Dikter på V-Dala nations bibliotek

V-Dala, OmarIkväll läste jag och två poetkollegor, Adam Lundvall och Simon O. Pettersson, dikter på Västmanlands-Dala nations bibliotek i Uppsala. Kvällens höjdpunkt var nog Lundvall som gav ut sin första bok för bara en månad sedan. Den heter Jag ångrar att jag föddes (Oppenheim förlag 2014) och är svart som ångesten själv. Men också svart som i svart humor. Efter debuten har han intervjuats i både Västmanlands Läns Tidning (VLT) och i Upsala Nya Tidning (UNT). Men jag kan stolt deklarera att jag upptäckte honom först! Jag frukosterade med Lundvall på Stockholms nation redan i november 2013 och ett utdrag av vårt samtal publicerades på Nya Il Convito. Läs det här.

På den tiden talade jag om Lundvall som en stjärna i vardande eller i uppstigande. Nu kanske jag bör kalla honom fixstjärna, redan uppstigen och fäst på himlavalvet.

Den här bloggen heter Nya Il Convito efter den gamla Il Convito/Al-Nadi, en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Målaren och sufin Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. En sufi är en muslimsk mystiker. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör Aguéli och saker som rör Uppsala. Det ingår alltså i våra uppgifter att rapportera när en ny uppsalapoet framträder.

V-Dala, AdamI den uppsalabördige deckarförfattaren Kjell Erikssons självbiografi Simma i mörker. En självbiografisk klassresa (2012) skriver han att staden är diktartät. ”Det står minst en missförstådd poet i varje gathörn …” Ack, om det stode en poet, missförstådd eller ej, i varje gathörn! I verkligheten är poesins tillstånd ganska dåligt. Det finns få poeter i Uppsala och få läsare, om man inte räknar Poetry Slam förstås … Simon O. Pettersson har inte riktigt trätt fram ur skuggorna. Han har visserligen fått ett antal dikter införda i tidskriften Populär poesi, men har ännu inte debuterat i bokform. När det sker kommer ni att få möta honom i Nya Il Convitos spalter. Det kommer också att firas.

Efter att ha lyssnat till Simon O. Petterssons läsning anser jag att han bör placera O:et före Simon i stället för efter så att vi får ”O, Simon!” Så bra var han. Han är en lärd ung man, vilket avspeglas i hans dikter, men de är inte alls tillslutna eller exkluderande utan öppna och generösa. Man behöver varken kunna latrin eller kräkiska för att njuta av dem. Vissa som inte känner Simon väl har intrycket att han är inåtvänd och något kufisk, men en närmare bekantskap avslöjar helt andra sidor, som medmänsklig värme och humor, och den som har sett honom utan slips och med okammad, rufsig lugg vet att han även har en viss sex appeal.

V-Dala, SimonDet var en ära att uppträda i Adams och Simons sällskap. Det var också en ära att uppträda i en nation med stolta poetiska anor, ja, som kan skryta med att ha haft nationalskalden Karlfeldt som medlem och sedermera hedersledamot. Han kom till Uppsala 1885 och blev en bemärkt gestalt på sin nation. Café Dahlia, nuvarande Ofvandahls, som grundades av V-Dalingen Erik Ofvandahl, var ofta hans och vännernas uppehållsort, där han ibland förnöjde sällskapet genom att sjunga visor. Han hade samma stamhak som jag!

När inspektorn, professor W. E. Swedelius, avled, gav man Karlfeldt i uppdrag att skriva en dikt till jordfästningen. I den dikten finns en uppsalasiluett som nu är försvunnen – domkyrkan innan de nygotiska spirorna restes mot skyn: ”Hör, från dômens stympade torn den ljuder…” I maj 1889 i höll Karlfeldt ett versifierat tal till kvinnan vid studentkårens vårfest i Botaniska trädgården. Talet blev beundrat och togs in i flera tidningar. Redaktörerna började uppmärksamma den unge poeten. Det avslutades med följande skål:

För livets vår, för hulda minnens makt,
för kärleken, den starke, underbare,
vår sista skål! Ja, nordens kvinna vare
i vårens kväll vårt varma leve bragt!

V-Dala, publikumKarlfeldt var dock till skillnad från mig ingen större uppsalaälskare. Livet här tedde sig för honom oftast ensamt och dystert, och den inställningen bottnade nog i att han hela tiden brottades med ekonomiska problem efter faders konkurs och knappt hade pengar till livets nödtorft; han tvingades också flera gånger avbryta studierna för att tjäna sitt bröd som informator. Så här sjöng han om studentens olyckliga dar: ”Han har legat i lära för levernets strid/i en slättstad vid stinkande å./Det var magert och strängt, men han tjänte sin tid/och har tämliga papper därpå”.

I Karl G. och Lilian Fredrikssons Sällsamheter i Uppsala (1993) får man veta att muren som tidigare skilde Upplands från V-Dala nation (numera riven) tillkom tack vare upplänningarna: ”Historien berättar att Anders Zorn, som var hedersledamot på V-Dala, deltog i en vårfest där och behövde uppsöka en bekvämlighetsinrättning. Han hittade ingen, utan gick ut på gården för att lätta på trycket, men blev då iakttagen av muntra uppländska studenter som passat på att svalka sig vid sina fönster. Förtörnad över att ha blivit utskrattad och förhånad gick Zorn in och lovade att ge V-Dalingarna en mur, så att de kunde få vara i fred för upplänningarna. 1920 kom muren på plats, men då var Zorn redan avliden, och inte längre i behov av att gå bakom knuten.”

V-Dala pubEftersom det hör till den här bloggens uppgifter att ta upp sådant som rör konstnären Ivan Aguéli kan jag nämna något om dennes relation till Zorn. Den var inte den bästa. När Aguéli studerade på Konstnärsförbundets skola i Stockholm hade han Zorn som lärare. Albert Engström och Ivan Aguéli var vänner kom ofta tillsammans upp på ateljén. Båda hade det knapert och åt det som konstnärerna samlade ihop åt dem. Engström kom sedan in i Söndags-Nisse och fick det bättre. Det sägs att när Aguéli inte hade mat åt han råttgift! ”När man är fattig”, sade Aguéli, äter man arsenik”. Så tog han sin dos och lade sig att sova. En stund senare var han uppe igen, nykter och fin. När Zorn skulle handleda honom uppmanades han, som det heter på diplomatiskt språk, ”att upphöra med sin lärarverksamhet”. I skrift avfärdade Aguéli den äldre och mer etablerade målaren med en fnysning som en simpel ”fähusrubens”.

Nog om Karlfeldt, Zorn och Aguéli. När det var min tur läste jag två dikter: ”Klosettpalatset” och ”Statisten”. Dikterna i min senaste samling Skymning öfver Upsala (Björkmans 2013) är ganska långa och episka i sin karaktär, som en slags korta noveller, så man hinner inte läsa fler än två eller tre under en sittning. I Dala-Demokraten (19/10) beskrevs de som ”trevliga och lättlästa”, ett omdöme som gladde mig. I dikten ”Statisten” skymtar skådespelaren Lasse Åberg. Det lustiga är att jag var för två veckor sedan råkade Lasse på seriemässan Uppsala Comix. Jag visade honom dikten, han läste om sig själv och blev nöjd med porträttet! Jag fångade situationen på bild. Se här. Efter läsningen gick några av oss ner för sexa på nationspuben. Kvällen blev en succé ur alla synvinklar utom en: jag sålde inga böcker!

Skymning öfver UpsalaMin diktsamling Skymning öfver Upsala finns att få tag på hos de flesta nätbokhandlar. I Uppsala hittar man den på Drottninggatans bokhandel och Röda rummet. Man kan också köpa boken direkt av mig. Då kostar den 150 kr. Jag bjuder på porto. Sätt in beloppet på plusgirokonto 548413-4. Ange namn och adress.

Alla dikter i Skymning öfver Upsala finns att lyssna till på YouTube här. Bakgrundsmusiken har gjorts av den italienske kompositören Giacinto Scelsi (1905-1988). Hans musik är ganska obskyr, liksom han själv. Scelsi vägrade att låta sig fotograferas. De enda bilder som finns på honom är från ungdomen. Som namnteckning använde han en symbol: en cirkel med en horisontell linje undertill. Den enda gång hans musik har fått en större spridning var när den inkluderades i soundtracket till Martin Scorseses psykothriller Shutter Island (2010). Hans musik är stundtals skrämmande på ett lovecraftianskt sätt, som tanken på det lilla skälvande livet i ett till synes oändligt, svart universum.

Lyssna på Skymning öfver Upsala på YouTube här

Varför har jag gammalstavat titeln på min diktsamling? Svaret finns här

Läs mer om mina böcker här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Advertisements

En reaktion på ”Dikter på V-Dala nations bibliotek

  1. Pingback: Nu blir jag en litterär figur | Nya Il Convito

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s