Steampunk-Aguéli läser dikter av Lupina Ojala

SPA läser Lupina OjalaDen här bloggen heter Nya Il Convito efter den gamla Il Convito/Al-Nadi, en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Den svenske målaren och sufin Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Sufi kan betyda flera saker, men oftast menar man en muslimsk mystiker. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör Aguéli och saker som rör Uppsala.

När jag sätter på mig min fez och uttalar formeln ”Abrahadabra” förvandlas jag till Steampunk-Aguéli. En fez räcker inte för att kvalificera som steampunkare invänder någon. Jag håller med, därför har jag också en ångdriven, flygande moské. Men den är för stor för att synas i bild. Men den ser ut som en mindre modell av de kupolförsedda byggnaderna i Alamut i filmen Prince of Persia: The Sands of Time (2010). Moskén har ett stort bibliotek av sällsynta arabiska magiböcker, däribland Necronomicon. Kapten Nemo har sin ubåt, Steampunk-Aguéli har sin moské bland molnen.

Den 28 december 1991 blev Lukas Moodysson intervjuad i tidningen Dag. “Ja vad jag hoppas – och tror – på”, sade han, ”är att man skall återgå till det som är poesins ursprungliga form: sången, trollformeln, besvärjelsen. Att vi återigen låter det handla om att skydda sig, om magi, exorcism, voodoo.”

Och det är precis vad Lupina Ojala har gjort i Besvärjelser ristade i trä och sten (2013), en diktsamling som återknyter till diktens magiska funktioner. Dikterna uttrycker diktjagets vilja om att skada eller skydda någon som älskas eller hatas: ”jag arbetar med magi//i nattens dunkel”. Det är dikter i Hekates snarare än i Apollos tecken.

I dikterna förekommer också en identifikation med olika mytiska väsen och sagofigurer, som leder oss långt bort från vår egen vardag, men där finns också andra helt moderna inslag, som skapar intressanta kontraster. Detta liksom att vissa stycken är eteriska och sensuella medan andra är hårda och fasta, leder till en växling av temperament som underhåller läsarens uppmärksamhet. Där finns också stundtals en humoristisk ton som tjänar som comic relief.

Den sista dikten heter ”Besvärjelser” och är kanske den som tydligast uppfyller Moodyssons önskan om en dikt som återgår till ”sången, trollformeln, besvärjelsen”. Dikten är driven av ett inre tvång till resning, upprättelse. Alla människor, tror jag, bär på en känsla av kränkning. Detta oavsett hur ödets lotter har fallit i livet, om vi är rika eller fattiga, sjuka eller friska. Vi är alla kränkta av livets villkor: döden. Därför kan vi nog alla känna igen oss i denna upproriska sång.

Som upsaliensare fastnar jag för raden om ”vårfest med flammande bål”. Valborg är vår största högtid, då mot gryningen en och annan besvärjelse säkert uttalas av ensamma vandrare, som tittar ner mot Fyrisåns svarta vatten, och kanske ristas någon i trä och sten. En olyckligt kär, en som svikits av en vän eller en som är utan pengar och inte kunde vara med på festen.

Vem är Steampunk-Aguéli? Läs mer här och här

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s