Sherlock Holmes möter Karl Marx och något om opium

Marx och SherlockDen här bloggen heter Nya Il Convito efter den gamla Il Convito/Al-Nadi, en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Målaren och sufin Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. En sufi är en muslimsk mystiker. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör Aguéli och saker som rör Uppsala.

Som målarlärjunge i Paris ansluter sig Aguéli till ockultistiska och anarkistiska kretsar. Han får med både det andliga och det politiska i självbeteckningen ”swedenborgiansk anarkist”. Aguéli döptes till John men bytte som ung vuxen namn till Ivan under inflytande av ryska författare, som konsthistorikern Axel Gauffins skriver i sin biografi i två volymer från 1940 och 1941, var han ”uppfylld av den ryska litteraturens mästerverk, av Dostojevskij och Turgenjev men också av alla de nya ideerna i det väldiga, jäsande samhället, Tolstojs och Krapotkins land.” (I, s. 38) I samma verk hittar man en liten not om att Aguéli 1891 for till London och där han också träffade furst Kropotkin. Av denna magra upplysning gjorde Göran Tunström en pjäs för Radioteatern som sändes 1972 med titeln Träffade också furst Kropotkin.

I Det stolta tornet (1983) beskrivs den ryske fursten så här av populärhistorikern Barbara Tuchman:

”Denna behagfulla person, som brukade gå konventionellt klädd i den viktorianske gentlemannens svarta bonjour, var en kompromisslös förespråkare för nödvändigheten av våld.” (s. 82)

Aguéli kan ha besökt Kropotkin i hans lilla hus i Hammersmith, ett trist, borgerligt samhälle strax utanför London, varifrån denne skrev eldiga hyllningar till våldet för tidningen La Révolte. Men han kan också ha träffat honom på ett av hans anarkistmöten i källaren vid Tottenham Court Road. Kropotkin hoppades på ett blodigt storkrig som skulle krossa den gamla världen och bana väg för anarkismens seger. Han förespråkade propaganda med ”tal och skrivna ord, med dolk, revolver och dynamit”.

AgueliEn bild av stämningen i London får man i den franske författaren Alex Lecayes Holmespastisch Marx möter Sherlock Holmes (1981, sv. övers. 1984), i vilken mästerdetektiven säger:

”London, den enda demokratiska huvudstaden i den gamla världen, var, och är i ännu högre grad än tidigare, fyllt av en brokig, kosmopolitisk samling flyktingar, intrigörer och anarkister från alla håll och kanter, var och en skuggad av åtminstone en spion, utsänd av den regering de bekämpade.” (s. 11)

London som tillhåll för exilradikaler skymtar också i det första Holmesäventyret En studie i rött (1887) där någon skrivit ”rache” i blod på mordplatsen. Det är tyska för ”hämnd” och de första som misstänks för brottet är tyska, hemliga socialistiska sällskap.

I Lecayes pastisch är det alltså Holmes och inte Watson som är berättare. Watson är inte med över huvud taget, vilket är trist. Holmes beskriver Karl Marx i frenologiska termer: ”Ovanför de tjocka ögonbrynen välvde sig en väldig knottrig panna, lätt kal högst upp. Den kolossala hjärna som doldes bakom denna panna måtte utveckla en oerhörd intelligens.” (s. 12)

När Karl Marx ska förklara sin forskning för Holmes jämför han sig själv med Darwin. ”Men mitt speciella forskningsområde”, säger Marx, ”är den samhälleliga kemin, det mänskliga samhället i utveckling, på samma sätt som Darwin studerade arternas utveckling. Detta område, människosamhället, är precis lika komplicerat som och ännu mer föränderligt än de mest raffinerade kemiska föreningar.” (s. 14)

KropotkinDetta har Alex Lecayes tagit från Friedrich Engels tal vid Marx’ grav på Highgatekyrkogården den 17 mars 1883. ”Precis som Darwin upptäckte den organiska naturens utvecklingslag”, sade Engels, ”upptäckte Marx den mänskliga historiens utvecklingslag. Det enkla faktum, tills nu dolt bakom en ridå av ideologi, att mänskligheten först av allt måste äta, dricka, ha skydd och kläder, innan den kan ägna sig åt politik, vetenskap, konst, religion etc.; att därför produktionen av de omedelbara materiella medlen, och därmed graden av ekonomisk utveckling som ett givet folk har uppnått eller som uppnåtts under en given epok, formar grundvalen på vilken de statliga institutionerna, de juridiska begreppen, konsten, och även de religiösa föreställningarna som det berörda folket besitter, har utvecklats. De senare måste därför bli förklarade i ljuset av de tidigare, istället för tvärtom, som hittills varit fallet.”

Karl Marx’ liv hotas av en rysk anarkist och han anlitar Holmes för att spåra upp och oskadliggöra sin nemesis. ”De har lejt en förvisad rysk anarkist”, säger Marx, ”en besynnerlig människa, ruinerad aristokrat, antisemit och utlänningshatare precis som alla ryssar, inblandad i en sjaskig sedlighetsaffär och beredd att göra vad som helst.” (s. 17)

Romanen är inte särskilt underhållande, intrigen är klumpig, och dess enligt mig enda behållning är miljöskildringarna och kommentarerna om anarkism, kommunism, Pariskommunen och andra fenomen samt personer från tiden.

Karl Marx och Aguéli hade vissa saker gemensamma: båda dyrkade till exempel Shakespeare och båda brukade opium. Aguéli kallade drogen ”glömskans drottning”. Det är väl känt att Karl Marx jämförde religion och opium. De skulle ha liknande effekt på psyket. Marx uppfattade religionens opium som en tröst, något som ju människorna nere i jämmerdalen kan behöva. Opium hade en hög medicinsk status på Marx’ tid och uttrycket ”folkets opium” hade inte en så negativ klang då som det har för oss idag.

”Religiöst lidande är samtidigt ett uttryck för ett verkligt lidande och en protest mot ett verkligt lidande. Religionen är suckarna från förtryckta varelser, själen i en hjärtlös värld, och anden i en andelös värld. Den är folkets opium.”

Marx själv använde verkligt opium, inte ”folkets opium”. Det är egentligen vare sig konstigt eller sensationellt, drogen räknades som sagt som ett läkemedel och var helt laglig. I boken Karl Marx – en introduktion (1993) skriver Per Månson:

”Under dessa år inledde Marx det liv som sedan kom att bli kännetecknande för honom. Efter flyttning till en tvårumslägenhet i Soho gick han ofta till det närbelägna British Museum där han satt hela dagarna, läste, skrev långa utdrag och skaffade material till sina artiklar och böcker. Under långa perioder var han svårt sjuk och oförmögen att arbeta. Förutom att plågas av hemorröjder, lever -, ögon -, och öroninflammation, huvud – och tandvärk växte det periodvis fram stora bölder på hans kropp. För att dämpa smärtan experimenterade Marx med opium och använde arsenik för att bränna bort bölderna. Han var en inbiten rökare, och lägenheten befann sig oftast i kaos. En preussisk spion som besökte familjen någon gång under 1853 skrev i en rapport att familjen Marx levde ett bohemliv, där lägenhetens alla möbler på något sätt var trasiga, fylld av lekande barn, ouppäten mat och halvfärdiga manuskript.” (s. 29-30)

En opieätares bekännelseFör omslaget till min självkritiska småskrift En opieätares bekännelser (augusti 2012) valde jag en illustration av Sidney Paget ur Sherlock Holmes-äventyret ”Mannen med den förvridna läppen” som föreställer en förklädd Holmes i en av Londons skumma opiumhålor. Jag skrev att jag är ”barnsligt förtjust i Sherlock Holmes” och att jag mer än gärna skulle kalla mig ”sherlockian”, men att jag fruktade att de ”riktiga” sherlockianerna skulle uppfatta mig som en ovärdig inkräktare.

Sherlock Holmes-experten Mattias Boström, som nyligen gett ut en monografi över ämnet, hör dock inte till dem som rynkar på näsan åt oss amatörer. Jag får kalla mig sherlockian. Det känns uppmuntrande. ”För mig handlar allt bara om kärleken till Sherlock Holmes”, skriver han. ”Ingen annan kan bestämma över min kärlek än jag själv.” Varför älskar jag Sherlock Holmes? Det är, för att tala med Boström ”viktoriansk verklighetsflykt”, eller, om jag återigen får vara tillräckligt fräck att citera mig själv i En opieätares bekännelser: ”En av litteraturens funktioner är identifikation, en annan är eskapism: litteraturen som opium.”

Läs en intervju med Mattias Boström här

Sherlock Holmes skymtar i min dikt ”Den underliga stencirkeln”. Lyssna här

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s