Han hade fez och hoppade i Fyrisån

Alfred JensenDen här bloggen heter Nya Il Convito efter den gamla Il Convito/Al-Nadi, en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Målaren och sufin Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Sufi kan betyda flera saker, men oftast menar man en muslimsk mystiker. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör Aguéli och saker som rör Uppsala. I jakt på uppgifter om Aguéli förbigångna av andra Aguélikännare läste jag den upsaliensiske konstprofessorn August Hahrs memoarbok Från Dragabrunn till Arkadien (1946). Jag visste att Hahr (1868-1947) och Aguéli var skolkamrater vid Västerås allmänna läroverk 1883-84. Kanske hade han nämnt sin kamrat någonstans? Nej, ingen träff. Däremot reagerar jag på ordet ”fez” på sidan 43. Jag visste att fezen var en av Aguéli omtyckt huvudbonad.

I konsthistorikern Axel Gauffins biografi Ivan Aguéli. Människan, mystikern, målaren (1940-41) får vi veta: ”Redan genom sitt yttre, den röda fezen och den vida slängkappan, stack han av mot sin omgivning, ej minst när han valt sin älsklingsställning, sittande på golvet med korslagda ben.”

I Gauffins bok finns också Hahrs frustrerande magra minnesanteckningar av skolkamraten Aguéli som inleds: ”Nog minns jag hans utseende, skick och väsen. Han var en mycket nervös och bisarr yngling …” Hela anteckningen utgör ungefär en halv sida. Man vill ha mer!

August HahrSpänningen steg. Jag kände svetten bryta fram i pannan. Hade August Hahr nämnt Aguéli? Var jag på väg att göra ett nytt fynd som skulle föra Aguéliforskningen framåt i en oanad riktning? Jag blundade och kände hur jag höll på att få svindel. När jag väl öppnade ögonen och granskade texten närmare kunde jag dock konstatera att fezbäraren i fråga inte var Aguéli utan Alfred Jensen! Så här står det:

”Med Alfred Jensen, d. 1921, och hans maka, en syster till Bengt Lidfors, kom jag under dessa festligheter [Linnéjubileet 1907] flera gånger i beröring. Han var en medelålders man och hade ett markerat sydländskt utseende, med hakskägg och mustascher och livliga bruna ögon, vilket tillsammans med hans stora språkkunskaper måste varit en tillgång under hans många och långa resor i Balkanländerna och Ryssland. På Gästrike-Hälsinge nation finna vi hans porträtt, en god pastell, i raden av vördade hedersledamöter, men det verkar mer gemytligt och genreartat genom ställningen, den röda fezen och pipan i munnen.” (s. 42-43)

Det porträttet måste jag se! Det är möjligt att Hahr tänkte på Aguéli när han skrev dessa rader om Jensen och hans fez. Idag, dagen före valborg, gick jag till Gästrike-Hälsinge nation (GH) på Trädgårdsgatan, mittemot Ingmar Bergmans barndomsadress, för att leta efter det. Jag gick runt lite på måfå i de stökiga lokalerna där förberedelserna inför Uppsalas största fest pågick för fullt. Till min besvikelse hittade jag inte det jag sökte. Jag frågade en ung man som gick och drog en back öl på en pallkärra. Han svarade kort: ”Det är kaos här. Kom tillbaka efter valborg”. Jag var så ivrig att se Jensen i sin röda fez! Inte kunde jag vänta flera dagar. Så slog det mig att jag i Stadsbibliotekets uppsalahylla sett jubileumsskriften Gästrike-Hälsinge nation 350 år (1996). Där kanske jag hittar porträttet! Jag rusade till Stadsbiblioteket och slog upp personförteckningen i slutet av boken. Alfred Jensen var nämnd sju gånger. På sidan 158 hittar jag det! Dock i litet format. Men så på sidan 219 i större format! Jag tog en bild med min mobiltelefonkamera. Det är signerat Kaja Widegren 1906. I boken får också reda på något om Jensens personlighet. Han var till sin läggning ”en stor bohem”.

Agueli-självporträttAlfred Jensen var tio år äldre än Aguéli, född 1859, samma år som Darwin gav ut Om arternas uppkomst och Viktor Rydberg romanen Den siste atenaren. Hade Jensen och Aguéli någonting gemensamt förutom att båda bar fez? Ja, båda trodde på religionsfrihet. Jensen lade grunden till den radikala studentföreningen Verdandi när han under tidigt 1880-tal ledde en petitionsrörelse för religionsfrihet. Vad gäller Aguéli skrev han 1894 följande hyllning till den andliga friheten:

”Man måste emellertid komma ihåg att vi själva ej existera utan vår fria vilja och ju mer vi följa vår fria vilja desto mera äro vi oss själva. Att beröva någon hans fria vilja eller också tillegna sig den i det att man gör sig till hans andliga auktoritet eller förinta den eller förfalska den, det är ett avskyvärdare brott än våld, despotism eller mord eller att stinga ut ögonen på någon som är svagare än vi. Och det högsta goda som man kan göra människorna är att skänka dem bruket av sin fria vilja, ty det är att skänka dem sig själva.”

De hade också en annan sak gemensamt: intresset för rysk litteratur. I sin biografi berättar Gauffin att Aguéli var ”uppfylld av den ryska litteraturens mästerverk, av Dostojevskij och Turgenjev men också av alla de nya ideerna i det väldiga, jäsande samhället, Tolstojs och Krapotkins land.” Han föddes faktiskt som John Gustaf, men tog sig i ungdomen (1889) det ryskklingande namnet Ivan under påverkan av rysk litteratur. Jensen var en framstående slavist som översatte Gogol, Pusjkin, Dostojevskij och Turgenjev till svenska. Aguéli kan ha läst Jensens översättning av Turgenjev med den svenska titeln Senilia: dikter på prosa, som kom ut 1883.

Gästrike-Hälsinge nation var från början två nationer som den 2 november 1811 efter konsistoriets godkännande slogs samman till en. År 1911 hålls en bankett, märkligt nog på Gillet, för att fira hundraårsdagen av sammanslagningen. Alfred Jensen, hedersledamot av nationen, är en av högtidstalarna. Det var originellt, noterar en samtida kommentator, och långt ifrån en panegyrik över talarens eget studentliv. Jensen berättar bland annat hur han i ett anfall av olycka och hopplöshet försökt dränka sig i Fyrisån. Åhörarna uppfattar detta som ett utslag av studentikost skämtlynne och brister i skratt, vilket förargade talaren som just gjort en allvarlig bekännelse. I rubriken har jag skrivit ”Han hade fez och hoppade i Fyrisån”. Det är möjligt att han hade fez när han hoppade i Fyrisån, men med de källor jag har tillgång till kan jag inte bevisa det.

Det är inte bara olyckliga som hoppar i Fyrisån. Imorgon blir det forsränning. I en intervju för studenternas tidning Ergo (”Sitt säkert genom Fyrisån”, 28/4) säger civilingenjörsstudentskan Teresa Reinli: ”Men många vill ju ramla i, det verkar ju vara halva grejen med forsränningen”. Jag ska dit och titta. Kanske kommer någon rännare att ha fez på huvudet? Varför inte? Det är ju Uppsala.

I sitt tal vid Svenska Akademiens Nobelbiblioteks hundraårsjubileumden insköt Per Wästberg att den ”stundom i röd fez klädde slavisten Alfred Jensen är ett lärdomsöde värt sin egen levnadsteckning”.

Linnéjubileet 1907 är nämnt i min dikt ”Den kommande omänniskan” i samlingen Skymning öfver Upsala (Björkmans 2013). Lyssna på den på YouTube här.

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s