Jag möter Mirelle Eriksson som har gjort en serie om Gamla Uppsala tempel

Omar och Mirelle 2015Det är söndag den 12 april och jag är på seriemässan Uppsala Comix. Årets programblad innehåller den fåordiga och drömska serien Blot av Mirelle Eriksson. Den skildrar ett offer vid Gamla Uppsala tempel under förkristen tid. Som ”Skalden” i Strindbergs Uppsalanovell ”Skalden och poeten” hade Mirelle gått promenader vid gravhögarna i Gamla Uppsala för att ”ta stämning” och ”ropa upp kämpaskuggorna ur högarna”. Det här är guld för en Uppsalaromantiker som jag själv.

Förra året intervjuade jag serieskaparen Olov Redmalm, som hade gjort en upsaliensisk cyberpunkserie, Red Laser Day, för Uppsala Comix 2014:ns programblad. Han och Mirelle känner varandra och har tillsammans gjort den postapokalyptiska serien Wayfar, som de fick Uppsala kommuns kulturstipendium för. Mirelle är 25 år och kommer från Tierp. Hon är intresserad av både historia och ockultism, vilket märks i Blot.

”Min serie”, berättar Mirelle, ”utspelar sig i Gamla Uppsala runt 1000-talet, när kristendomen introduceras i Sverige. Fokus i berättelsen är den fornnordiska mystiken, och det är en övernaturlig tolkning av de religiösa aktiviteterna kring Gamla Uppsala tempel. Jag har bland annat tagit inspiration från tidigare tolkningar av platsen, så som Carl Larssons Midvinterblot, samt olika litografier och träsnitt från 1800-talet.”

Jag undrar hur Mirelle ser på Uppsala som seriestad. Hon menar att Uppsala har många duktiga serietecknare och att de uppmärksammas bra. ”Men det saknas en samlingsplats”, säger hon, ”även om Uppsala Comix är en bra sådan så sker den enbart en gång per år. Ett kulturhus för serietecknare och andra kulturutövare skulle inte vara helt malplacerat i Uppsala.”

Blot av Mirelle ErikssonUppsala är en stad med lång historia som fascinerat många poeter, författare och konstnärer. ”Jag gillar Uppsalas lite storslagna och mystiska platser”, säger Mirelle, ”så som Domkyrkan, Gustavianum, och framförallt Kungshögarna och Gamla Uppsala, vilket kanske inte är så förvånande. Och jag gillar de uppländska skogarna.”

Nuförtiden publiceras en hel del serier på Internet istället för på papper. Mirelle och Olovs serie Wayfar till exempel kom först ut på nätet. ”Vad finns det för fördelar respektive nackdelar med publicering på nätet respektive papper?” frågar jag.

”Fördelen med att ha den publicerad på nätet är att den kan lätt spridas och man har en lättillgänglig portfolio. Man kan tänka sig att det borde vara en nackdel att den finns att läsa gratis, varför ska den då köpas? Men jag tror att det ökar försäljningen, man vill stödja något man tycker är bra. Jag upplever att folk gillar att ha en fysisk utgåva av ett verk, men samtidigt är det dyrt att trycka och ge ut själv.”

Nu arbetar Mirelle Eriksson med en serie som utspelar sig i Inkariket i Sydamerika. Så även där kommer vi att få läsa om blot eller offer. Människooffer, konstaterar vi båda, är lika fascinerande som skrämmande.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

En reaktion på ”Jag möter Mirelle Eriksson som har gjort en serie om Gamla Uppsala tempel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s