Uppsalapoeten Simon O. Pettersson debuterar!

Simon 1Uppsalapoeten Jan Stiernstedt räknar i sin essäbok Uppsala (1953) café Ofvandahls till ”de heliga platserna”, och finns det heliga platser finns det sannolikt också helgon, och skulle man då sätta ihop en skara helgon för en upsaliensisk helgonkalender torde sockerbagaren och pekoralisten Ofvandahl höra dit. Han är nog mer dyrkad, i betydelsen vördad och åkallad, än S:t Erik.

Ofvandahls råkar också vara mitt stamfik och det är ofta här jag träffar mina vänner. Idag har jag mött den unge Uppsalapoeten och germanisten Simon O. Pettersson som debuterar i januari-februari 2015 med diktsamlingen Athens ruiner. Det är Aguéli förlag, mitt eget förlag, som har glädjen och äran att ge ut den. Vi sätter oss under Ofvandahls porträtt i hopp om att Uppsalapoeternas skyddshelgon må vaka över oss. Aguéli förlag behöver ditt stöd för att vi ska kunna ge ut Simon O. Petterssons diktsamling och även annan upsaliensisk litteratur i fortsättningen. Köp våra böcker eller sätt in en gåva på pg-konto 548413-4. Petterssons diktsamling Athens ruiner kommer at kosta 100 kr. Förbeställ nu!

MO: Hur skulle du karakterisera din poesi?

SOP: Frågan är inte så lätt. Poesi är i mycket en intuitiv verksamhet och författaren är därför inte alltid den som bäst karaktäriserar sitt eget verk. Men jag strävar efter några saker. En sak är klarhet, som inte utesluter djup eller olika tolkningsmöjligheter. Många nutida poeter är alldeles för vilda i sin metaforik, för min smak. Det tycks finnas en uppfattning hos vissa, att desto större dunkelhet, desto större poesi. Det är i själva verket en mycket ytlig uppfattning. Visst kan man kasta ihop ett antal ord helt slumpmässigt och därigenom skapa en dikt som kan tolkas hur som helst, men det har ingenting med poesi att skaffa. Det är helt meningslöst. Det är ett slags urspårad pseudomodernism – ingenting ont om de verkliga modernistiska poeterna, som jag är uppenbart påverkad av – som inte leder någonstans. Vissa drar detta ännu längre och ägnar sig åt att åsidosätta alla regler för interpunktionen eller åt typografiska äventyr. Detta är bara löjligt.

En annan sak är, som kanske är litet mer svårgreppbar, är renhet. Jag försöker att sträva efter ett språk som är helt rent. Rent från klyschor, tomma paroller, massmediala och politiska modeord, onödiga anglicismer o.s.v. Det kanske tycks litet svårbestämbart, men det var en förutsättning som t.ex. Vilhelm Ekelund arbetade under. För Heidegger representerade grekiskan ren logos; jag tror man bör sträva efter att varje språk skall vara så.

En tredje sak, och det är nog det viktigaste, är det transcendentala perspektivet. Jag tror ingen litterär kultur i längden kan överleva utan en andlig. Ditåt måste blicken riktas.

Simon 2MO: Vilka är dina valfrändskaper?

SOP: Jag måste här säga välja en icke-skönlitterär författare: Martin Luther. Man kan knappast tänka sig någon mer inspirerande människa. Personligt, religiöst, men också stilistiskt. Det var verkligen en mustig prosa. Han hade också humor, om detta skrev ärkebiskopen Nathan Söderblom en bok. Bland de skönlitterära författarna blir det snarare fråga om favoritförfattare. Bland de svenska poeterna utan varje tvekan Erik Johan Stagnelius. Det har inte funnits något större poetiskt geni i vårt land. Versen är perfekt. Han har också ett tydligt transcendent perspektiv. Bland prosaförfattarna får det bli en tysk som jag ägnat mig intensivt åt: Theodor Fontane. Ingenting slår att sjunka ned i det Preussen han med mästerlig hand och full stilistisk mognad tecknade.

MO: Varför skriver du?

För att jag tror att jag har något att säga. Den som inte tror att han har det bör omedelbart sluta skriva. Det är principiellt fel att skriva, utan att ha något att säga.

MO: Vad betyder Uppsala för dig? Är du en Uppsalapoet?

SOP: Uppsala betyder mycket för mig. Det är på många sätt mitt hem på jorden, även om jag är uppvuxen i Visby. Mina noveller utspelar sig ofta i Uppsala. Mina dikter däremot har sällan denna tematik, så i denna mening är jag inte en Uppsalapoet, utan bara en poet i Uppsala.

Leo von Klenze, AtenMO: Hm… i mina ögon är du Uppsalapoet trots att du inte har några upsaliensiska motiv i din diktsamling. Jag tycker mig finna det upsaliensiska i dina dikter i temperament och stämning. Du är även germanist. Vilka tyska poeter tycker du om?

SOP: Det finns många. En verkligt rik poet är Friedrich Hölderlin. Min favoritdikt av denne är ”Die Wanderung”, på samma gång lokalpatriotisk och klassicistisk – det skapar en underbar dialektik. Den finns inläst av Martin Heidegger, vilket ger litet extra till dikten. Heidegger uppskattade mycket Hölderlin, vilket är ett gott betyg. Heidegger var en fantastisk läsare – hemligheten låg i att han gav akt på varje ord (inklusive dess etymologi). En idisslare, som Nietzsche sa om filologen.

MO: Din debutdiktsamling har titeln Athens ruiner. Varför?

SOP: Det anspelar på inledningsdikten, som i sin tur anspelar på Beethovens festspel ”Die Ruinen von Athen”. I detta festspel stiger Athena ned och ser ett Athen i ruiner och försöker väcka det till liv igen. Det är detta poesi handlar om – att väcka liv i traditionen. Jag tycker det är en mycket suggestiv bild.

Bild: Leo von Klenze, ”Akropolis i Athen”, 1846

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

2 reaktioner på ”Uppsalapoeten Simon O. Pettersson debuterar!

  1. Pingback: Uppsalapoeten Simon O. Pettersson debuterar. Releaseparty på Grand Hotell Hörnan | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s