Verba volant, littera scripta manet

Nästa uppgift i min latinkurs är att skriva presens andra person singularis och tredje person pluralis av verben a) ímpero, befalla och b) festíno, skynda. Jag ska också sätta ut accent.

De flesta latinska verb tillhör en av fyra böjningsgrupper (konjugationer). I latinet byggs verbformerna upp kring en verbbas. Till verbbasen läggs en stamvokal, som i första konjugationen är långt a, i andra konjugationen långt e, i fjärde konjugationen långt i.

I tredje konjugationen finns två verbtyper, som betecknas 3 A och 3 B. Verbbaser på konsonant, t. ex. mitto skicka, hör till grupp 3 A. De verb, som i ordlistan slutar på – io 3 (till verbbasen har fogats ett kort i, t. ex. facio 3 göra), hör till grupp 3 B. Den senare verbtypen är inte särskilt vanlig.

Den latinska infinitivändelsen i presens är – re. De latinska infinitiven ser ut så här för de fyra verbkonjugationerna:

1:a konj. på – a

laudáre, att berömma

2:a konj. på – e

vidére, att se

3:e konj. på kons.

mittere, att skicka

4:e konj. på – i

audíre, att höra

På en latinsk presensform går det att se vilken person som är subjektet. Det är nämligen olika personsuffix för ”jag”, ”du”, ”han/hon/den/det”, ”vi”, ”ni” och ”de”, nämligen – o, – s, – t, – mus, – tis, – nt. Man behöver därför inte sätta ut personliga pronomen i en latinsk text.

När man talar om latinska verb brukar man använda första person singularis i presens. De två verben, ímpero och festíno, tillhör den första konjugationen. Infinitivformerna i presens är imperāre och festināre. Ímpero, jag befaller, i presens andra person singularis är imperas och i tredje person pluralis imperant. Festíno, jag skyndar, i presens andra person singularis är festinas och i tredje person pluralis festinant.

Nu återstår att sätta ut accenten. Betoningen i latinska ord ligger på näst sista stavelsen (paenúltima), om denna är lång. Om inte betonas tredje stavelsen från slutet (antepaenúltima).

En stavelse är lång, om den innehåller en diftong, lång vokal eller kort vokal som följs av minst två konsonanter eller x. Det finns en hjälpregel för att avgöra vokalens längd: en vokal direkt före en annan vokal är kort.

I de verbformer jag har tagit fram är betoningen som följer: ímperas (antepaenúltima, den näst sista stavelsen är kort), ímperant (antepaenúltima), festínas (paenúltima) och festínant (paenúltima). Varför har jag betonat den näst sista stavelsen i festínas och festínant? Därför att i:et är långt. Det är angivet i ordboken.

Per aspera ad astra.

Läs om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s