Rollspelsfika

RollspelsfikaMitt nyårslöfte var att spela mera rollspel under 2015. Som ett led i infriandet av detta högtidliga löfte deltog jag och mina pojkar i dagens (4 januari) rollspelsfika på Café Linné i Uppsala med vår spelledare eller Dungeon Master (DM), Sebastian Eurén. Han är en riktigt duktig DM som tillför både drama och humor till sessionerna. Vi spelar en kampanj i en värld – Rimnir – som han själv konstruerat med systemet från den nya, femte upplagan av Dungeons & Dragons. När vi slutade förra gången hade vi hittat en levande staty, som vid en närmare granskning visade sig var porten ner till ett underjordiskt dvärgrike av typen Morias salar.

Till fikat hade Sebastian med sig superhjälterollspelet MARVEL Heroic Roleplaying. Det kommer jag och mina söner att kasta oss glupskt efter i vår när filmen Avengers: Age of Ultron har premiär. Min favoritsuperhjälte är Spiderman/Peter Parker, som jag samlade på back in the days. Under samma period som jag samlade på serietidningar spelade jag också rollspel – 80-talet kallas för de svenska rollspelens guldålder. Jag spelade mest 1984-års utgåva av Drakar och Demoner, den så kallade svarta lådan med en omslagsbild av Michael Whelan föreställande Elric, den vite hjälten med de röda ögonen.

Sarkath Hans gravvalvEtt av de äventyr vi gav oss ut på följde med i lådan och hette Sarkath Hans gravvalv. Tyvärr är det i stort sett ospelbart. Jag begriper inte hur vi lyckades som mellanstadieelever på Kvarngärdesskolan, förmodligen gjorde vi inte det. Bloggaren Rollspelaren har skrivit en mycket detaljerad recension av äventyret här. Igår ägnade jag några timmar till att försöka lappa ihop äventyret, ja, göra det spelbart helt enkelt. Jag tänkte spela det med barnen; vi är precis färdiga med Spindelkonungens pyramid (1982). Eftersom det var Tolkiens födelsedag och eftersom både jag och barnen var helt nyfrälsta i Midgård efter att ha sett sista delen av The Hobbit, bestämde jag mig för att förlägga handlingen till hans värld. Staden där rollpersonerna börjar sin quest saknar namn; på kartan kallas den bara ”Värdshuset”. Jag bestämde att staden skulle vara Bri och värdshuset Den stegrande ponnyn.

När rollpersonerna kommer till Bri har det bara gått en vecka sedan Frodo och Ringens brödraskap var där; värdshusvärden Malte Smörblomma är aningen skärrad och nämner rykten om de skrämmande svarta ryttarna. I den ursprungliga versionen av Sarkath Hans gravvalv möter rollpersonerna en man vid namn Zarkof, som säljer dem en skattkarta. I min version möter de en utbygdsjägare vid namn Arador (han ser exakt ut- och beter sig som Aragorn). Denne tar kontakt med dem och berättar om ett svart torn i närheten av Kummelåsarna där den döde nekromantikern Sarkath Hans ande tagit sin boning. På vägen för hjältarna slåss mot troll och svartalfer och höra viskningar och väsningar om nätterna samt se skugglika skepnader till häst i månljuset. Det är Skuggan i Mordor rör på sig och dess nedbrytande mörker sprider sig över Midgård.

Svarta ryttareJag införde också en ny funktion i spelet, en slags motsvarighet till Call of Cthulhu-rollspelets Sanity Points (sp), som jag kallar Skuggpoäng (sp). Det innebär att när rollpersonerna möter faror och fasor riskerar de att influeras av Skuggan. De får slå en procenttärning mot sin Psykiska kraft x gånger fem (PSYx5). Om de misslyckas får de en SP. Parallellt med att deras skuggpoäng växer minskar deras PSY och därmed ökar risken att influeras ytterligare. Går de riktigt illa blir de till sist helt fördärvade av Skuggan, går över till Sauron, och försöker döda sina medäventyrare. När de möter nekromantikern Sarkath Hans fasansfulla ande nere i gravvalvet är till exempel risken stor att de bryter ihop… Men klarar de sig får de en hel hög guld och ett och annat magiskt föremål som lön.

På fikat hann vi också prata om möjligheten att arrangera ett endagskonvent i Uppsala. Man skulle ha fyra spelgrupper om en spelledare och fem spelare. Dagen skulle delas upp i två sessioner, förmiddag och eftermiddag. Varje spelare kan då delta i två äventyr. En annan tanke vi hade var att starta en upsaliensisk rollspelspodd.

På samma sätt skulle man kunna förlägga pyramiden i Anders Fagers äventyr Spindelkonungens pyramid till ökenlandet Harad i Midgård.

Den nedersta bilden är en målning av Angus McBride.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

En reaktion på ”Rollspelsfika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s