Alla kenyaner är inte svarta, Ken Ring!

Pappa på Duke GloucesterI en artikel i Dagens Nyheters lördagsmagasin, ”Ken Ring på mammas gata” (20/9 2014), intervjuas artisten Ken Ring med anledning av sin självbiografi Livet. Ken Ring är svensk, född och uppvuxen i Sverige, men med kenyanskt ursprung på sin mors sida. Vid intervjutillfället befinner han sig på besök i hennes hemland. Jag är inte särskilt intresserad av rapmusik, men jag är desto mer intresserad av Kenya eftersom jag är adopterad och fostrad av en kenyansk far och är gift med en kenyansk kvinna. (Min mor är svenska och min biologiska far är iranier). Därför reagerar jag när Ken Ring kommer med ett felaktigt påstående. Till intervjuaren, som besöker Kenya för första gången, säger han: ”Du kommer märka en sak, som jag upptäckte första gången jag kom hit: Alla här är svarta.”

Alla kenyaner är inte svarta, Ken Ring! Kenya är en mångetnisk, mångkulturell och mångreligiös nation. Det är förvisso sant att majoriteten skulle kunna räknas in i kategorin svarta, men det är skillnad på många och alla. Det finns en någorlunda ljushyad minoritet, man skulle kunna kalla dem ”färgade”, som består av delar av swahilifolket på kusten och öarna, araberna, indierna, balucherna och andra.

Det är märkligt att Ken Ring gör ett sådant felaktigt påstående eftersom han har vistats en del i kuststaden Mombasa där han även har byggt en semesterbostad. Det kan inte ha undgått honom att en icke negligerbar del av befolkningen svårligen skulle kunna betraktas som svarta.

För inte så länge sedan kunde Mombasa betraktas mera som en indisk än en afrikansk stad. Det var före självständigheten 1964 och den därpå följande stora inflyttningen av svarta från fastlandet. När Adrian Conan Doyle, son till den mera kände Sherlock Holmes-författaren Arthur Conan Doyle, besökte Mombasa på 1950-talet tyckte han att staden hade en påtagligt indisk prägel: ”Det var som om jag hade råkat vilse någonstans under resan och anlänt till Indien istället för till Afrika”, skriver han i boken Djungel och djuphav (sv. 1956, s. 27). Det verkade ”Indien helt och hållet”. Han såg indier överallt, kvinnor klädda i saris, och atmosfären var mättad med betelkryddor.

OLYMPUS DIGITAL CAMERADet finns fortfarande en stor grupp kenyaner med indiskt bakgrund. Vissa känner sig som utlänningar bosatta i Kenya medan andra ser sig som kenyaner. En del muslimska indier har helt assimilerats i swahilikulturen och deras ursprung lever bara kvar som anekdoter och vaga minnen. Spoken Word-poeten Shailja Patel vill inte kalla sig indiska utan kenyanska med indiska rötter. Hon är bland annat känd för att ha myntat termen ”migritude”, som också är titeln på hennes diktsamling Migritude, utgiven på svenska av Celanders förlag 2012. Shailja var gästförfattare vid Nordiska Afrika-institutet i Uppsala 2009. Läs mer här

Det händer att jag får frågan hur mina barn kan vara ”vita” när min fru är från Kenya. Frågan bottnar i den felaktiga föreställning, som Ken Ring nu är med och sprider, om att alla kenyaner skulle vara svarta. Min fru har liksom många andra i kuststäderna en blandad arabisk, afrikansk och indisk härkomst. Det är vanligt med äktenskap över etniska gränser. Man förenas av språket swahili och religionen islam. Min fru kommer från ett kvarter i Mombasa som kallas Guraya där många invånare är araber av jemenitiskt ursprung, kallade washihiri (efter hamnstaden Shihr i Jemen) och där de utvecklat ett lustigt språk, kishihiri, som blandar hadhramitisk arabiska och mombasaswahili, vilket de gärna använder när de talar sinsemellan och inte vill att andra ska förstå. Här tuggar man gärna drogen khat, som kallas gat på jemenitisk arabiska, och gati på swahilisk arabiska.

Min pappa föddes i Mombasa men familjen härstammar från den gamla swahiliaristokratin (waungwana) på ön Lamu i Indiska oceanen, Kenyas norra kust. Lamu har varit, och är det i viss mån fortfarande, ett viktigt centrum för islamisk lärdom och swahilisk kultur. Pappa erhöll ett svenskt stipendium och kom i juni 1966 från Kenya till Uppsala för att studera marklära vid geovetenskapliga institutionen. Jag har skrivit om hans första tid i Sverige och om vår relation i dikten ”Min pappa, kung Lear”, som trycktes för första gången i samlingen Skymning öfver Upsala (2013). Alla dikter finns inlästa och utlagda på YouTube här.

På den överste bilden ser man pappa som skolpojke i Duke av Gloucester Higher Secondary School i Nairobi, tidigt 60-tal. Som ni ser är pappa, längst till vänster med glasögon, den enda man skulle kunna kalla svart, och han är ändå inte särskilt svart. Man ser också att två av pojkarna är sikher. Alla är kenyaner.

Läs mer om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

3 reaktioner på ”Alla kenyaner är inte svarta, Ken Ring!

  1. M

    Hej, nej alla med kenyanskt pass är inte svarta. Men, precis som i Tanzania där min familj kommer ifrån, råder stora motsättningar mellan svarta afrikaner och de som är ‘etniska’ indier och araber.

    Ofta får man ju höra från svarta afrikaner att araber och indier ute alls är tanzanier/kenyaner/ afrikaner.

    Motsättningarna beror på den arabiska slavhandeln och den rasism som araber och indier hyser mot svarta afrikaner. Absolut inget romantiskt över dessa ‘blandade’ rasrelationer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s