Fezen och den bisarra basaren

Pulp, fezI den här bloggen Nya Il Convito försöker vi utforska fezen som symbol, det vill säga ”fezens filosofi”. Det är ett outtömligt ämne eftersom fezen är så pass mångtydig och till och med motsägelsefull, och vi kan inte mer än att bara skrapa på ytan. Fezen är varken god eller ond; den är snarare kaotisk. I den magiska världen skulle fezen varken motsvararas av vit eller svart magi, utan av kaosmagi. Den kan symbolisera det mörka och hotfulla Orienten, en gotisk orientalism, som hos den återuppväckte trollkarlen Ardath Bey i filmen The Mummy (1932), en karaktär som sannolikt stått som förebild för Amir Kairo i Ola Skogängs serie om Theos ockulta kuriositeter. Samtidigt kan fezen symbolisera det gemytliga, förbindliga och farbroderliga, som hos Herr Omar i Ture Sventon eller Sallah i Indiana Jones. Denna sida av fezens symbolik förknippas också med fezen när den bärs som rökhatt av västerländska gentlemän. I detta sammanhang förknippas den ofta med lärdom och excentricitet, som hos den upsaliensiske slavisten Alfred Jensen och otaliga andra. I Granadas teveserie om Sherlock Holmes med geniet Jeremy Brett i huvudrollen, enligt min mening den bästa som gjorts, får vi se en ledig dr Watson i fez. Där finns också ett annat besläktat drag: det spexiga. Fezen som plagg i spex, varieté och cirkus, som hos komikern Tommy Cooper. Den amerikanske fantasy och science fiction-författaren Fritz Leiber (1910-1992) var en viktig stilbildare i sword and sorcery-genren inom fantasylitteraturen, främst med sina pikareskartade noveller om Fafhrd och Gråkatt, en vikingalik barbar och en misslyckad trollkarlslärling som försörjer sig på tjuveri och legosoldatuppdrag i och runt den myllrande staden Lankhmar. Paret uppträder i novellen ”Bazaar of the Bizarre”, som publicerades första gången i tidskriften Fantastic Stories of Imagination 1963. En natt i Lankhmar kallas Gråkatt och Fafhrd av sina mästermagiker Ningauble of the Seven Eyes och Sheelba of the Eyeless Face, för att få ett uppdrag. De ska ta sig in i The Plaza of Dark Delights för att förstöra en basar som inrättats där av The Devourers eller ”Slukarna”, en utomjordisk ras som genom hypnos får kunderna att köpa värdelösa varor till skyhöga priser. Basaren, ja, här finns ett annat sätt att använda fezen, som symbol för en klichébild av den ”orientaliska basarkulturen” med dess sirliga köpslående med inslag av lismande, flört, halvfalsk artighet och glidande på sanningen. Något av denna ”basarism” har även färgat av sig på den genuine Herr Omar. Vi har den dock i högre grad företrädd av karaktären Abdul Ben-Hassan i cyberpunkfilmen Blade Runner (1982), egyptiern som tillverkar utsökta ormreplikanter. En av dessa hade han sålt till androiden Zhora; hon använde den i sina dansnummer. Detta visar att fezen även passar i futuristiska sammanhang. Dess möjligheter tycks oändliga, eller, som den elfte doktorn säger i teveserien om Doctor Who, han som kan resa i tid och rum: ”I wear a fez now, fezzes are cool.”

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

2 reaktioner på ”Fezen och den bisarra basaren

  1. Pingback: Muslimska punkare – och filmhjältar | Nya Il Convito

  2. Pingback: Pulpig profet som kom med en ny Koran | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s