Antikalifen läser I varje ångetag. En oscariansk steampunkantologi

SPA läser ÅngetagDen här bloggen heter Nya Il Convito efter den gamla Il Convito/Al-Nadi, en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Den svenske målaren och sufin Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Sufi kan betyda flera saker, men oftast menar man en muslimsk mystiker. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör Aguéli och saker som rör Uppsala.

När jag sätter på mig min fez och uttalar formeln ”Abrahadabra” förvandlas jag hux flux till Steampunk-Aguéli. En fez räcker inte för att kvalificera som steampunkare invänder någon. Jag håller med, därför har jag också en ångdriven, flygande moské. Men den är för stor för att synas i bild. I moskén har ett stort bibliotek av sällsynta arabiska magiböcker, som den fasansfulla Necronomicon, nedtecknad av Den galne araben Abdul Alhazred. Kapten Nemo har sin ubåt, Steampunk-Aguéli har sin moské bland molnen.

För ett tag sedan utropade sig Steampunk-Aguéli även till ANTIKALIF. Det finns numera en tyrannisk kalif – en superskurk. Han är mer skrämmande än de flesta andra superskurkar eftersom han är verklig. Men en ensam superskurk gör ingen bra story, resonerade jag. Det behövs även en superhjälteantikalifen. Idén snodde jag från den kristna traditionen av antipåvar, en som gör anspråk på påvevärdigheten, men som inte har godtagits av Rom.

Antikalifen har sitt säte i Uppsala där han håller på att upprätta en lista över påbjudna böcker. Vi har inga förbjudna böcker, enbart icke-påbjudna och påbjudna. Antikalifen anser att läsning är det bästa som finns. När han fick veta att det inte finns böcker i himlen deklarerade han att han föredrog helvetet. Dessutom torde det där finnas fler fritänkare att utbyta tankar med.

Förebilden till antikalifatet på Herrens berg i Uppsala är assassinernas fästning på berget Alamut i Persien. Där förkunnade Hassan Sabbah sitt bud: ”Inget är sant. Allt är tillåtet”. Han var tusen år före Aleister Crowley och dennes ”Do what thou wilt”.

Nu har antikalifen infört en ny bok på sin lista över påbjudna böcker: I varje ångetag. En oscariansk steampunkantologi. Den kom ut 2014 med fantastikförfattaren Anna Vintersvärd som redaktör. I förordet skildrar hon steampunkandan av teknisk utveckling och framstegsoptimism. Det är fortfarande la belle epoque och första världskriget har inte brutit ut.

I förordet skriver Anna Vintersvärd om känslan av att allting är möjligt och om hur horisonterna vidgas: ”Män med näsa för affärer börjar vända blickarna mot handelsmöjligheterna ute i Europa och ända borta i Afrika”. Ivan Aguéli var en av dem som prövade på att göra affärer i Afrika.

Det första bidraget i antologin består av tre lika sköra som täta prosadikter av Anna Maris, som fångar den särskilda steampunkatmossfären och anger tonen för hela den fortsatta läsningen. I David Hegardts mörka och smutsiga ”Stadens saknad” möter vi ockulta ritualer och hamnskiftande demoner och robotor som kallas ”mekanus”. I Nathalie Sjögrens ”I stormen hon dansar” är demonerna ännu fler, ja demonhorderna anfaller. Johannes Pinter tecknar en sky ovanför Stockholm som vimlar av zeppelinare, stratofregatter och andra typer av luftskepp. Poeten Lupina Ojala bidrar med ”Hon vandrar om natten”, en novell med klassisk gotisk stämning – den påminner om Poes Huset Ushers fall – om ett spöke på en herrgård och spiritistiska seanser.

I varje ångetag 1En av de medverkande författarna, Martin Wisell, är upsaliensare och hans novell läser Antikalifen i Uppsala med särskild uppmärksamhet. Hans huvudperson är en småländsk student i Uppsala med dålig ekonomi. De få slantar han har slösar han bort på ”glädjeflickor på Repslagargatan”. Studenten frestas att förråda sitt land och på så vis lösa sin kris och kanske till och med skaffa ”en paradvåning med utsikt mot Fyrisån”. Det blir en svår inre strid.

Antikalifens fatwa lyder: Läs den! Antologin är inte bara mustahab, rekommenderad, utan wajib, det vill säga påbjuden. Det här är mig veterligen den enda steampunkantologin på svenska skriven av svenskar och som dessutom utspelar sig i Sverige. Det viktorianska Sverige är minst lika intressant som det viktorianska England. Det enda jag saknar är fezen! Den är en helt nödvändig del av steampunkrekvisitan, anser jag. Som sherlockian saknar jag också Sherlock Holmes. Den svenska pastischen En oscariansk skandal (1983) av Sven Sörmark visar att Holmes passar alldeles utmärkt i en oscariansk miljö. Men i Hegardts ”Stadens saknad” finns åtminstone en detektivhistoria.

Steampunkantologin I varje ångetag ges ut av Andra världar förlag

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

En reaktion på ”Antikalifen läser I varje ångetag. En oscariansk steampunkantologi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s