Antikalifen läser The Art of Neil Gaiman

Antikalifen läser om GaimanEn superskurk har som alla vet utnämnt sig själv till kalif. När vi hör ordet kalif ser vi kanske framför oss bilden av Harun Arraschid i sagosamlingen Tusen och en natt och abbasiderna i Bagdad som var begivna på vin, odalisker och filosofisk spekulation. Men den här kalifen är inte sådan. Han är en av de mest skrämmande superskurkar jag har hört talas om. Och det som gör honom mest skrämmande är att han är verklig.

Men en ensam superskurk gör ingen bra story. Det krävs en superhjälte också. Det är här jag träder fram – när superskurken utropar sig till kalif, utropar jag mig till antikalif! Antikalifatets säte har jag förlagt till Uppsala, centret för den förkristna kulten som Adam av Bremen i sin krönika benämnde caput supersticionis barbaricae, ”den barbariska vantrons huvud”. Skurkkalifen har förbjudit alla böcker som strider mot dess lära. Antikalifen har svarat genom att läsa och recensera kätterska böcker. Nu har han läst Hayley Campbells bok om universalsnillet eller ”fantastikens Leonardo” Neil GaimanThe Art of Neil Gaiman, som kom ut förra året (2014). Antikalifen läser visserligen Koranen ibland, men då mest för att hitta dolda, inre meningar, som i många fall tycks betyda något annorlunda än- eller till och med motsatsen till den bokstavliga tolkningen.

Antikalifen är en gotisk, muhammedansk furste i demonsultanen Vatheks efterföljd, så som han skildras i William Beckfords roman från 1786. Abdul Alhazred, mest känd som The Mad Arab, var visserligen varken kalif eller sultan, men han hade mycket gemensamt med antikalifen, framför allt den faustiska kunskapsdriften som drev honom till vansinne. Hellre vansinne än dumhet.

I sitt palats i Uppsala händer det att antikalifen sätter på sig sin finaste fez, tittar i sin spegel och säger: ”Spegel, spegel på väggen där! Säg mig vem som fagrast i antikalifatet är!” Han får alltid svaret: ”Du, O högvärdige antikalif!” Och när han står där och beundrar sig själv tänker han att han skulle passa väldigt bra som en hjälte i ett pulp fiction-äventyr.

En som är väldigt bra på att skriva pulpiga, men också sagoskimrande, äventyr är Neil Gaiman. Det talas ibland om en Gaimankult. Finns det en sådan så är Antikalifen kultist. Till skillnad från den verklige kalifen, som leder en mördarkult, är antikalifen alltså ingen ledare, utan en anhängare i en rolighetskult. Det finns bara ett krav i Gaimankulten, och det är att ha roligt, och det är egentligen inget krav, bara ett erbjudande som du kan tacka nej till om du känner dig deppig.

Hayley Campbell signerar på GoshAntikalifen utfärdar härmed en fatwa som härmed upptager Hayley Campbells bok The Art of Neil Gaiman i antikalifatets lista över påbjudna böcker. Högst upp på den listan står The Mad Arabs svartkonstbok Necronomicon. Vi har inga förbjudna böcker, däremot påbjudna. När antikalifen fick veta att det inte finns böcker i himlen deklarerade han att han föredrog helvetet. Förebilden till antikalifatet på Herrens berg i Uppsala är assassinernas fästning på berget Alamut i Persien. Där förkunnade Hassan Sabbah sitt bud: ”Inget är sant. Allt är tillåtet”. Han var tusen år före Aleister Crowley och dennes ”Do what thou wilt”. I Moralens genealogi kallar Nietzsche assassinerna ”fria andar, par excellence”.

William S. Burroughs ansåg mycket riktigt att Hassan Sabbah är ”den ende andlige ledare som har någonting betydelsefullt att säga i rymdåldern” (… the only spiritual leader who has anything significant to say in the Space Age). Lyssna på Burroughs dikt ”The Last Words of Hassan Sabbah” här

Graveyard BookSkurkkalifen förstör gravar, ja han anser att gravar är en styggelse som måste jämnas med marken varhelst de påträffas. Antikalifen däremot dyrkar gravar, ja, han benämner sig gravdyrkare, och därför är han särdeles förtjust i Gaimans roman The Graveyard Book (2008), som kom om som grafisk roman, det vill säga tjockare seriealbum, i två volymer 2014. Denna blir inte sämre av att en av karaktärerna bär fez. Det finns säkert en djupare, esoterik mening med det, men fezens filosofi kan vara dunkel, och Antikalifen ser den inte än. Tills vidare säger han bara som Doctor Who: ”I were a fez now, fezzes are cool.”

Vad är en gravdyrkare? Det är en kyrkogårdsromantiker, en människa med gotisk utpräglat läggning som går i Hamlets fotspår, den svartklädde fursten i som kyrkogårdsscenen håller upp gycklaren Yoricks skalle och säger: ”Här sutto de läppar, jag kysste…” För oss gravdyrkare är Halloween en större högtid än eidfesten som avslutar fastemånaden ramadan.

Neil Gaiman var punkare som ung och den punkiga attityden har han behållit. Punk är faustiskt i spenglersk mening. Bara gör det! Allt du behöver är penna och papper. Tag och skriv! Den faustiska människan ser inte människans roll främst som bevarare och förvaltare utan som skapare och uppfinnare. Campbell skriver: ”The root of this idea – of just going and doing it, even though you don’t actually know what you’re doing – can be traced back to punk.”

Författaren Hayley Campbell är ingen kritisk biograf; hon är ett fan. Och jag som skriver den här recensionen är inte heller en förment objektiv kritiker; jag är en kultist i Gaimankulten. Så när du läser den här texten betraktar du Gaiman genom ett fans glasögon som ser genom ett annat devot fans glasögon. Men det behöver inte göra så mycket eftersom det är Antikalifen själv, som i alla hans texter, är den verklige huvudpersonen.

The Art of Neil GaimanAntikalifen köpte sitt exemplar The Art of Neil Gaiman i London, närmare bestämt i seriebutiken Gosh i Soho. Det var augusti och Campbell hade nyligen varit där och släppt den och signerat. Synd jag inte hann dit. Då hade jag kunnat ta en bild med mig och författaren. Nu fick jag en bild på Antikalifen stående utanför butiken med boken. Det är också ganska bra.

Den här boken är en riktig guldgruva för Gaimankultister eftersom författaren har haft tillgång till Gaimans privata arkiv. Hon har bland annat rotat fram ett ännu opublicerat manuskript: Gaimans första roman (!), skriven precis då han lärt sig skriva på maskin. Den heter My Great Aunt Ermintrude’s Incredible Desert Adventure och utspelar sig i Kharan-Kharesh-öknen där man får möta inte Antikalifen, men väl ”the wicked Sultan” (!) eller Sogsag Ben Nurge som han heter. Med andra riktigt hederlig gammal charmig orientalism.

På 90-talet fantiserade jag om att bli poet. Det var 1900-talets fin de siècle och vi, den ironiska generationen, var svartklädda och dekadenta. Vi drack rödvin, rökte på caféerna och läste Sandman. Jag besökte Luciens underbara bibliotek där alla böcker som aldrig blev skrivna eller avslutade förutom i drömmen förvaras. För sin kråka Matthew berättar Lucien om en av dessa böcker: ”The Complete Poe. All the books and tales, and plays and poems he never wrote, all of there.”

Min idol på den tiden, en äldre kille som jag kallade ”Den svarte baronen”, var väldigt gaimansk inser jag nu. Var det han som var gaimansk eller var det mina fantasier om honom som var gaimanska? Jag är inte säker. Jag har skrivit en dikt om den tiden som man kan lyssna på här

Skurkkalifens hantlangare mördar människor som skriver och tecknar. Antikalifen uppskattar Neil Gaimans stöd för tidningen Charlie Hebdo. Efter terrorattacken twittrade han: “It’s too easy to think that freedom of speech is an abstract thing. But the freedom to mock, to argue, to disagree, these are important enough that their opponents will do whatever they can to quash them, and that includes murder.”

Antikalifens fatwa lyder: Läs The Art of Neil Gaiman!

Har du förslag på någon bok som Antikalifen borde läsa? Kontakta mig.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

2 reaktioner på ”Antikalifen läser The Art of Neil Gaiman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s