Föreläsning den 12 juni. Relationen mellan sufism och esoterism

Persisk sufiLuna är en icke-konfessionell, icke-politisk och akademisk studentförening som sedan 2004 har anordnat föredrag inom ämnena esoterism och mystika traditioner. Föredragen brukar hållas på Västgöta nation (VG) i Uppsala. Den 12 juni anordnar vi en föreläsning med fil. dr. Simon Sorgenfrei under rubriken ”Relationen mellan sufism och esoterism”.

Sorgenfrei är lektor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola. Han har huvudsakligen ägnat sin forskning åt islam i historia och nutid, sufism och persisk sufilyrik, men intresserar sig även för föreställningar och samtal om religion i vår samtid, esoterism och nyandlighet samt religionskritiska diskurser.

Sorgenfrei var redaktör för den nyligen utkomna antologin Mystik och andlighet: Kritiska perspektiv (2013), och bidrog till med kapitlet “Sufism & islam. Om en oklar relation”. I antologins inledning citerar han ärkebiskopen och religionshistorikern Tor Andrae, som i sin bok Modern mystik. En blick på teosofien och den ockulta vetenskapen (1930) delar upp mystika grupper i ”ädla” och ”löjliga”. Till de ”löjliga” räknar han de samtida dervischordnarna:

”Dervischordnarna i islam gömma icke blott förvanskade minnen av den kanske skönaste mystiska innerlighet som världslitteraturen känner, sufismen, utan ha också upptagit de ömkliga spillrorna av den döende antikens gnosticism och magi.”

Det där med ”den döende antikens gnosticism och magi” tycker jag låter mer suggestivt och tilltalande än löjligt. Här finns stoff till dikter, noveller, romaner, filmer. I Sorgenfreis uppsats ”Sufism & islam” diskuterar han hur västerländska forskare å ena sidan och muslimska teologer å den andra har förstått begreppen ”islam” och ”sufism” och relationerna dem emellan.

När jag var redaktör för den muslimska kulturtidskriften Minaret hade jag den äran att i nummer 3 år 2007 publicera en uppsats av Simon Sorgenfrei: ”Bind din kamel och förtrösta på Gud. Islams fatalism i västerländsk forskning och muslimsk teologi”. I uppsatsen klargör han hur det egentligen ligger till med den ökända islamiska ”fatalismen”.

AgueliDen här bloggen heter Nya Il Convito efter den gamla Il Convito/Al-Nadi, en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Målaren och sufin Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör Aguéli och saker som rör Uppsala. Vad har Aguéli att säga om fatalismen? För honom är det ett positivt laddat begrepp. I essän ”Pages dédiées à Mercure” (arab. ’Sahaif ataridiya’), som publicerades första gången i tidskriften La Gnose 1911, skriver han:

”Fatalismen består i uppfattningen att Gud råder över allt inte direkt men indirekt med hjälp av människor och ting. En sådan fatalism leder till att vi muslimer betraktar såväl naturens som människans historia som en helig bok där vi har en mer eller mindre viktig uppgift att fylla. En stor författare som bekänner sig till katolicismen men som katoliker inte vill kännas vid, Léon Bloy, har sammanfattat vår fatalistiska livssyn på detta koncisa vis: ‘Allt som händer är gott.’ Det är just vår fatalism som får oss att värdesätta somliga vardagshändelser. I hela Europa har jag bara träffat på några få skeptiska pjäsförfattare från Paris som förstått sig på vad det innebär att underkasta sig Guds vilja genom tron på den transcendentala fatalismen.” *

Vilken fransk pjäsförfattare syftar han på? Förmodligen Auguste de Villiers de l’Isle Adam (1838-1889); han som i teatern utforskade det mänskliga psyket mörka sidor: känslolivet, drifterna och drömmarna. Aguéli berördes särskilt av pjäsen Morgane i fem akter (1865). ”Morgane”, skriver han, ”är teater, d.v.s. en monumental värld, figurerna äro varelser frambragta av scenens luft. De tala, de handla som hypnotiserade av en osynlig värld som fyller hela atmosfären. De äro ödets marionetter”.

Simon Sorgenfreis föreläsning äger rum torsdagen den 12 juni kl 17.00 på Västgöta nation, Västra Ågatan 18. Det finns utrymme för frågor och samtal. Om viljan finns fortsätter vi samtalet på någon av Uppsalas krogar. Väl mött!

* Översättning från franskan: Bo Gustavsson.

Bild: Persisk dervisch, slutet av 1800-talet.

Läs om mina böcker här
Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s