Den vita araben

Den vita arabenDen här bloggen heter Nya Il Convito efter den gamla Il Convito/Al-Nadi, en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Den svenske målaren och sufin Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Sufi kan betyda flera saker, men oftast menar man en muslimsk mystiker eller esoteriker. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör Aguéli och saker som rör Uppsala.

Aguéli var arabofil och älskade det arabiska språket. Han kom att behärska det på samma nivå som de lärdaste bland araberna. Han skrev mycket avancerade artiklar med ledig hand och en fin handstil. Han översatte Rabelais till arabiska! ”Jag har en varm tillgivenhet för detta språk”, skriver han i ett brev. ”Orden äro små poem, morfologins teckning och frasernas konstruktion bildhuggarkonst. Detta folk har ej behov av att skapa plastisk monumentalkonst. Det har sitt språk.”

Min egen arabofili, kärlek till det arabiska, började tidigt. Redan på högstadiet ville jag följa med de arabisktalande elevernas hemspråksundervisning, men fick inte. Sedan började jag bedriva självstudier. Jag kan alfabetet och har memorerat några kapitel ur Koranen. Men min arabofili är inte bara begränsad till den islamiska traditionen utan omfattar många olika uttryck för den arabiska kulturen och det arabiska språket, även den förislamiska traditionen, de kristna, fritänkarna och kättarna. Den förislamiska, arabiska mytologin, och även historien, är en outtömlig källa att ösa ur för en kreativ arabofil. Vi har den lärda Zenobia (se målningen nedan av Herbert Gustave Schmalz), drottningen av Palmyra i Syrien, som stod upp mot Rom – och gick under. Något som intresserar mig är hur araber och arabisk kultur skildras i västerländsk litteratur, film och konst, särskilt populärkultur.

Man skulle kunna tro att min arabofil har med något arabiskt påbrå att göra. Så är det inte. Min biologiske far kom från Iran, han gick bort 2008, och min adoptivfar, han som uppfostrat mig sedan födseln, och som jag kallar pappa, kommer från Kenya i Östafrika. Min mor är svenska, från Alsens socken i Jämtland. Pappa föddes på ön Mombasa. Där tillbringade jag några år i min ungdom och bedrev självstudier i både swahili och arabiska. Jag lärde mig även en del somaliska.

Som icke-arabisk arabfil har jag ibland känt mig som en ”vit arab”. När jag därför hittade pojkboken Den vita araben – som kunskapare i Central-Afrika i en boklåda i Uppsala, köpte jag den direkt. Den visade sig vara skriven av den mycket produktive engelske pojkboksförfattaren Percy F. Westerman, och översatt till svenska av Styrbjörn Melander. Tryckt i Stockholm 1934. Originalet The White Arab gavs ut 1933.

På omslaDrottning Zenobiaget till Den vita araben syns en europeisk yngling i arabisk mundering på en vit springare. Det skulle kunna vara Lawrence av Arabien, och det är förmodligen han som är förebilden. Bredvid den beridne hjälten står en riktig arab, ödmjukt bugande. Ynglingen, som heter Denis Hornby, är mycket ung, bara nitton år, men har stora språkkunskaper. Det beror på att han är äldste son till en engelsk officer som tjänstgjort i Sudan: ”Han var fullt hemmastadd i arabiska och swahili, och han kände till de flesta av de dialekter, som talas av Sudans befolkning.”

Mig veterligen talas inte swahili i Sudan, men det är inte mycket i den här berättelsen som är historiskt korrekt. Hur som helst väljs han ut på grund av sina speciella kunskaper och skickas på ett uppdrag till Sudan. ”Mr. Hornby, ni måste tala, tänka och leva som en arab”, blir han tillsagd. Och det lyckas han med:

”Denis såg fullkomligt ut som en arab. Ingen rakkniv hade fått vidröra hans ansikte på nära två månader, och resultatet hade blivit ett tjockt svart skägg. I sin fladdrande vita dräkt liknade han, där han skred fram med högburet huvud, en scheik eller beduin av högre klass.”

I romanen pågår en tävling om inflytande i Sudan mellan Storbritannien och Sovjetunionen. Ryska spioner smugglar in vapen och försöker uppvigla muslimerna i regionen till ”heligt krig” mot engelsmännen. Det blir Hornbys uppgift att stoppa dem:

”Om allt ginge efter den uppgjorda planen, skulle snart revolutionen utbryta i Afrika för så vitt intet gjordes för att hindra den olagliga importen av vapen och kanske den ännu farligare propagandan.”

Den unge hjälten är nära att avslöja sin arabiska förklädnad när han ligger i feber och talar i sömnen på engelska. En vän, även han förklädd till arab, häller i honom opium för att han ska tystna. När man undrar vad det är för underligt språk han talar – är det måhända de otrognas språk? – skyller vännen på att en engelsktalande djinn, en ande, som bemäktigat sig honom.

Ett ganska underhållande stycke är när en konflikt uppstår på grund av att de ateistiska ryssarna inte visat islam tillbörlig respekt, vilket kommer i vägen för en allians mellan den rättrogna ”wadeshistammen” och kommunisterna.

Konstnären Ivan Aguéli var visserligen arabofil, och sökte ljuset i Egypten, men senare i livet längtade han hem till mörkret, snön och skogen. Läs mer här. Så är vi människor, vi är mera både och än antingen eller, och kan rymma många till synes olika intressen, lidelser, stämningar och till och med identiteter. Det är fullt möjligt att älska både det nordiska och det arabiska, både vikingar och araber, eller varför inte ”vikingaaraber”? I en pseudovetenskaplig essä i min tidskrift Minaret (3-4/2008) drev jag tesen att en grupp vikingar kan ha varit anhängare av Muhammeds lära. Dessa torde ha kunnat lite arabiska.

Läs även:

Min pappa hade också fez
Négritude, migritude, islamitude
Svart Athena, svart Oidipus
De muslimska vikingarna

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s