Skålar med Boström i universitetshuset

Per 8 aprilIkväll var jag i den gamla sessionssalen i universitetshuset. Det var Universitets- och studenthistoriska sällskapet som kallat till möte med föredrag och sexa. Den spirituelle Per Ström, som i mångt och mycket personifierar idén om ”det upsaliensiska”, höll ett föredrag om akademiska ceremonier, ett ämne han behärskar mycket väl teoretiskt, men också praktiskt i egenskap av akademiintendent, vilket innebär att han ansvarar för att alla traditioner och ceremonier hålls vid liv och utvecklas, som doktorspromotioner, professorsinstallationer, fester med mera.

Jag visade Per min senast utkomna diktsamling, Skymning öfver Upsala (Björkmans 2013). Eftersom Per är teolog slog jag upp en sida där professorn i exegetik Adolf Kolmodin (1855-1928) finns nämnd i dikten ”Den kommande omänniskan”. I dikten förekommer även en bild från tvåhundraårsjubileet i maj 1907 av Linnés födelse. Per blev förtjust och köpte boken för en hundring. Den sedeln kunde jag sedan använda för att betala mitt medlemskap i sällskapet. Jag lyckades även sälja en bok till, vilket innebar att jag fick råd att vara med på sexan.

Jag har varit bekant med Per i minst tjugo år. Vi råkar varandra då och då på föreläsningar. Ett tag i ungdomen var jag mycket intresserad av kyrklig liturgi och då träffade jag Per i sådana sammanhang. I Vadstena  vill jag minnas att vi sågs någon gång i början1990-talet på en sammankomst till minne av den heliga Birgitta. Per har fin känsla för hur ritualer ska utformas så att de blir både meningsfulla och estetiskt tilltalande. Hans doktorsavhandling i teologi handlade om liturgihistoria.

Skålar med BoströmI kvällens föredrag, som bär titeln ”Spiror, hattar och ritualer – Akademiska ceremonier i Uppsala och annorstädes”, berättade Per om den första dokumenterade promotionen vid Uppsala universitet. Den skedde den 22 januari 1600. Universitetet grundades visserligen 1477 men verksamheten kom inte igång på allvar förrän 1595. Promovendus var en viss Laurentius Paulinus Gothus (1565-1646). Man kunde inte ordna fram en riktig krans av lagerblad. I stället använde man den illaluktande örten vinruta. ”Om vi inte kan göra som vi vill, gör vi som vi kan”, skall han ha sagt. Per visade oss sedan två spiror av silver (se bilden) från Karl IX:s tid. De hör till de föremål som frånträdande rektor överlämnar till tillträdande. Den trevliga damen vid min sida visade sig vara Carola Hermelin, en ättling till den store Eric Hermelin på Lunds hospital som översatte tio tusen sidor persisk poesi till egensinnig och besynnerligt vacker svenska. Vårt samtal berörde Hermelin, persisk poesi, sufismen, Gunnar Ekelöf och en pittoresk 1800-talsmoské i Woking utanför London.

Efter mötet i sessionssalen tog postseminariet (eller sexan) med ost och vitt vin vid på andra våningen i humanistiska fakultetens sammanträdesrum. Jag passade på att skåla med Boström. Han behöver muntras upp, som ytterst få ägnar hans filosofi en tanke numera. Att säga att hans idéer är ”ute” är ett understatement. De var ute redan under hans livstid (han ville ha kvar ståndsriksdagen). Men jag ska inte säga för mycket, jag har inte läst honom.

Läs om den pittoreska moskén i Woking här

Läs om mina böcker här

Alla dikter i Skymning öfver Upsala finns inlästa och utlagda på YouTube här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s