Steampunk-Aguéli läser spökhistorier av Edward Bulwer-Lytton

SPA läser Bulwer-Lytton 2Den här bloggen heter Nya Il Convito efter den gamla Il Convito/Al-Nadi, en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Den svenske målaren och sufin Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Sufi kan betyda flera saker, men oftast menar man en muslimsk mystiker. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör Aguéli och saker som rör Uppsala.

När jag sätter på mig min fez och uttalar formeln ”Abrahadabra” förvandlas jag hux flux till Steampunk-Aguéli. En fez räcker inte för att kvalificera som steampunkare invänder någon. Jag håller med, därför har jag också en ångdriven, flygande moské. Men den är för stor för att synas i bild. I moskén har ett stort bibliotek av sällsynta arabiska magiböcker, däribland den fasansfulla Necronomicon, som nedtecknades av Den galne araben Abdul Alhazred. Kapten Nemo har sin ubåt, Steampunk-Aguéli har sin moské bland molnen.

Idag har Steampunk-Aguéli läst en skräckklassiker: Vålnader, två noveller av den engelske författaren Edward Bulwer-Lytton (1803-1873). Han var en av sin tids mest populära författare, men trots att han skrev ett trettiotal romaner är han idag ett relativt okänt namn. Edgar Allen Poe hörde till dem som influerades av Bulwer-Lytton.

Den första novellen i den lilla boken, ”De hemsökta – eller Huset och Hjärnan”, publicerades första gången 1859 med titeln The haunted and the haunters och blev en av 1800-talets mest populära spökhistorier. Det är en berättelse om ett hemsökt hus i centrala London och en nyfiken, vetenskapligt sinnad ung man som vågar sig in för att undersöka de poltergeistaktiga fenomenen. H. P. Lovecraft ansåg den vara den bästa berättelsen som någonsin skrivits om ett hemsökt hus. Den andra novellen heter ”Monos och Daimonos” och handlar om en misantropisk ensling som blir strandsatt på en öde ö tillsammans med en man som han hatar över allt annat. Hastur förlag har alltså gett ut de båda novellerna i svensk översättning av Jonas Wessel, som också gjort illustrationer, som del två i serien Vargtimmen. Boken är tryckt i 300 handnumrerade exemplar.

Bulwer-LyttonIvan Aguéli ansåg sig vara begåvad ”en fin intelligens” som gjorde att han kunde uppfatta närvaron av spöken, vilket kyrkoherden R. Matson intygat i en anekdot från Aguélis tid som skolgosse i Visby. ”För honom fanns det ande i allt”, skriver Matson. ”En natt då vi lågo i samma våning, men i var sitt rum, kom han blek och förstörd in till mig och väckte mig samt bad att få byta rum. Det fick han. ’Du har ingen finare intelligens’, förklarade han, ’och kan inte uppfatta några andar, men det här rummet tar jag inte mer. Det tillhör en avliden.”

Aguéli hade med sin ”fina intelligens” förmodligen sett många intressanta syner om han som novellens hjälte övernattade i det hemsökta Londonhuset. Bulwer-Lytton var liksom Aguéli intresserad av det ockulta, vilket inte minst märks i romanen Zanoni (1842). Den betydde mycket för madame Blavatsky, det teosofiska sällskapets grundare. Aguéli var teosof, medlem i Loge Ananta i Paris 1890 och hade således Blavatsky som sin ledare ett tag; hon gick bort 1891.

I Zanoni hittar vi idén om att sufiordnarna, dervischerna, bevarat hemliga kunskaper. Den vita magikern Derval sägs ha fått sin visdom och sina krafter från dervischer i Orienten. Bulwer-Lytton kan i sin tur ha tagit idén från rosenkreutzarnas manifest Fama fraternitatis från 1614, där huvudpersonen sägs ha undervisats av bland andra vise män i Arabien.

I sin bilaga till Axel Gauffins monografi över Aguéli från 1940-41 skriver den upsaliensiske orientalisten H. S. Nyberg att Aguéli stod i ”direkt förbindelse med olika dervischordnar i Kairo”. Det verkar som om Aguéli faktiskt tror att dersvischerna bevarar någon slags hemlig kunskap som är större och äldre än islam, och som ska ha traderats från det forna Egypten, Assyrien och Indien genom kedjor av initierade. År 1906 skriver han till sin mor från Kairo:

”Jag arbetar på ett arbete om de hemliga lärorna i orienten o då [när det blir färdigt] skall man få se huru stora likheter det är mellan Swedenborg o den heliga skaran av stora själar, jag talar om helgonen o. gudsmän som ännu idag beskydda den vanlige dödlige då han lämnar världen o närmar sig Gud då man ser huru detta andliga ätteled går ifrån de hemliga lärorna i Egyptens, Assyriens o Indiens tempel för att stråla som klarast hos de så kallade fakirerna o. dervischerna.”

BlavatskyI sitt stora arbete The Secret Doctrine, på svenska Den hemliga läran (1888), hävdar Blavatsky att kaldéernas visdom fortlevt och förvaltats av ”sufisekten”. Hon nämner, liksom i förbigående, ”de kaldeiska skrifter, som blivit översatta på arabiska och nu finnas i förvar hos några invigde av den muhammedanska sufi-sekten.”

För steampunkare torde Bulwer-Lytton kunna erbjuda en hel del uppslag. Hon bidrog till att skapa science fiction-genren med sin roman The Coming Race or Vril: The Power of the Coming Race (1871), som förenar futurism och ockulta idéer. Här möter vi en tekniskt avancerad, underjordisk ras som väntar på att få komma upp till ytan och ta den i besittning. Men även den föreliggande spökhistorien innehåller en synnerligen steampunkig apparat, som beskrivs så här:

”Vi stötte inte på några svårigheter när vi öppnade den första lådan i järnkassaskåpet; men hade stora problem med att öppna den andra: den var inte låst, men den stod emot alla ansträngningar, tills vi körde in spetsen på ett huggjärn i springan. När vi således dragit ut den fann vi en ytterst egendomlig apparatur i finast tänkbara skick. Ovanpå en liten, tunn bok, eller snarare skrivtavla, stod ett fat i kristall placerat; detta fat var fyllt av en klar vätska, – på denna vätska flöt en sorts kompass, med en nål som hastigt rörde sig fram och tillbaka; men istället för de vanliga märkena på en kompass fanns sju egendomliga figurer, inte helt olika de som astronomer använder för att denotera planeter.”

Den här apparaten borde någon ta på sig att bygga lagom till nästa steampunkfestival. Själv är jag dålig på den praktiska delen av steampunkkulturen. Jag har bara min fez och så förstås min ångdrivna, flygande moské bland molnen, som jag inte konstruerat själv…

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s