Landet Annien och Gårdagens värld idag igen. En bra blogg och en bra podd

Shadows over Baker StreetDen här bloggen heter Nya Il Convito efter den gamla Il Convito/Al-Nadi, en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Målaren och sufin Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Sufi kan betyda flera saker, men oftast menar man en muslimsk mystiker eller esoteriker. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör Aguéli och saker som rör Uppsala.

En blogg som jag följer och som också finns med i Nya Il Convitos bloggroll är den upsaliensiska bloggen Landet Annien, som drivs av den kunniga och mångsysslande, ja, renässansmänniskan Anna Davour, alias Åka. Ivan Aguéli såg i den arabiske mystikern Ibn Arabi (1165-1240), författare till hundratals djupsinniga volymer, ”en filosfiens Leonardo”. Man skulle kunna benämna Åka ”en nördkulturens Leonardo”.

För en tid sedan upptäckte jag hennes podd ”Gårdagens värld idag igen” där hon och maken Andreas Davour pratar om fantasy, science fiction, rollspel med mera. Det senaste avsnittet, nr 12, är gjort med anledning av att Tolkiens trilogi The Fellowship of the Ring har fyllt sextio, och William Gibsons Neuromancer trettio år. Åka skildring av hennes tidiga Ringen-läsning fick mig att ta upp den första delen igen. Jag har redan kommit till sidan 116 och alltså passerat de första 70 sidorna där många enligt de två poddradiopratarna brukar fastna. Lyssna här

Nu noterar jag att Åka har bloggat (7 sep.) om antologin Shadows over Baker Street (2003), en samling Sherlock Holmespastischer som jag känner mig befryndad med då den förenar två av mina favoritvärldar, den lovcecraftianska och den sherlockianska.

”Jag är lite tveksam till att själva upplägget, och en mig närstående person som har läst hela samlingen säger att den inte riktigt håller som helhet”, skriver Åka och jag är benägen att instämma, men konceptet i sig – Cthulhu by gaslight – är helt i min smak och det gör att jag kan ha överseende bristerna.

I Ivan Aguélis efterföljd är jag både islamofil och arabofil och tilltalas därför särskilt dels av den kiplingska novellen ”Tiger! Tiger!” av Elizabeth Bear där vi får möta en arab (som egentligen är afghan) som åkallar Hastur, ”Han som inte bör nämnas”, och dels ”The Adventure of the Arab’s Manuscript” av Michael Reaves.

Novellen av Reaves innehåller två saker som Aguéli uppskattade: opium och gamla arabiska handskrifter. Aguéli var en inbiten opiumbrukare; han prisar drogen som ”glömskans drottning”. Men också gamla handskrifter kunde ha en opiumliknande, berusande effekt på hans sinnen … Sommaren 1917 befinner sig Aguéli i Spanien. Han skriver ett brev till en vän, skulptören Knut Åkerberg:

”Avgudar Spanien. Trivs bättre här än annorstädes i Europa. Då o. då längtar jag till orienten förstås. Det där märkvärdiga opium med mosquéer o. gamla arabiska handskrifter göra en omöjlig för västerlandet.”

Novellen börjar med att Holmes på Baker Street 221B får besök av en afghansk kvinna. Hon bär ett halsband med den islamiska amulett som benämns ”Fatimas hand” och sägs skydda mot det onda ögat. ”… I noticed that she was wearing a single piece of jewelry – an amulet, carved from lapus lazuli into the shape of an open hand, with an eye in the middle of the palm”.

Några andra saker som skymtar förbi i novellen och som förmår roa en arabofil är Den galne araben Abdul Alhazred och hans svartkonstbok Kitab al-Azif eller Necronmicon, samt den försvunna staden Irem, ”öknens Atlantis”, som i Koranen kallas ”de tusen pelarnas stad”. Ett äldre avsnitt av ”Gårdagens värld idag igen” jag vill rekommendera är nr 7 som handlar om Lovecraft. Lyssna här

I sitt blogginlägg nämner Anna Davour bara en av novellerna i samlingen, Neil Gaimans ”A Study in Emerald”, som lyckades vinna en Hugo 2004. Hennes omdöme: ”Och den är inte så tokig, får jag säga.” Själv är jag ett fan av allt Gaiman gör, således även av denna berättelse. Som varande både gravdyrkare och Gaimanfan är jag upp över öronen förälskad i den grafiska romanen A Graveyard Book (2014), som jag just införskaffat och läst.

Den blir inte sämre av att en mörk herre i fez syns på de tre sista sidorna (186-88). Fezen var Ivan Aguélis huvudbonad, vilket självklart gör den viktig för en aguelian. Men fezen är mer än en hatt: den representerar en filosofi, ett sätt att vara, en attityd, som jag benämner ”gotisk muhammedanism”. Det finns ett ordspråk på swahili: ”Waarabu wa Pemba wajuana kwa vilemba”, det vill säga ”Araberna på Pemba känner igen varandra på turbanerna”. Pemba är en ö nära Zanzibar. Det man har på huvudet säger mycket om vem man är.

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

2 reaktioner på ”Landet Annien och Gårdagens värld idag igen. En bra blogg och en bra podd

  1. Tack för berömmet! Det är alltid roligt att märka att det finns läsare och lyssnare där ute.

    Anledningen att jag bara går in på en av novellerna i samlingen är att det är den enda jag har läst – jag håller på att läsa alla noveller som vunnit Hugopriset, och detta är alltså en av dem. Det var alltså inte riktigt avsikten att ge ett väl avrundat omdöme om hela samlingen.

    Just min egen reaktion på Sagan om ringen som trettonåring är nog svår att reproducera, den var ju väldigt personlig. Men kul om du själv har glädje av omläsningen 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s