När jag blev Antikalifen

Antikalifen läser stor bok 3Vem har inte fantiserat om att bli superhjälte? När jag växte upp på 80-talet var serietidningar fortfarande något som barn gick och suktade efter och lade sin veckopeng på. Idag vill de inte ens ha dem gratis. Serietidningar – nu generaliserar jag – har blivit något som nostalgiska vuxna håller på med. Superhjältarna är dock fortfarande stora bland de yngre. De har flyttat in i teveseriernas och filmens värld.

En superhjälteserie som jag och mina barn följer heter The Arrow. Playboymiljardären Oliver Queen tillbringar fem år på en ö. Alla tror att han är död. När han återvänder till Starling City är han förändrad – på natten tar han på sig en grön dräkt och fångar bovar. Oliver påminner om Bruce Wayne i Batman – han har inte några egentliga superkrafter; han är bara superbra på att slåss och har superbra prylar, i The Arrows fall en uppsättning superpilar.

Eftersom jag nördar ner mig i allt som har med islam att göra är jag extra uppmärksam på teveseriens superskurk Ras al-Ghoul. Namnet är arabiska och betyder ”Demonens huvud”. Ras al-Ghoul är ledare för en grupp lönnmördare, The League of Assassins, som håller till i en fästning. Engelskans assassins är ett låneord från arabiskans hashhashin som betyder ”haschätare”.

De verkliga assassinerna, förebilderna för lönnmördarna i The Arrow och otaliga andra fiktiva berättelser, var en medeltida shiitisk, kättersk grupp som hade sitt fäste på berget Alamut i Persien. Om de använde hasch eller inte vet man inte säkert. Förmodligen var det bara något som de rättrogna spred för att svartmåla dem.

The ArrowRas al-Ghoul och hans män använder en hel del arabiska. Alla som blir upptagna i det hemliga sällskapet får nya, arabiska namn och måste glömma sina tidigare identiteter. När Oliver Queen motvilligt går med får han namnet As-Sahim, arabiska för Pilen. Och när han senare i envig besegrar Ras al-Ghoul ber han en bön för sin fiendes själ på arabiska. Den låter väldigt islamisk. Kolla här

Det är tydligt att The League of Assassins är delvis inspirerad av islamistiska terrorgrupper. Där finns hjärntvätten, att utplåna sitt jag, den blinda lydnaden och det urskillningslösa våldet för att uppnå en plan som är viktigare än allt annat. Men hur hemsk The League of Assassins än framställs, så är det ingenting i jämförelse med verklighetens Al-Qaida och Islamiska Staten (IS).

Islamiska Staten är så hemsk att man inte skulle kunna skildra den i en teveserie. Det går inte att visa hur små flickor blir förslavade och sexuellt torterade. Verklighetens islamistiska terror är värre än fiktionens alla orientalistiska klichéer. I det här fallet är orientalismen bättre än Orienten.

Skärmbild (88)Man ska dock inte jämställa medeltidens assassiner, även om de var lönnmördare, med vår tids Al-Qaida och IS. Assassinerna hade helt andra trosuppfattningar. De var inte bokstavstrogna. En av deras ledare avskaffade till och med sharia! I Moralens genealogi kallar Nietzsche assassinerna ”fria andar, par excellence”. De var motståndare till sin tids kalifat medan IS har upprättat ett i vår tid. De gömde sig i en fästning i bergen inte för att de därifrån ville ta över världen, utan eftersom de var förföljda kättare som riskerade att korsfästas av de rättrogna.

Islamiska statens ledare Abu Bakr al-Baghdadi är betydligt mer skrämmande än Ras al-Ghoul eller någon annan superskurk från både Marvel och DC. Och det som gör honom mest skrämmande är att han är verklig. En ensam superskurk gör ingen bra story, tänkte jag när han utropade sig till Kalifen för några år sedan. Det krävs en superhjälte också. Då bestämde jag mig för att bli Antikalifen!

Idén snodde jag från den kristna traditionen av antipåvar, en som gör anspråk på påvevärdigheten men som inte har godtagits av Rom. Antikalifatets säte förlade jag till min hemstad Uppsala, centret för den förkristna kulten som Adam av Bremen i sin krönika benämnde caput supersticionis barbaricae, ”den barbariska vantrons huvud”. Mons Domini, Herrens berg i Uppsala, blev mitt Alamut!

Doctor WhoEn superhjälte måste ha en dräkt också. Jag valde mörk kostym, fluga och en röd fez. Jag är ju fezfetischist och säger som Doctor Who: ”I were a fez now, fezzes are cool.” Men jag har inga vapen och är inte ute och slåss och fångar bovar. Det enda jag gör är att sitta en fåtölj och läsa. Så jag har nog inte blivit någon riktig superhjälte trots allt, utan fortsätter bara att fantisera som jag gjorde när jag var grabb på 80-talet. Ibland delar Antikalifen med sig av sina läsupplevelser. Jag utfärdar också fatwor om vad man som icke-rättrogen bör läsa. Dessa kallar jag recensioner. Och så har jag fatwor om vad man som icke-rättrogen bör tycka. Dessa kallar jag krönikor.

Läs den här krönikan på sajten Det Goda Samhället här

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

2 reaktioner på ”När jag blev Antikalifen

  1. Pingback: Välkommen till ANTIKALIFENS nyårskonsert! – Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s