SVT publicerar min artikel om terrorgruppen Islamiska staten

Anti-IS demoIdag (20/8 2014) publicerade SVT min debattartikel om den vedervärdiga terrorgruppen Islamiska staten som härjar i Irak och Syrien: ”Islamiska staten är islamofober”. Jag förklarar att gruppens ideologi har uppstått ur den strömning inom sunniislam som kallas salafism eller wahhabism. Salafism och wahhabism är två ord som betecknar samma sak. ”Salafism” används av anhängarna själva, det är en konfessionell självbeteckning, medan wahhabism används av utanförstående och kritiker. Wahhabiterna kallar sig själva salafiter som ett sätt att göra anspråk på att de följer de tidiga muslimerna, ”salaf” eller ”föregångarna”. Det är förstås en ideologisk konstruktion. Salaf var inte salafiter. Islam har sedan dess begynnelse uppvisat en mångfald tolkningar.

Ordet ”wahhabism” är en mer objektiv beteckning som visar att det rör sig om en rörelse byggd på en av flera möjliga tolkningar av den islamiska traditionen, vars grundare och viktigaste företrädare var en skriftlärd som levde på den arabiska halvön på 1700-talet: Muhammed ibn Abd al-Wahhab. Det är vanligt inom den islamiska traditionen, liksom för övrigt inom den kristna traditionen (lutheranism, kalvinism m fl), att uppkalla skolor och riktningar efter deras grundare eller mest betydelsefulla företrädare. Nationalencyklopedin använder ”wahhabism” och inte ”salafism” som uppslagsord. Där kan man läsa:

wahhabismen, den strängare formen av den hanbalitiska rättskolan; jfr islamisk rätt (Islamiska rättskolor). Den grundades av al-Wahhab, som inspirerats av traditionen från Ibn Taymiya. Man avvisar allt som betraktas som bida (’innovation’) i religionen; man är bunden av den sunna som var profeten Muhammeds egen, och den första generationen av hans efterföljare ses som normerande föredömen.”

Den första generationen av profetens efterföljare som nämns i NE-artikeln kallas på arabiska ”salaf as-salih” eller ”de rättfärdiga föregångarna”, därav beteckningen ”salafiter”. I artikeln förklarar jag också att wahhabismen kan indelas i två huvudgrupper:

”Den första, som är statsreligion i Saudiarabien, är kvietistisk och ger ideologiskt stöd åt det saudiska kungahuset. Den andra gruppen är militant och har som mål att störta inte bara den saudiska monarkin utan alla regeringar i alla muslimska länder och ersätta dem med ett världsomspännande kalifat, det vill säga en religiös diktatur.

Denna senare typ av salafism, som brukar betecknas salafi-jihadism, ligger till grund för Al-Qaidas och den Islamiska statens ideologi. En av huvudidéerna i både den kvietistiska salafismen och salafi-jihadismen är att majoriteten av världens muslimer egentligen inte är riktiga muslimer och inte ens känner till ’det riktiga islam’. Den islam som har praktiserats i mer än tusen år är i själva verket en förvrängning av profetens budskap. Salafiterna kallar sig själva ’den frälsta gruppen’, den enda grupp som känner till och praktiserar ’riktig islam’.”

Vi hör att Islamiska staten kräver att kristna och jazidier konverterar till islam. Vilken islam? Skulle de bli nöjda om de kristna konverterade till någon shiitisk eller sufisk grupp? Nej, med ”islam” menar de enbart sin egen tolkning av islam: salafismen. Det behöver påpekas.

The IslamistEd Husain var tidigare islamistisk aktivist, medlem i partiet Hizb ut-Tahrir, men lämnade islamismen för en mer liberal och progressiv form av islam med inslag av sufimystik. Han är alltså fortfarande djupt troende. Jag rekommenderar varmt hans självbiografi The Islamist (2007) till alla som vill förstå både wahhabism och den bredare islamistiska rörelsen. Angående wahhabismens två stora läger anmärker han:

”In contemporary Wahhabism there are two broad factions. One is publicaly supportive of the House of Saud, and will endorse any policy decision reached by the Saudi government and provide scriptural justification for it. The second believes that the House of Saud should be forcibly removed and the Wahhabi clerics should take charge. Osama bin Laden and al-Qaeda are from the second school.” (s. 247)

En av de saker i traditionell islam som salafiterna vänder sig emot med avsky är den utbredda helgon- och gravkulten. Helgongravar förekommer i nästan varenda stad och by i alla muslimska länder från Marocko till Indonesien. En annan sak är sufismen, det vill säga islamisk mystik, som hade ett stort inflytande under medeltiden. Därför blir det helt fel när man som vissa bedömare menar att ”Islamiska staten” vill ”tillbaka till medeltiden”. De uppfattar inte medeltiden som en förebild utan som en period av mörker och förfall från ”ursprungsislam”, renad från motsättningar och mångtydigheter, en religion som aldrig har existerat utan är en modern konstruktion.

Helgongravarna är i deras ögon den främsta symbolen för muslimernas avfall från deras föreställning om ”ursprungsislam”. Det är därför de med sådan frenesi och målmedvetenhet ägnar resurser till att utplåna gravarna vart än de påträffar dem. I både Irak och Syrien har ovärderliga historiska byggnader jämnats med marken. Vid sidan av halshuggning, stening och korsfästelse har gravförstörelse blivit ett av den militanta salafismens kännetecken. Där det finns gravförstörelse finns det salafiter. Dessa gravar är vördade av andra muslimer som en del av deras islamiska tro.

Därför, omslag2Terrorgruppen Islamiska staten går inte att skilja från det större problemet, som är salafismen i dess olika varianter. Även i de kvietistiska formerna av salafism finner vi hatet och intoleransen mot andra muslimer och andra religiösa grupper. För att bli av med terrorismen på riktigt krävs att muslimerna gör upp med dess ideologiska rötter. En militär lösning räcker inte.

Det är inte första gången jag publicerar en debattartikel på SVT-Opinion. För ett år sedan, i september 2013, publicerade jag artikeln ”Med Obamas bomber blir Syrien det nya Afghanistan”. Jag menade att ett amerikanskt angrepp mot den syriska regeringen skulle förvärra situation och stärka den salafitiska terrorismen både i Syrien och internationellt.

Mellan 2009 och 2011 kallade jag mig islamist och trodde på en politisk modell grundad på islam. Jag var aldrig salafit, tvärtom var jag en uttalad motståndare till salafismen både då och nu. Hur det kom sig att jag började kalla mig islamist och varför jag sedan helt lämnade islamismen till förmån för sekularismen har jag försökt förklara i två småskrifter, En opieätares bekännelser (2012) och Därför lämnade jag islamismen (2013). Läs om mina böcker här

Bilden överst visar muslimer som demonstrerar mot Islamiska staten.

Läs även Rasmus Fleischers blogginlägg ”Klart att ’Islamiska staten’ är fascister”

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s