder de i min egen översättning från engelska:

Har ni besinnat al-Lat och al-Uzza,
och Manat, den tredje och sista?
Dessa är de högtflygande tranor
till vars medling vi sätter vårt hopp.

Dessa tre arabiska gudinnor, al-Lat, al-Uzza och Manat, kallades också ”Guds döttrar” och dyrkades med stor iver av meckanerna. Numidiska tranor eller gharaniq som de heter i originalet, ansågs kunna flyga högre än andra fåglar och symboliserade därför adel och upphöjdhet. Dessa komplimanger måste ha smickrat polyteisterna.

I dessa verser visar Muhammed att han kunde kompromissa med sin stränga monoteism och tillåta araberna att behålla sina gudar som medlare. När Muhammed kom med dessa verser såg det ut som han skulle kunna nöja sig med att bara reformera den gamla religionen utan att utplåna den. Allah var visserligen den högste guden, men de andra fick finnas. Muhammed hade sträckt ut en hand.

UzzaMen detta vackra tillstånd av tolerans, fred och försoning varade inte länge. Efter ett tag kom Muhammed tillbaka och förklarade att dessa verser kom från Satan och inte från Gud. Han drog tillbaka den utsträckta handen. Därefter började han och hans lärjungar att tala nedsättande och hånfullt om arabernas gudar. Splittringen blev bara värre och så småningom utbröt krig och Muhammed förklarade att det var en helig plikt att utrota månggudadyrkarna. Dessa verser, som alltså påstås ha kommit från Satan, är i min mening mer moraliskt högtstående än de som påstås ha kommit från Gud och som befaller att de gammaltroende araberna ska dödas. Gud blev nu en så avundsjuk härskare att Han inte nöjde sig med att vara högst i rang – ingen rival, oavsett hur ringa och hur ödmjuk, fick finnas vid hans sida. Upphöjd är Han i sin ensamhet.

Muhammed gav med andra ord Satan äran för några av sina bästa verser. Den vackraste visan om kärleken, skriver Nerman, ”skulle ha lyst över länderna”. Satansverserna, om de hade kommit på pränt, det vill säga blivit en del av Koranen, hade lyst med toleransens ljus i islamvärlden.

Det finns muslimer som skäms så mycket över dessa Satansverser att de har försökt sopa dem under mattan. De finner det komprometterande att profeten, som de håller för ofelbar, inte kunde skilja på Satans och Guds röst och att han kunde komma med en uppenbarelse en dag bara för att upphäva den en annan.

Men jag ser inte att man behöver skämmas. Jag tycker man ska försöka göra någonting av dem. Här finns ett frö till en tolerant och inkluderande teologi. Det kanske skulle gå att hävda att Muhammed hade rätt första gången? Satansverserna uppvisar ju en sida av Muhammed som vi är i djupt behov av när hans nutida lärjungar förföljer och dödar människor de betraktar som ”månggudadyrkare” och fortsätter, efter 1400 år, att förstöra andra religioners tempel och bilder. Om jag vore redaktör för en ny utgåva av Koranen skulle åtminstone jag låta de vackraste verserna komma på pränt.

Läs den här krönikan på sajten Det Goda Samhället här

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter