Kan en muslimsk superhjälte förbättra den negativa bilden av islam?

Kamala KhanDaredevil är serietidningen om den blinde advokaten Matt Murdock med supersinnen: hans hörsel kan läsa av hjärtslag, vibrationer och ljud. På dagen är han en vanlig man, på natten en superhjälte i en röd dräkt med horn på huvudet: Daredevil. Jag läste tidningarna som kom ut i Sverige på 1980-talet. Den mörka, gotiska stämningen i tecknaren Frank Millers tappning tilltalade mig. Jag var dessutom redan som barn något av en religiös grubblare. Därför kunde jag identifiera mig med Daredevil, en av få religiösa superhjältar. Han är katolik.

Seriejätten Marvel släppte i våras en teveserie om Daredevil på Netflix. Jag kastade mig över den och slukade alla avsnitt. Jag blev inte besviken. Daredevil var nästan coolare än i serietidningen. Och här fanns också den religiösa dimensionen. Han söker stillhet i kyrkan, biktar sig och har en präst som förtrolig samtalspartner. Katedralen, den labyrintiska urbana miljön i Hell’s Kitchen och djävulssymboliken i Daredevils dräkt, bidrar till att göra känslan gotisk.

Så vi har alltså en katolsk superhjälte. Katolska barn har någon att se upp till. Finns det någon muslimsk superhjälte? Ja, det har nyss kommit en – den nya Miss Marvel eller Kamala Khan. Hon är en tonårstjej från en pakistansk invandrarfamilj i New Jersey. Hon känner sig utanför eftersom hon inte får vara med och festa för sina konservativa föräldrar. Hon är dock ingen exemplarisk muslim; hon är mänsklig.

Att hon är muslim är egentligen det enda märkvärdiga med nya Miss Marvel. I övrigt är den en ganska traditionell superhjälteserie: en tonåring som känner utanförskap, får superkrafter och vinner respekt. Ja, ungefär som Peter Parker. Hade hon inte varit muslim hade jag inte läst den.

Skaparen av Kamala Khan heter G. Willow Wilson, en konvertit till islam. Hon har uppgett att ett av hennes syften med serien var att förbättra den negativa bilden av islam i väst. Jag har förståelse för hennes målsättning. Hon tycker om sin tro och känner sig missförstådd. Hon känner inte igen sig i den negativa bild som finns i samhället och medierna.

Men frågan är om hon prioriterar rätt. Det finns en negativ bild av islam bland icke-muslimer; en stor grupp uppfattar till exempel islam som en krigisk religion. G. Willow Wilson och många muslimer med henne är inte krigiska; de är fredliga. Självklart vill de inte bli sedda på fel sätt.

Men varför ser icke-muslimer islam som en krigisk religion? En anledning, tror jag, är att en icke obetydlig grupp muslimer själva har den bilden av sin egen religion. En grupp muslimer uppfattar att deras religion är krigisk och detta uttrycker de med krigiska handlingar i islams namn.

Vi kan skapa positiva förebilder i fiktionens värld, roman-, serie- och filmfigurer. Det kommer bara att ha begränsad effekt så länge en stor grupp verkliga muslimer i verkligheten uppför sig som negativa motbilder. Den svåra utmaningen, i min egen erfarenhet svårare än att förbättra icke-muslimers negativa bild av islam, är att förändra muslimers ”negativa” bild av sin egen religion. Särskilt när dessa uppfattar denna bild som positiv! Det blir svårare att förändra något som man inte ser som dåligt och i behov av förändring.

Skärmbild (83)När jag var redaktör för kulturtidskriften Minaret under några år hade jag samma ambition som G. Willow Wilson, att förbättra icke-muslimernas bild av islam. Jag minns att jag talade på bibliotek och i kyrkor och skolor och i andra sammanhang där jag fördömde hemskheter som begås i islams namn och menade att det inte behövde vara så. Då kunde det hända att någon av åhörarna räckte upp handen och berättade att han eller hon varit på studiebesök i en moské där han eller hon fått höra att dessa hemskheter var rätta och riktiga. Moskéfolket hade stöd från Koranen och hadither, texter om Muhammeds ord och gärningar, som jag saknade.

Här stod jag och försökte förbättra icke-muslimernas negativa bild av islam, tänkte jag, medan ett kanske större problem är muslimernas ”negativa” bild av islam. Jag kände att jag hade lättare att tala om nytolkning av sharia och en liberalare form av islam i icke-muslimska sammanhang än i muslimska. Jag fick inte ens tala i muslimska sammanhang. Jag blev aldrig bjuden till någon moské för att plädera för reformer av sharialagarna eller kvinnoimamer.

Tvärtom, när jag har pläderat för att islam inte ska vara diskriminerande mot icke-muslimer, intolerant, vetenskapsfientlig eller jihadistisk, har jag mötts med fientlighet av vissa muslimer. De upplever inte dessa negativa drag som negativa. Det är nog här det behövs en ordentlig insats. Man kan ju hoppas att superhjälten Kamala Khan inte bara påverkar icke-muslimer utan även konservativa muslimer. Men vad är en serietidning mot Koranen och hadither? Vad väger tyngst i de troendes ögon? Det är inte lätt.

Läs den här artikeln på sajten Det Goda Samhället här

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s