Ivan Aguéli, islams bildförbud och kubismen

Yngve Berg, AgueliI inledningen till sin monografi Ivan Aguéli. Porträtt av en rymd (1990), skriver konsthistorikern Viveca Wessel: ”Storheten i Aguélis konst – hans unika förening mellan orientaliskt och västerländskt – har tenderat att hamna i skymundan för hans levnadsöde med dess många exotiska och, för svenska förhållanden, sensationella inslag.”

Detta är ett ganska märkligt påstående. Wessel menar inte bara att Aguéli i sin konst förenar ”västerländskt” och ”orientaliskt” utan denna förening även utgör dess ”storhet”. Vad jag vet finns det ingenting ”orientaliskt” överhuvudtaget i Aguélis konst, om man inte syftar på vissa motiv från Egypten. Men motiven gör inte dessa verk ”orientaliska”, lika lite som Zorns bilder från Alger gör dennes konst till en blandning mellan ”västerländskt” och ”orientaliskt”. Med ”det orientaliska” menar Wessel förmodligen den islamiska religionen, som var den Aguéli formellt tillhörde och identifierade sig med under en stor del av sitt vuxna liv, och inte hinduismen eller taoismen, även om Aguéli ingående studerade dessa ”orientaliska” traditioner.

Wessel tar därefter upp ”sambandet mellan konstnärlig och religiös erfarenhet hos Aguéli” som hon menar består i ”en förening av två till synes oförenliga identiteter: den västerländskt skolade målarens och den orientaliske sufins.”

Det ser ut som om hon likställer Aguélis religiösa erfarenhet med ”orientalisk sufism” och hans konstnärliga erfarenhet med ”västerländskt måleri”. Men Aguéli var ju ingen ”orientalisk sufi”; han var en västerländsk sufi!

Sufismen finns och har funnits i fler delar av världen än i Orienten. Den är varken mer eller mindre ”orientalisk” än judisk eller kristen mystik. Muhammed, islams arabiske profet, hör hemma i den abrahamitiska traditionen, dvs. samma andliga universum som judendom och kristendom. Dessutom var hans religiösa erfarenhet mycket större än vad som ryms i det märkliga begreppet ”orientalisk sufism”. Han var först och främst esoteriker, innan han inträdde i islam var han swedenborgare och teosof, och hans väg till islam gick genom den västerländska esoterismen.

Konflikten som jag tror att Wessel avser är den som står mellan islams förbud att avbilda levande varelser och den västerländska, figurativa konsten. Aguéli konverterade officiellt till islam och försökte bli accepterad som en muslim bland andra i dåtidens Egypten.

Minaret 4 2006Den dominerande ståndpunkten inom ortodox sunniislam genom tiderna, även om den håller på att luckras upp alltmer, är att det är förbjudet att avbilda levande varelser. Det hade varit ytterst svårt för Aguéli att fortsätta att avbilda människor i sin konst och samtidigt hållas för rättrogen, än mindre för en sufi, som förväntades vara än mer asketisk och from än genomsnittsmuslimen.

Ortodox islam är uppdelad i två grenar: sunnism och shiism. I den shiitiska världen är förbudet att avbilda levande varelser inte lika strängt. Det förekommer till och med helgonbilder. Men även i den sunnitiska världen har det funnits figurativ konst, delvis av sakral karaktär. När jag var redaktör för den muslimska kulturtidskriften Minaret publicerade jag till exempel en hela serie medeltida, sakrala Muhammedbilder i nr 4/2006, kommenterade av religionsprofessorn Tord Olsson.

I vår tid har förbudet blivit omöjligt att upprätthålla; film, fotografi och datoranimation är allmänt accepterade, men viss misstänksamhet och ängslan är fortfarande kopplad till det figurativa måleriet. Inom den wahhabitiska/salafitiska rörelsen finns en mycket aggressiv anikonism, som kräver inte bara att den troende själv avstår från att skapa bilder utan att alla bilder, även icke-islamiska, förstörs. Wahhabismen är allvarligt hot mot kulturen, särskilt den islamiska.

Förbudet mot att avbilda levande varelser hämmade Aguéli som konstnär. Han ville bli accepterad som god muslim i traditionell mening, vilket ledde till att han offrade konsten: han slutade måla. Det gjorde ont. I januari 1915 skriver han: ”Jag är slav under en tradition som jag inte kan förneka.”

Wessel kommenterar: ”Jag förmodar att den ’tradition’ han syftade på i brevet till [Carl] Wilhelmson är hans muslimska trostillhörighet”, och vidare: ”Det kan inte förnekas att Aguéli hade stora svårigheter att förena sina både identiteter – den västerländska, som han iklätt sig enbart i egenskap av konstnär, och den orientaliska, som han inte kunde avsvära sig i egenskap av initierad sufi.”

Återigen används ordet ”orientalisk” i ett sammanhang där det inte hör hemma. Här handlar det specifikt om ortodox sunniislams förbud att avbilda levande varelser, inte om ”orientalisk kultur” i allmänhet. Om han hade följt den ”orientaliska” hinduismen eller den ”orientaliska” buddhismen hade detta dilemma aldrig uppstått. Efter omkring tio år av försakelse stod Aguéli inte ut längre. I början av 1910 utbrister han: ”Gud vad jag lider av att ha övergivit målningen. Jag måste taga fatt på den, annars går jag under.”

Picasso 1908Åren 1910–13 befinner sig Aguéli i centrum för modernismens genombrott i Paris. Han bejakar kubismen med stor entusiasm. Konstnären Yngve Berg (1887-1963) lärde känna honom 1910 och skrev ner sina intryck i minnesanteckningen ”Ett huvud för sig”, tryckt i Bohemer och akademister, en skrift utgiven av Konstnärsklubben vid dess 75-årsjubileum 1931.

”På den tid jag umgicks med honom”, skriver Yngve Berg, ”intresserade han sig mest för kubisterna, Picasso, Le Fauconnier och Léger, som han uppsökte, resonerade med och teoretiserade om.”

Aguéli umgås med de avantgardistiska konstnärerna, han är som fisken i vattnet, och gör sig ett namn som kritiker. Hans texter vinner uppskattning av Guillaume Apollinaire, poeten och pornografen i konstnärskvarteren Montparnasse som sägs vara den som definierade kubismen – han var dess främste banérförare i pressen. Aguéli tycker att Apollinaire är en god poet och en föredragsturné i Sverige planeras. I ett brev till Richard Bergh av den 21 mars 1913 skriver Aguéli:

”Apollinaire, som gärna ville upp till Sthlm o. hålla föredrag om nu levande parisare o. s. v. artister o. poeter. Han själv är en god poet. Jag var till han för några dagar sedan o. han viste mig stora packor teckningar av Picasso o. Mlle Laurencin. ”

Aguéli ser Apollinaires vän, Picasso, som en av samtidens största konstnärer. ”Jag har sett verk av Picasso”, skriver han i en recension, ”vilkas ljusknippen kristalliserat sig i en mosaik av slipade ädelstenar och väldiga diamanter av utomordentlig genomskinlighet.”

Kubisternas första grupputställning ägde rum 20 april-13 juni 1911 på Salon des Indépendants. Deltagare var bl.a. Gleizes, Chagall, Metzinger, Léger, Delaunay och Le Fauconnier. Aguéli publicerar en förmånlig recension av utställningen i tidningen LEncyclopedie Contemporaine Illustre den 30 april.

Kubistgruppen La Section d’or bildades 1912 och manifesterade sig i en utställning på Galerie la Boëtie. I november recenserar Aguéli utställningen för samma tidning. Han analyserar kubismen ur ett esoteriskt/ockultistiskt perspektiv:

”Ingenting tillhör i själva verket mera den ockulta vetenskapen än den fullständiga omvandlingen av den naturliga formen till den euklidiska geometrins rationella former.”

De djupare essäerna om konst, symbolism och esoterism publicerar han i den nya tidskriften La Gnose: revue mensuelle consacrée à l’étude des sciences ésotériques, startad i juni 1909 av sökaren René Guénon, som sedermera skulle lägga grunden till den så kallade ”traditionella skolan”, en ny konservativ och pessimistisk skola inom den västerländska esoterismen. Men när La Gnose först kom till var den ett organ för ”Den universella gnostiska kyrkan”.

Apollinaire i ParisI Aguéliarkivet på Nationalmuseum finns en arabisk handskrift bevarad, benämnd ”Några ord om målningens väsen och värde”, som Wessel låtit översätta och återge i sin monografi. I uppsatsen försöker han förklara och försvara den västerländska konsten för sina muslimska vänner. Han citerar en hadith, ett yttrande av islams profet, som förbjuder avbildandet av levande varelser, men ger den en fantasifull nytolkning.

Det går bra att avbilda det levande, hävdar han, om man inte gör det naturalistiskt. Om konstnären avbildar ”sättet att se” snarare än ”det ting man skådar” håller han sig inom den islamiska lagens ramar. Aguéli sammanfattar: ”Målningen är ett slags beskrivande poesi. Den lägsta arten av målning skildrar tingen. Den högre arten av målning skildrar ett sinnestillstånd och ett själsligt utvecklingsstadium. Den målning som endast efterapar tingen kan vara ett hädiskt verk.”

Den arabiska artikeln visar att Aguéli kände ett behov att rättfärdiga sitt måleri inför sina muslimska trosfränder. Han ville fortfarande bli erkänd som en av dem. I kubismen, och i den abstrakta konsten generellt, kan han ha sett en möjlighet att fortsätta måla utan att bryta mot islams normer och därmed bli utfryst ur den muslimska gemenskapen.

Detta försök att undgå bildförbudet genom fantasifulla nytolkningar (om man avbildar på ”rätt” sätt är det ingen synd) kan ses som en övergångsperiod innan han helt befriat sig från ”traditionens slaveri”. Han tar sig så småningom ur dilemmat utan att lösa det: genom att bara strunta i bildförbudet. Det förlorar sitt mentala grepp om honom.

Under sin sista tid drömmer Aguéli om att måla som de ”nationella” konstnärerna Karl Nordström och Carl Wilhelmson.  ”Jag vill återvända till Sverige”, skriver han, ”och stanna kvar där och sluta fred med isen, snön, dimmorna och mörkret. Lika mycket som jag fordom önskade att fara ut, lika mycket vill jag nu vända hem igen”. Han vill måla våra svenska ”granna landskap” och ”gammalt hederligt bekant bondfolk i Dalarna”.

Bilder: 1) Ivan Aguéli. Blyertsteckning av Yngve Berg. 2) Tidskriften Minaret 4/2006. 3) Picasso. 4) Apollinaire

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s