Ivan Aguéli gick på Palmgrenska skolan

Aguéli som skolgosseDen här bloggen heter Nya Il Convito efter den gamla Il Convito/Al-Nadi, en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Målaren och sufin Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör Aguéli och saker som rör Uppsala.

Den 24 maj 1869 föddes sonen John Gustaf i äktenskapet mellan Johan Gabriel Agelii och Anna Kristina Nyberg. Det var faderns, veterinärens, tredje äktenskap. Modern var bonddotter från Vika i Dalarna och familjen var vid tiden för Johns födelse bosatt i Sala. Enligt Aguélis levnadstecknare, konstvetaren Axel Gauffin*, kom han från ett gott hem. Fadern, den kärve ”stallmästaren”, var veterinär och utövade en lönande praktik.  Han hade ett ont sinnelag, var brutal mot djuren han var satt att bota, och föraktade sin son för dennes ”onyttiga” konstnärliga intressen och försökte ”göra folk av honom”. Modern var hans motsats: mjuk och kärleksfull. Det har sagts att Aguéli var hennes ”kelgris”. Även modern fruktade ”stallmästaren”.

Aguélis fantiserade om att han egentligen hade en annan pappa, och det var inte vem som helst utan kung Karl XV. Modern nämligen i sin ungdom gått en kurs i matlagningskonst i köket på slottet i Stockholm. Detta skulle göra Aguéli till prins Eugens kusin!

”Kron-Kalle” var känd som en svensk Don Juan. Herman Lindqvist skrev en gång att historierna om ”Kron-Kalles” kvinnobravader och oäkta barn är så många att om bara en bråkdel vore sanna, skulle svenska folket med rätta kunna kalla sig ”det kungliga svenska folket”.

Aguéli tecknade mycket som barn. Hemma om kvällarna låg han på knä framför soffan i köket och skulle bara rita och rita. Allt vad han såg i tidningar och böcker ritade han av. En av de första som uppmärksammade hans talang var familjens husläkare, Frans August Kalén, som ska ha sagt: ”Du är född till artist, du lille John!”

Höstterminen 1879 började han i allmänna läroverket i Sala, där han skulle tillbringa tre år, till och med vårterminen 1882, ett år i andra och två i tredje klass. Efter ett uppehåll på en termin för att läsa upp sig kom han vårterminen 1883 in i klass IV i Västerås’ högre allmänna läroverk, där han stannade i tre terminer och genomgick klass IV och V.

Studierna gick inte så bra. Familjen såg sig om efter en annan skola, och Falun, där hans mor hade släkt och vänner, erbjöd sig osökt. Han trivdes i de sköna omgivningarna. När han vårterminen 1886 lämnar Falu läroverk, där han det sista läsåret genomgått VI:2, är det visserligen med underbetyg i franska och matematik men med A i botanik.

Men från faderns synpunkt var även försöket i Falun ett misslyckande, och han såg sig om efter en annan skola åt sonen. Denna gång bestämde stallmästaren sig för Visby. Hösten 1886 börjar Aguéli på Visby allmänna läroverk. I ”Minnen från skoltiden av Gotländingar” (1930), har utgivaren, kapten Tor Sillén, antecknat följande om Aguéli:

”Inför lärarna redde han sig dåligt, de trodde han var dum, men i somliga avseenden var han långt kommen. Han hade starka muskler, men var ändå ingen gymnast, hade glasögon, fin skär hy som en flicka och rodnade mycket lätt. /…/ Han höll långa föredrag om Ibsen, Strindberg och Nietzsche …”

Hösten 1888 var Aguéli utgallrad från Visby läroverk. Magistrarna fann honom omöjlig för vidare studier. För Aguéli hade det gällt att i Visby för andra gången genomgå sjätte övres kurs på reallinjen. Resultatet blev, med undantag för botaniken, där han ståtade med A i vårterminens betyg, ändå ganska nedslående: i Falun föregående år hade han fått två underbetyg, nu fick han fyra, och av de tidigare överbetygen hade flera sänkts. Uppförandet hade från A förvandlats till B.

Stallmästaren hade hört talas om något som hette Praktiska arbetsskolan för barn och ungdom vid Brunkebergstorg i Stockholm där rektor Edvard Palmgren (1840-1910) hade visat sig kunna göra folk av de mest omöjliga, och här inskrevs hösten 1888 Aguéli i tionde klassen, närmast motsvarande den som han tidigare utan framgång genomgått i Falun och Visby.

I klassen under gick den fyra år yngre Axel Erdmann (1873-1954), som i likhet med Aguéli gick och drömde om en framtid som konstnär. ”Men ingen av dem anade att den andre i all hemlighet satt och tecknade och att de ett par år senare skulle bli intima vänner i ett glatt konstnärslag”, skriver Gauffin i sin biografi.

Under sin studietid på Palmgrenska bodde Aguéli på Frejgatan 36 i Vasastan. Han promenerade gärna i denna nya stadsdel som höll på att växa fram och målade gatubilder. Men bland de bevarade bladen har man också funnit profilbilden av en yngling, försedd med påskriften E. Boyesen 13/4 1889. Einar Boyesen var son till den kände swedenborgspastorn, norrmannen Arthur Theodor Boyesen (1823-1916), i vars hem på Observatoriegatan 22 Aguéli umgicks och där han undervisades i Swedenborgs läror, som skulle bli så betydelsefulla för hans utveckling. Han och Einar övade även fäktning på en gården.

Om resultatet av Aguélis gästroll vid den Palmgrenska skolan saknas varje uppgift, några betygsböcker från skolan finns inte bevarade från denna tid. Men antagligen var det inte lysande eftersom stallmästaren började ge upp sitt motstånd mot mot Aguélis konstnärsambitioner.

Som vuxen blev Aguéli fanatisk djurvän. Den 4 juni år 1900 går han på tjurfäktning i Deuil utanför Paris. När man minst anar det tar han fram en pistol och avlossar två skott i riktning mot matadoren. Tumult utbryter, men ingen skadas allvarligt. Aguéli grips av polis. Under förhöret säger han följande till sitt försvar:

”Jag har genom min handling velat ge uttryck åt den djupa avsky som de spanska tjurfäktningarna ingjuta hos mig. Dessa tillställningar äro gemena. De äro en skola för feghet och brutalitet. De beteckna den ödesdigra utvecklingen mot en nations undergång.”

När Aguéli sköt mot toreadoren var det kanske sin far han ville döda? Det trodde i alla fall Erik Blomberg, freudian som han var, i sin essä ”Ivan Aguéli och hans konstteori” (Svenska målarpionjärer, 1959)

Palmgrenska samskolan, ursprungligen Praktiska arbetsskolan för barn och ungdom, Stockholm, var först med att erbjuda undervisning i slöjd vid sidan av de teoretiska ämnena. När Aguéli blev elev 1888, samma år som skolan fick rätt att anordna studentexamen, hade den flyttat från Brunkebergs Hotell på Brunkebergstorg till Regeringsgatan 28.

Ingmar Bergman läste vid Palmgrenska och i sin självbiografi Laterna Magica (1987) uppger han att flera av lärarna var nationalsocialister. Filmen Hets (1944) handlar om skolan.

* Gauffin, Axel: Ivan Aguéli. Människan, mystikern, målaren (1940-41).

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s