Svart Athena, svart Oidipus

Mfalme EdipodeDen här bloggen heter Nya Il Convito efter den gamla Il Convito/Al-Nadi, en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Den svenske målaren och sufin Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Sufi kan betyda flera saker, men oftast menar man en muslimsk mystiker. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör Aguéli och saker som rör Uppsala.

Aguéli var arabofil och älskade det arabiska språket. Han kom att behärska det på samma nivå som de lärdaste bland araberna. ”Jag har en varm tillgivenhet för detta språk”, skriver han i ett brev. ”Orden äro små poem, morfologins teckning och frasernas konstruktion bildhuggarkonst. Detta folk har ej behov av att skapa plastisk monumentalkonst. Det har sitt språk.”

Men Aguéli studerade också många andra språk, både europeiska och orientaliska, klassiska och moderna. Han läste faktiskt även swahili. Som arabofil torde han ha uppskattat att omkring fyrtio procent av bantuspråket swahilis ordförråd kommer från arabiskan. På hans tid var nog andelen ännu större, särskilt bland de lärde, poeterna och teologerna, vilka satte en ära i att briljera med arabiska språkfärdigheter. Swahili skrevs med arabiska bokstäver.

Ivan Aguéli beundrade Stanley, dr Livingstones undsättare, och drömde om att själv bli upptäcktsresande och ta sig till ”det svarta Afrika” i New York Herald-korrespondentens fotspår. Han studerade språk, etnografi och botanik som förberedelse, och var ett tag väldigt nära att fara från Egypten till Zanzibar, ”med några araber”. Men resan blev aldrig av. ”Men just som båten skulle gå”, skriver han, ”så fingo vi oroliga nyheter från havet.”

Aguéli svärmade för svarta människor och fann dem särskilt sköna. Det kan delvis bero på hans swedenborgianism – han var en ivrig anhängare och flitig student – då ju Swedenborg ansåg att de svarta, afrikanerna, hade undervisats i gudomliga hemligheter av änglarna. De svarta tänker därför mer andligt och med sitt inre än andra folk. År 1748 berättar Swedenborg i sin Diarum Spirituale om hur han råkat afrikanska andar, som har lika vita själar som de har svarta kroppar. Han menar att fler afrikaner än vita kommer in i himlen. På andra ställen i sina skrifter hyllar han afrikanernas fromma karaktär och påstår sig veta att det i det inre av den mörka kontinenten finns människor som tror på samma läror som han själv förkunnar, vilka de mottagit av direkt av änglar.

AgueliI ett brev till modern, skrivet i augusti eller september 1908, delger Aguéli sina planer att göra ”briljanta affärer” med trä, bomull och kaffe, men också en plan av en annan natur: att gifta sig med en svart kvinna, ”en abyssinska”, det vill säga en etiopiska. Om han någonsin förverkligade denna sin äktenskapsplan vet vi inte besked.

”Jag vill gifta mig o. just med en abyssinska, som är mycket vacker o. mycket snäll, fastän mörk i skinnet. Som i Salomos höga visa (I kap. vers 5-6). Det är hon som talat med mig om sitt fosterland, o. dess näringar. Du skall inte inbilla dig att man äter folk fastän man är brun som tobak. Abyssinierna äro ett präktigt folk o. dess kvinnor äro de bästa o. vackraste på jorden, fastän mörkhyade.”

Numera studerar jag swahili vid Uppsala universitet. Jag är dock inte nybörjare utan har bedrivit självstudier i många år. Mitt intresse beror till stor del på att min pappa kommer från Kenya. Han adopterade mig som liten och varit min pappa sedan dess. Min biologiske far, med vilken jag har haft mycket liten kontakt, var iranier; han gick bort 2008. Pappa föddes i hamnstaden Mombasa men familjen härstammar från den gamla swahiliaristokratin (waungwana) på ön Lamu i Indiska oceanen, Kenyas norra kust. Lamu har varit, och är det i viss mån fortfarande, ett viktigt centrum för islamisk lärdom och swahilisk kultur. Den är särskilt känd för de stora mawlid-festligheterna som hålls varje år för att fira profeten Muhammeds födelsedag.

Pappa erhöll ett svenskt stipendium och kom i juni 1966 från Kenya till Uppsala för att studera marklära vid geovetenskapliga institutionen. Han utbildade sig sedermera till agronom. Jag har skrivit om hans första tid i Sverige och om vår relation i dikten ”Min pappa, kung Lear”, som publicerades första gången i samlingen Skymning öfver Upsala (2013). Alla dikter finns inlästa och utlagda på YouTube här.

På Karin Boye-biblioteket där jag har min studieplats finns det faktiskt några hyllor med litteratur på swahili. Där har jag gjort en del fynd, till exempel en översättning av den grekiska tragedin Kung Oidipus, på swahili Mfalme Edipode, utgiven av Oxford University Press 1971. Det kan vara värt att notera att Aguéli föredrog grekiska framför latin. I ett långt brev på franska till Richard Bergh den 4 januari 1916, skriver han: ”Jag kan inte ännu grekiska men studerar det, och detta språk har slutligen börjat intressera mig mer än latinet. Grekiskan har något, jag vet inte vad, förföriskt med sig.”

Hur förförisk hade han inte funnit denna översättning från grekiska till ett afrikanskt språk? Och det är mer än innehållet som är märkvärdigt med denna skrift. Illustrationen på omslaget, gjord av den engelske konstnären Terry Hirst, visar en grekisk kung med afrikanska drag. I sitt förord påvisar översättaren, tanzaniern Samuel S. Mushi, det han menar är likheter mellan grekiska och afrikanska myter. Det är förmodligen denna likhet bilden vill förmedla, och kanske finns där också tanken att man genom att avförfrämliga, alltså afrikanisera, den grekiska kulturen, så skulle den bli lättare att ta till sig för afrikaner.

Svart AthenaMen kanske vill bilden också lämna ett bidrag till debatten om den grekiska kulturens utomeuropeiska rötter i Asien och Afrika. Idag är det allmänt accepterat att viktiga influenser kom från Egypten och Mesopotamien. Den amerikanske lingvisten och statsvetaren Martin Bernal går i sin bok Svart Athena (1997) så långt som att hävda att den klassiska kulturen i allt väsentligt är afroasiatisk. Hans teser har blivit häftigt debatterade. Kungen på omslaget skulle kunna tolkas som en konstnärlig gestaltning av Bernal idé: en svart Oidipus.

Tragedi har av Mushi översatts till maigizo ya huzuni, sorgespel, och komedi till maigizo ya vichekesho eller skrattspel. I förordet beskriver han översättningens vedermödor. Han upprepar den banala sanningen att en exakt översättning är omöjlig att åstadkomma: ”Kutafsiri si kazi rahisi; na hakika, tafsiri yoyote, hata ile inavyokaribiana na kilele cha ukamilifu, huwa na dosari ya namna fulani.” Det är intressant i sammanhanget att det ord han använder för att översätta är kutafsiri, är ett arabiskt låneord med den ursprungliga betydelsen att tolka.

Översättaren konstaterar vidare att de grekiska dramerna numera inte uppförs på samma sätt som de gjorde när de tillkom, det vill säga utomhus och i samband med religiösa fester och så vidare. Han menar att det också skulle fungera utmärkt att uppföra dem med afrikanska skådespelare, afrikanska kläder och med afrikansk rekvisita. Vad kung Oidipus säger, menar Mushi, skulle ha kunnat sägas av kung Mirambo av Tabora, Mutesa av Uganda, Shaka av Zululand och andra:

”Kusema kweli, hakuna anayelazimika kuiga maonyesho ya Wagiriki wa kale. Maigizo huwafaidi zaidi waskilizaji na watazamaji kama yakionyeshwa katika hali inayoambatana na utamaduni wao au hali inayonyesha mazoea yao na jinsi wanvyoishi katika mazingira yao. Mfalme Edipode aweza kuwa Mwafrika, akivaa kama Mwamfrika, na akisema katika jukwaa liliopambwa kwa sanaa za Kiafrika na kuzungukwa na mazingira ya Kiafrika. Maneno asemayo si mageni sana; yangeweza kusemwa na Mirambo wa Tabora, Rindi wa Moshi, Mazengo wa Dodoma, Mkwawa wa Iringa, Mutesa wa Uganda, au Shaka, Mfalme wa Wazulu. Wachejazi wengine, hali kadhalika, wanaweza kufanywa Waafrika. Ndiyo kusema tafsiri ya maneno peke yake haitoshi; sharti hali zote za kuutolea mchezo huu zitafsiriwe pia. Ikiwa masawazisho hayo yatafanywa, basi mchezo huu utaweza kusisimua watazamaji wetu kama ulivyowasisimua watazamaji wa Athens nyakati za Sofokile.”

I den swahiliska översättningen av Kung Oidipus finns mycket att hämta för swahilistudenten, och förordet innehåller som sagt en del tänkvärda saker. Men jag anser att man mycket väl kan sätta upp pjäsen med vita skådespelare och traditionella grekiska kläder, fastän de talar swahili. De flesta afrikanska romaner, med afrikanska karaktärer, är ju skrivna på franska och engelska. Vad innebär förresten kuvaa kama Mwamfrika, ”att klä sig som en afrikan”? På Zanzibar och den övriga swahilikusten där majoriteten är muslimer är den traditionella klädseln för män kanzu och kofia, lång skjorta och mössa, och för kvinnor buybuy, ett svart plagg ganska likt chadorn som bärs av kvinnor i Iran.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

En reaktion på ”Svart Athena, svart Oidipus

  1. Pingback: Den vita araben | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s