Lovecraft. Ny del av skräckserien 1000 Ögon

Lovecraft i UppsalaLördagen den 11 september 2010 var det premiär för den första delen av den upsaliensiska skräckserien 1000 Ögon på Seriezonen i Uppsala. Det var den största uppståndelse som den lilla butiken någonsin har haft. I det första äventyret, som hade titeln Tupilak, mötte vi studenten Edgar Nordahl och hans vänner. Sedan dess har serien, som skapades av Jonas Andersson och Daniel Thollin, hunnit uppnå kultstatus.

Tupilak följdes av Hrafnir och Vondur 2011. Året därpå kom en fristående fortsättning, Nyckeln, och den gången fick Jonas och Daniel hjälp av flera skickliga tecknare, som Ola Skogäng, Reine Rosenberg och amerikanen Jeff McComsey. Den femte delen, Fylgia, kom ut 2013. Den var mer ambitiös än de tidigare, ett 60-sidigt seriealbum med hårda pärmar utgivet på Albumförlaget. Den senaste delen, Lovecraft, även den ett hårdinbundet album utgivet på samma förlag, släpptes på årets kulturnatt och blev den största framgången hittills. Andersson och Thollin signerade två hundra exemplar!

Den här bloggen heter som bekant Nya Il Convito. Den gamla Il Convito/Al-Nadi var en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Målaren och mystikern Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör konstnären Aguéli och saker som rör Uppsala.

En viktig byggnad i 1000 Ögon, och som förekommer i samtliga delar, är Domkyrkan. I den första delen blir katedralen omfamnad av ett stort antal slemmiga tentakler. När Ivan Aguéli besökte Uppsala våren 1897 tog han in på Hotell Oden, som låg i hörnet Drottninggatan/Nedre Slottsgatan, på den plats där Hantverksföreningens hus nu står. En ungdomskamrat berättar att Aguéli föredrog Helga Trefaldighet, även kallad Bondkyrkan, framför katedralen.

”Aguéli sysslade icke med målning i Uppsala. Han resonerade bara om färger och motiv. Domkyrkan fann aldrig nåd för honom. Men Trefaldighetskyrkan tyckte han om.

– Ser du, sade han en dag, vad den där stora domkyrkan ser liten ut, och den lilla bondkyrkan verkar stor. Det är uppkomlingen, som vräker sig mot gammal, verkligt förnäm adel.”

Men det var inte estetiska skäl som hindrade Aguéli från att avlägga visit i Swedenborgskoret och hedra sin lärare – Aguéli var swedenborgare. Liket hade inte kommit dit än. Swedenborg dog i London 1772 och begravdes i den svenska kyrkan i Wapping. Då denna kyrka skulle rivas tidigt 1900-tal, blev kvarlevorna högtidligen fraktade till Sverige med ett örlogsfartyg. En sarkofag ställdes in i koret. Men det var något som inte stämde. Skallen var utbytt. I den förra delen av 1000 Ögon, Fylgia, kretsar intrigen kring Swedenborgs försvunna skalle. Manus skrevs av den upsaliensiske rollspelskonstruktören och fantasyförfattaren Anders Björkelid.

Den sista delen heter alltså Lovecraft och består av fyra serieberättelser baserade på lika många noveller av den amerikanske skräckförfattaren H. P. Lovecraft: ”Shadow over Insmouth”, ”The Hound”, ”The Shunned House” och ”Statemant of Randolph Carter”. Men det lovecraftianska inslaget är egentligen inget nytt i 1000 Ögon-serien, utan har funnits med som underliggande stämning ända från början, vilket skaparna också uppgett i intervjuer. När vi talar om lovecraftianska berättelser som tilldrar sig i Uppsala vore det snudd på en synd att inte nämna Björkelids tre scenarier skrivna för rollspelet Call of Cthulhu, den så kallade Upsalasviten. Den är relativt okänd, men åtnjuter hög subkulturell status bland en liten krets rollspelskonnässörer. Man spelar olika karaktärer som ska lösa gåtor i ett lovecraftianskt universum förlagt till det tidiga 1900-talets Uppsala.

Necronomicon i SverigeEn bok man inte kan förbigå i sammanhanget, en slags föregångare till 1000 Ögon, är antologin Necronomicon i Sverige, som kom ut 2002. Jonas Andersson var med redan då med några fina illustrationer. I ett förord av litteraturhistorikern Mattias Fyhr, expert på Lovecraft, tar han upp hur Lovecraft gör gränsen mellan verklighet och fiktion suddig. Han väver samman sina påhittade berättelser med verkliga händelser och platser, och som exempel på detta anger Fyhr Lovecrafts historik över den fiktiva svartkonstboken Necronomicon. I denna skriver Lovecraft in verkliga personer, som bl a påstås ha ägt eller översatt boken. Det ger läsaren en upplevelse av att boken verkligen existerar.

Redaktören Rickard Berghorn fortsätter Lovecrafts historik över boken genom att redovisa Necronomicons svenska öden i antologins inledande essä ”Necronomicon i Sverige”. Vi får möta Linnélärjungen Peter Forsskål, Strindberg och det upsaliensiska universalsnillet Rudbeck. Uppsala och universitetsbiblioteket Carolina Rediviva finns förstås med:

”Under åren i början av 1800-talet står nästa uppgifter om Necronomicon att finna. En medicine studerande vid Uppsala universitet sägs år 1802 ha fått tillfälle att i universitetsbiblioteket studera Necronomicon. Detta är givetvis synnerligen intressant och visar att detta kunskapsnav i sina hyllor haft den bok vi nu intresserar oss för. Jag har upprepade gånger försökt nå kontakt med universitetsbiblioteket med undran om boken ännu finns att få tag på, dock utan att någon gång få svar. Vid ett besök kunde jag dock inte finna den i deras kataloger, vilket förvisso kan ha berott på att jag blev avbruten av bibliotekarier som av svårförståelig anledning ville ha bort mig från biblioteket.”

Även uppsalaprofilen Dag Hammarskjöld kopplas till Necronomicon:

”Visserligen har jag gjort några halvhjärtade försök till efterforskning. Men när bibliotekspersonal vid våra universitet får veta mina avsikter, blir de ovänliga och ohjälpsamma; en attityd som också mött mig när jag i samband med detta har ställt frågor till släktingar om Dag Hammarskjölds mysticistiska intressen och studier av ’en uråldrig skrift från Damaskus’.”

Berghorns essä, som publicerades första gången i tidskriften Minotauren i december 2000, är både intelligent och underhållande. Strindberg sägs ha mött Aleister Crowley och infernokrisen hade en dimension som knappast återfinns i någon befintlig litteraturvetenskaplig avhandling.

Uppsala nämns även flera gånger i Ola Svenssons essä ”M. R. James: Necronomicon på spåren”. Enligt Svensson ska författaren M. R. James (1862-1936) ha besökt Uppsala och Carolina (som benämns ”Uppsala bibliotek”) år 1901 för att titta på gamla handskrifter. James tog in på ett hotell (Hotell Oden? Samma hotell som Aguéli våren 1897) och de andra gästerna som bodde vägg i vägg med honom skrämdes då de på natten fick höra märkliga ljud följt av hans springande steg. När de gick in hans rum upptäckte de att hans skor var kvar och att han med krita ritat arabiska tecken på skrivbordet.

”Tanken på James springande barfota på Uppsalas gator mitt i natten hade kanske kunnat vara en smulande roande för sällskapet om det inte hade varit för det som verkligen fick dem att häpna av förvåning …”

Jonas och DanielDe arabiska tecknen förklaras av att Necronomicon ursprungligen skrevs på arabiska, och på det språket kallades den Kitab Al-Azif. ”Kitab” är ett verkligt arabiskt ord och betyder helt enkelt ”bok” medan ”al-azif” är ett påhittat ord som sägs användas av araberna för att beskriva det nattliga ljud, frambringat av insekter, som ska likna demonernas tjut. Boken innehåller vetande om de gamla gudarna Cthulhu, Nyarlathotep, Yog-Sothot, Azathoth, Hastur med flera. För mig som arabofil, en vän av det arabiska, gör förstås kopplingen till det arabiska Lovecrafts mytologi särskilt tilltalande. Den hemska boken sägs vara författad av den galne araben Abdul Al-Hazred. Lovecraft läste Tusen och en natt som barn och namnet Abdul Al-Hazred var från början en pseudonym för honom själv. Någon har framlagt åsikten namnet är konstruerat av meningen ”All-Has-Read”.

I en av berättelserna i det nya Lovecraftalbumet, ”The Statement of Randolph Carter”, nämns ”Den galne arabens bok”, vilket tilltalar mig som arabofil, och i en annan berättelse, ”The Hound”, förekommer Gamla kyrkogården i Uppsala, vilket tilltalar mig både som upsalaromantiker och gravdyrkare. Vi får också se en bit av studentgettot i Flogsta och flera andra platser. Mer tänker jag inte avslöja.

Läs min intervju med Jonas Andersson här
Läs min intervju med Anders Björkelid här

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

En reaktion på ”Lovecraft. Ny del av skräckserien 1000 Ögon

  1. Pingback: Nattens jägare. En ny uppsalaroman | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s