Latin. Första uppdraget slutfört

Steampunk-Agueli 1Idag slutförde jag latinkursens första uppdrag. Det bestod av tolv frågor och skulle vara inlämnat senast den 8 juni. Jag har tagit de första stapplande stegen på den latinska grammatikens långa och svåra väg.

I latinet är det möjligt att på ett verbs personändelse se vilken grammatisk person som är predikatets subjekt. De allmänna personändelserna i aktivum för presens indikativ är – o (jag), – s (du), – t (han, hon, den, det), – mus (vi), – tis (ni) och – nt (de). De olika pronomina sätts som regel inte ut i latinet, eftersom den grammatiska personen redan är angiven i personändelsen.

En del av uppdraget gick ut på att översätta verbet att segla till latin, navigāre, och dess olika former, och sedan sätta ut betoningsaccenten: návigo, náviga!, navigáte!, navigátis, navigáre, návigant, návigas, navigámus.

I en annan del fick jag olika former av substantivet rosa, ”ros”, med uppgiften att ange kasus och numerus: rosae (genitiv singularis, dativ singularis, nominativ pluralis), rosis (dativ pluralis, ablativ pluralis), rosa (nominativ singularis, ablativ singularis), rosam (ackusativ singularis).

I lärobokens kapitel ”Skolan i kejsartidens Rom” meddelas att eleverna använde en rörpenna kallad cálamus (halmstrå), som skars ungefär som en gåspenna. Jag har studerat det östafrikanska språket swahili och vet att ordet för penna, kalamu, är ett lån från latinet via arabiskan. Swahilins ordförråd består till ungefär fyrtio procent av arabiska låneord. Arabiskan har i århundraden varit islamvärldens motsvarighet till latin i västvärlden. Araberna säger qalam och ordet förekommer även i Koranen. Den sextioåttonde suran heter Al-Qalam, pennan. Få känner till att det i Koranen finns låneord från flera språk, bl. a. latin.

Den här bloggen heter Nya Il Convito efter den gamla Il Convito/Al-Nadi, en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Målaren och sufin Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Sufi kan betyda flera saker, men oftast menar man en muslimsk mystiker. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör Aguéli och saker som rör Uppsala.

Aguéli var arabofil, en vän av det arabiska. ”Jag har en varm tillgivenhet för detta språk”, skriver han i ett brev. ”Orden äro små poem, morfologins teckning och frasernas konstruktion bildhuggarkonst. Detta folk har ej behov av att skapa plastisk monumentalkonst. Det har sitt språk.”

En annan fråga, som inte var direkt relaterad till latinet, var att uppdela ordet ovänligheterna i adjektivsuffix, basmorfem, böjningssuffix, prefix och substantivsuffix. På slutet fick jag ett antal realiafrågor om etruskerna, republikens upprättande år 509 f. Kr., Hannibal och så vidare. Hannibal ante portas!

Festina lente! eller som man säger på swahili, haraka haraka haina baraka, det vill säga ”det finns inget gott i att skynda (för mycket, brådska)”. Araberna säger haraka baraka, ”det är gott att skynda”, men också al-‘ajala min ash-Shaytan, ”brådska är av Satan”.

Läs om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s