Uplands nations bokcirkel läser Fröding

Bokcirkeln läser FrödingDen här bloggen heter Nya Il Convito efter den gamla Il Convito/Al-Nadi, en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Målaren och sufin Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Sufi kan betyda flera saker, men oftast menar man en muslimsk mystiker. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör Aguéli och saker som rör Uppsala. Ikväll (12/2 2015) deltog jag i bokcirkeln på Uplands nation. Vi läste Frödingdikter. Han är en poet med ganska stor anknytning till Uppsala, även om det kanske vore att ta i att kalla honom Uppsalapoet. Han studerade i staden några terminer på 1880-talet, bodde på Öfre Slottsgatan 13 och drack kaffe på mitt stamfik Ofvandahls. Han diktade även om staden, fastän sparsamt. Uppsalaminnen skymtar fram i dikten ”En Uppsalaflicka” i Stänk och flikar (1896) om ”den dåliga flickan” Fina som trots sin skörlevnad hoppas på att ”komma till himmelen än/precis som en laggift fru”.

I hans diktning finns även inslag av den arabiska kulturkretsen, vilket arabofilen Aguéli torde ha uppskattat. Aguéli var oerhört förtjust i Tusen och en natt. Frödings dikt ”Sagoförtäljerskan” är en hyllning till storasystern Cecilia och handlar om hur hon berättar för sin lillebror sagan om Ali Baba. En av de dikter vi läste ikväll, den berömde ”En ghasel” om utanförskap och bundenhet vid sig själv, är skriven på gammalt arabiskt versmått. Det var nationens kulturchef Gabriel Granbacka som ledde cirkeln och i senaste numret av Uplands nationsblad meddelar han att årets kulturgasque den 18 april kommer att ha temat ”Tusen och en natt”!

Frödings grav 2Ni som följer Nya Il Convito vet att jag är gravdyrkare. Denna dyrkan går till så att jag i ljuv melankoli och begrundan över alltings förgänglighet vandrar bland gravarna på Gamla kyrkogården. Detta sätt är inspirerat av den strömning inom litteraturen som kallas ”kyrkogårdsromantik”, och vars förmodligen mest kända karaktär är den svartklädde Hamlet, som i kyrkogårdsscenen håller upp gycklaren Yoricks skalle och säger: ”Här sutto de läppar, jag kysste…”

Gravdyrkaren är nostalgiker; han försjunker gärna i sentimentala minnen och lever lika mycket i historien som i nuet. Men vissa nypåfund välkomnar han som förbättringar, som till exempel den amerikanska högtiden Halloween.

En grav som jag gärna dyrkar, både på Halloween och övriga dagar, tillhör Fröding. Den ligger omedelbart till vänster om den som träder in via ingången i det sydöstra hörnet, mittemot Åsgränds mynning. Urnan med flamman som invigdes den 12 oktober 1923 skapades av Carl Eldh. Aguéli och Eldh kände varandra och umgicks i Paris på 1890-talet. Det finns ett fotografi bevarat som visar Aguéli insvept i en kappa i Eldhs ateljé.

Vi läste också Frödings dikt ”Don Quixotte” (1894), om en litterär figur som låg Aguéli mycket varmt om hjärtat. Enligt Aguélis italienske kollega Enrico Insabato, med vilken han arbetade med tidskriften Il Convito/Al-Nadi, ägde Aguéli ”Don Quijotes själ”.

”Han ägde don Quijotes själ i förening med en mystikers som en Moyeddin Ibn Arabi eller en Boehme.”

I ett brev omtalar Aguéli Don Quijote som sin ”ryktbare förfader” och i Il Convito (jul-aug 1907) beskriver han den modige riddaren som en som ”kämpade mot tiden”, che combattè contro il tempo. Det är uppenbart att han identifierar sig med honom – känslan av att höra hemma i en annan tid och att vara missförstådd av sin samtid. Men vem har inte känt så!

Miriam om nattenFörfattaren och filmmakaren Maria Nygren kallar sig ”superuppsalaromantiker”. Förra året (2014) utkom hennes ungdomsroman Miriam om natten. Med anledning av detta intervjuade jag henne i oktober på Ofvandahls för studenttidningen Ergo här. Romanen handlar om Miriam som kommer till Uppsala för att studera. På Uplands nation möter hon den vackra och gåtfulla Sofia de Ron (vars mor anser sig vara dotter till en arabisk prins!). Sofia försöker begå självmord genom att hoppa i Fyrisån, men räddas av Miriam. Sofia är faktiskt något av en gravdyrkare och av alla gravar betyder Frödings mest! I sin dagbok skriver Sofia om Fröding: “Och jag tycker om platsen där han är begravd, det är fint att gå bland gravarna.” Och huvudpersonen Miriam säger i ett samtal med Sofias bror att något som hon och Sofia har gemensamt är att de tycker om samma platser: ”Samma kyrkogård. Du vet, den med Gustaf Frödings grav. Det är så vackert där.”

Uplands nations tidigare bibliotekarie Disa Buskhe har också bloggat om kvällen här

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

En reaktion på ”Uplands nations bokcirkel läser Fröding

  1. Birgit Svanljung

    Underbart att läsa om bokcirkelns uppskattning av värmlandsskalden Gustaf Fröding. Det visar att hans verk är allmängiltiga. ”En ghasel” är en av mina favoritdikter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s