Fezen som steampunk och cyberpunk

Abdul ben HassanDen här bloggen heter Nya Il Convito efter den gamla Il Convito/Al-Nadi, en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Den svenske målaren och sufin Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Sufi kan betyda flera saker, men oftast menar man en muslimsk mystiker eller esoteriker. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör Aguéli och saker som rör Uppsala. Aguéli tyckte om att ha fez. Konsthistorikern Axel Gauffin, författare till den stora monografin i två band, Ivan Aguéli. Människan, mystikern, målaren (1940-41), berättar: ”Redan genom sitt yttre, den röda fezen och den vida slängkappan, stack han av mot sin omgivning, ej minst när han valt sin älsklingsställning, sittande på golvet med korslagda ben.”

Det händer att jag själv uppträder som en reinkarnation av Aguéli. Då klär jag mig i mörk kostym och röd fez och kallar mig ”Steampunk-Aguéli”. Mitt alter ego är dock inte en kopia av den historiske Aguéli utan en mörkare version. I stället för en ”vanlig” sufi är han initierad i den galne araben Abdul Alhazreds Hermetiska Orden (AAHO). Abdul Alhazred är i den lovecraftianska mytologin författare till den fasansfulla svartkonstboken Necronomicon, vars arabiska originaltitel är Kitab al-Azif. Han ska ha levt på 700-talet. Lovecraft var liksom Aguéli fascinerad av den ”österländska storslagenheten” i sagosamlingen Tusen och en natt. Som barn kallade han sig till och med muhammedan! I en ny svensk översättning av romanen At The Mountains of Madness (Vid vansinnets berg, sv. övers. Arthur Isfelt, Alastor Press, 2009) hittar vi denna självbiografiska anteckning.

”Av alla unga hedningar var jag den mest obotfärdige. Söndagsskolan – som jag skickades till när jag var fem – gjorde inget intryck på mig; (även om jag älskade den gamla georgianska behagfullheten hos min mors barndomskyrka, den imponerande First Baptist, rest 1775) och jag chockerade med alla mina hedniska yttranden – kallade mig till en början muhammedan och sedan romersk hedning. I skogarna byggde jag altaren till Pan, Jupiter, Minerva och Apollon, och offrade små föremål i doften av rökelse.”

SPA20Ordet ”muhammedan” behöver inte vara nedsättande. Det kan användas för att visa att man inte talar om det historiska, faktiskt existerande islam utan om ”föreställningar om 1800-talets västerländska föreställningar av islam”, det vill säga ”steampunkislam”. Jag har också dammat av begreppet i ett annat sammanhang: för att betona det personliga i en människas trosuppfattning. I intervjuer i media i samband med utgivningen av min diktsamling Tregångare (Ruin förlag 2005) brukade jag på frågor om min muslimska tro smått ironiskt svara att ”jag är muhammedan, inte för att profeten hette så, utan för att jag heter så”. Med det ville jag visa att mitt sätt att vara muslim var högst personligt och inte helt identiskt med någon annans sätt. För att ytterligare tydliggöra den meningen kan jag ibland anpassa stavningen av muhammedan efter mitt personnamn, det vill säga med ”o” i stället för ”u”, och bara ett ”m”: mohamedan.

Steampunk-Aguéli bär en röd ring, som han använder för att behärska demoner. Om den verklige Aguéli följde ”den högra handens väg”, så följer Steampunk-Aguéli ”den vänstra handens väg”. Vad är den vänstra handens väg? I boken Lords of the Left-Hand Path. Forbidden Practices and Spiritual Heresies (1997) gör den amerikanske religionshistorikern och ockultisten Stephen E. Flowers nedslag i olika andliga traditioner ur den vänstra handens vägs perspektiv. Den vänstra och högra handens vägar skulle grovt förenklat kunna översättas med inofficiell respektive officiell eller heterodox respektive ortodox religion. I inledningen förklarar författaren att emedan den högra handens väg är teocentrisk (gudscentrerad) så är den vänstra handens väg psykocentrisk (självcentrerad):

”The left-hand path considers the position of humanity as it is; it takes into account the manifest and deep-seated desire of each human being to be a free, empowered, independent actor within his or her world. The pleasure and pain made possible by independent existence are seen as something to be embraced and as the most reasonable signs of the highest, most noble Destiny possible for humans to attain – a kind of independent existence on a level usually thought of as divine.”

Fezen förknippas vanligtvis med en retroestetik som hämtar stoff från 1800-talet och tidigt 1900-tal. Det är excentriska gentlemän i rökrockar och tofflor och en blandning av orientalisk visdom, torr humor och drönarklubbsfjantighet. I Fredrik Lindholms roman Stockholmsdetektiven från 1893 presenteras en karaktär på följande tidstypiska vis: ”Konsuln var iklädd en kort hvit nattrock med blått sidenfoder, på hufvudet bar han en röd turkisk fez och fötterna hade han instuckna i ett par guldbroderade sidentofflor”. Där har vi allt som Åke Holmberg parodierar i karaktären Herr Omar i sina berättelser om Ture Sventon.

Steampunk är en retrofuturistisk estetik, det vill säga det handlar om våra föreställningar om hur 1800-talets människor föreställde sig framtiden, så där passar fezen självklart in. Men fezen är större än retro och retrofuturism; den kan också vara futurism och cyberpunk. I den dystopiska filmen Blade Runner (1982) finns en karaktär som heter Abdul Ben-Hassan. Han påminner om Herr Omar men är betydligt mörkare. Han är egyptier och tillverkar utsökta ormreplikanter. En av dessa sålde han till den jagade androiden Zhora; hon använde den i sina dansnummer.

Skymning öfver UpsalaI min dikt ”Herr Omars antikvariat” förekommer en antikvariatsbokhandlare med den fezbärande gentlemannens alla traditionella attribut, som en symbol för en eskapistisk längtan efter en annan tid, ett annat liv, eller ett dolt annat jag. Den skrevs redan 2006 och publicerades första gången i Upsala Nya Tidning. Den finns med i min allra senaste diktsamling Skymning öfver Upsala, som gavs ut 2013 på Björkmans förlag. Man kan köpa Skymning öfver Upsala för 150 kr + 24 kr i porto genom att sätta in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress.

Alla dikter i samlingen finns också inlästa och utlagda på YouTube här med bakgrundsmusik av den italienske kompositören Giacinto Scelsi. Hans musik är ganska obskyr, liksom han själv. Scelsi vägrade att låta sig fotograferas. De enda bilder som finns på honom är från ungdomen. Som namnteckning använde han en symbol: en cirkel med en horisontell linje undertill. Den enda gång hans musik har fått en större spridning var när den inkluderades i soundtracket till Martin Scorseses psykothriller Shutter Island (2010). Hans musik är stundtals skrämmande på ett lovecraftianskt sätt, som tanken på det lilla skälvande livet i ett till synes oändligt, svart universum.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

En reaktion på ”Fezen som steampunk och cyberpunk

  1. Pingback: Fezen och den bisarra basaren | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s