Antikalifen läser essäboken Yezidier

Antikalifen läser yezidierEn superskurk har som alla vet utnämnt sig själv till kalif. Han är en av de mest skrämmande superskurkar jag har hört talas om – betydligt mera skrämmande än Ras al Ghoul. Och det som gör honom mest skrämmande är att han är verklig. Men en ensam superskurk gör ingen bra story. Det krävs en superhjälte också. Det är här jag träder fram – när superskurken utropar sig till kalif, utropar jag mig till antikalif!

Antikalifatets säte har jag förlagt till Uppsala, centret för den förkristna kulten som Adam av Bremen i sin krönika benämnde caput supersticionis barbaricae, ”den barbariska vantrons huvud”. Idén snodde jag från den kristna traditionen av antipåvar, en som gör anspråk på påvevärdigheten men som inte har godtagits av Rom. Antikalifen är en gotisk, muhammedansk furste i demonsultanen Vatheks efterföljd, så som han skildras i William Beckfords roman från 1786. Abdul Alhazred, mera känd som The Mad Arab, en central karaktär i H. P. Lovecrafts Cthulhu-mytologi, var visserligen varken kalif eller sultan, men han hade mycket gemensamt med antikalifen, framför allt den faustiska kunskapsdriften som drev honom till vansinne. Hellre vansinne än dumhet.

Doktor Faustus var enligt legenden en lärd renässansmänniska som sålde sin själ till Satan i utbyte mot all världens kunskap. Människans faustiska drift är orsak till många olyckor och mycket lidande. Ju mer vi vet, desto större är risken att drabbas av vansinne, skriver Lovecraft. Men utan denna drift hade inga av våra stora konstverk eller vetenskapliga upptäckter varit möjliga. Begreppet ”den faustiska människan” har framför allt blivit känt genom Oswald Spenglers historiefilosofiska verk Der Untergang des Abendlandes (1918-22). Enligt Spengler är just uppfinnar- eller upptäckarivern utmärkande för den faustiska mentaliteten. ”Hela vår kultur”, skriver han, ”har en upptäckares mentalitet”. Han kallar vidare Faustgestalten ”den stora sinnebilden för en äkta uppfinnarkultur”.

Den faustiska människan sover han inte. Hon spejar liksom Columbus efter nytt land. Hon saknar tålamod och vet inget värre än stillaståendet och stagnationen. Den faustiske ser inte människans roll främst som bevarare och förvaltare utan som skapare och uppfinnare. I Karin Boyes roman Kris (1934) får hjältinnan Malin en syn. Hon ser Lucifer i Columbus skepnad stå i fören på ett spanskt skepp! Han vill längre och längre ut på det okända havet. Sjömännen tror att han är galen. Oswald Spengler är för övrigt en typisk, pulpig ”galen vetenskapsman”-karaktär. Han liknar Lex Luthor på pricken!

I sitt palats i Uppsala händer det att antikalifen sätter på sig sin finaste fez, tittar i sin spegel och säger: ”Spegel, spegel på väggen där! Säg mig vem som fagrast i antikalifatet är!” Han får alltid svaret: ”Du, o högvärdige antikalif!” Och när han står där och beundrar sig själv tänker han att han skulle passa väldigt bra som en hjälte i ett pulp fiction-äventyr. När han intar sin pose med högra handen vilande på bröstet tänker han på sig själv som en orientalistisk kliché i Weird Tales. Jag är fezfetischist och säger som Doctor Who: ”I were a fez now, fezzes are cool.”

YezidierAntikalifen har alltså sitt säte i Uppsala. Där håller han på att upprätta en lista över påbjudna böcker. Vi har inga förbjudna böcker, enbart icke-påbjudna och påbjudna. Antikalifen anser att läsning är det bästa som finns. När han fick veta att det inte finns böcker i himlen deklarerade han att han föredrog helvetet. Dessutom torde det finnas fler fritänkare där att utbyta tankar med. Sällskapet i helvetet är helt enkelt intressantare. Nu har Antikalifen läst Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans tio år gamla essäbok Yezidier (Sorgenfrei & Molin-förlag) som getts ut på nytt. Det är ett smärtsamt aktuellt ämne – yezidierna utsätts återigen för att folkmord av fanatiska muslimer. De slaktas och förslavas av terrorkalifen i Mosuls krigare.

Förebilden till antikalifatet på Herrens berg, Mons Domini i Uppsala är assassinernas, haschätarnas, fästning på berget Alamut i 1000-talets Persien. Där förkunnade Hassan Sabbah sitt bud: ”Inget är sant. Allt är tillåtet”. Han var tusen år före Aleister Crowley och dennes ”Do what thou wilt shall be the whole of the Law”. Crowley hade ett speciellt förhållande till yezidierna. Han menade att ängeln Aiwass som uppenbarade The Book of the Law, en bok som sammanfattar Crowleys läror, var densamme som ”yezidiernas gud” – påfågelsängeln Malek Taus.

I H.P. Lovecrafts berättelse ”The Horror at Red Hook”, nämns en grupp yezidier i förbigående som ”the Yezidi clan of devil-worshippers”. Yezidierna har ofta kallats ”djävulsdyrkare” och detta har alltid anförts som skäl för att slakta, förtrycka och förslava dem. Förr av ottomanerna och andra tidigare härskare och nu av Islamiska staten. Men också på initiativ av vanliga rättrogna som kastat sig över dem i blodiga pogromer. Yezidierna har blivit utsatta för omkring sjuttio folkmord genom historien.

Antikalifen kallar sig gravdyrkare och han söker sig ofta till Swedenborgs sarkofag i Domkyrkan i Uppsala för stunder av stillhet och meditation. Det finns ingenting som terrorkalifen i Mosul och hans anhang hatar mer än gravdyrkare. Gravdyrkare är avgudadyrkare. Alla gravar måste förstöras liksom alla avgudabilder. Därför gläder det Antikalifen att läsa att vördnad för gravar är en central del av yezidiernas religion, särskilt sufimästaren Sheikh Adis grav i den heliga staden Lalish. ”Yezidierna vallfärdar fortfarande varje höst till Shejk Adis grav”.

Fezer är coolaDet så kallade kalifatet som styrs från Mosul är dömt till undergång. Terroristerna kommer aldrig att kunna bygga en varaktig stat. Inte idag, inte imorgon, inte någonsin. Men det är inte bara denna islamiska stat som är död – det vi tolkar som liv är dödsryckningar – utan själva idén om en islamisk stat – den teokratiska fascismen – är död. Terroristerna kastar bort sina liv för ingenting. Frågan är hur den så kallade kalifen kommer att sluta sina dagar – som en råtta i ett hål eller som en desperat självmordsbombare som försöker ta med sig några av sina fiender i döden. Han vill nog undvika att bli tillfångatagen då risken är stor att han blir behandlad såsom han har behandlat andra, bland dem yezidierna.

Antikalifens fatwa lyder: det är en plikt att läsa den här boken! För ett tag sedan skapade jag en grupp på Facebook som heter ”Soldaritet med yezidierna”. Vi planerar att anordna olika typer av manifestationer och evenemang. Gå med!

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

En reaktion på ”Antikalifen läser essäboken Yezidier

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s